Det har nu gått drygt tre decennier sedan de tre skolreformerna; kommunalisering – friskola – fria skolvalet. 30 år av konkurser, tvångsnedstängningar, juridiska processer, förslösade skattepengar, dykande kunskapsnivåer och drabbade elever. 30 år av en splittrande, snårigare, trasigare och alltmer dysfunktionell skola där inget fel tycks tillräckligt stort för att någon ansvarig ska göra något åt det.

Läs även: Skogkär: Skolan har inte heller klarat invandringen

Annat än trampa vidare i samma spår av fler tillståndsprövningar, inspektioner och tillsynsärenden, ytterligare åtstramade lagar och regler, på nytt omarbetade läroplaner, svällande dyr kontrollbyråkrati och en ändlös räcka nya verkningslösa lappa-laga-insatser. 30 års skolutveckling lika svåröverskådlig som svårbegriplig och till brädden kantad av varnande exempel.

Som konkursen 2013 i JB Education där ägaren under tre år plockade ut 487 miljoner vilket drabbade över 10 000 elever just före sommarlovet, som den 2014 i Walther-skolorna där ägaren, som sa sig har gjort en dyr koncernbildning för att rädda skolorna, under sju år fick ihop 56 miljoner, som muslimska Römosseskolorna där elevernas pengar, enligt Expressen, gick till resor, hotell och klubbar i Thailand och ett islamistparti i Somalia, som den förre gödselimportören som i bolaget Steam Education startade fyra internationella skolor marknadsförda som ”exklusiva skolor för barn till forskare och diplomater”.

Eller som Skolinspektionens rapport 2022 där 80 procent av skolorna kritiseras för brister i elevurval, mottagande och färdighetstester, eller den 2023 som förklarade att 50 procent av eleverna inte håller måttet på grund av för mycket stök, otillräckligt stöd till behövande, extrem Waldorf-pedagogik samt bön och lovsång på undervisningstid. Eller som PISA-rapporten 2023 med kraftiga ras i matematik och läsförståelse där Sverige nu är tillbaka på bottennivåer som för tio år sedan. Är det något som av de tre ”reformerna” blivit bättre?!

Kommunaliseringen resulterande i en av landets viktigaste funktioner nu styrs av lokalpolitiker som med begränsad kunskap om utbildning i vilsenhet inför uppdraget spånar fram svagt förankrade linjer i syfte att profilera den egna kommunen.

Friskolor som med argumentet ’konkurrens’ släppt loss allsköns lycksökare, riskkapitalister och demokratifientliga fundamentalister. Men skolan fungerar inte som tandkrämen i butikshyllan där du kan se och jämföra de olika alternativen, på de flesta orter finns mycket få, ibland bara ett alternativ, därtill kanske ett du inte vill ha, och övriga ligger en timme bort.

Fria skolvalet som alltmer handlar om att välja bort. Bort från allt som är sämre till det som är bättre dit omöjligen alla får plats varpå övriga blir kvar i skolor som dränerats på goda förebilder, såväl lärare som elever. Välja?! … när kvalitetsmåtten ofta är obevisad hörsägen eller betygsinflation?

Läs även: Törnvall: Namnteckningar och skolan som politisk lekstuga

Skall det gå till så med något för en nation så centralt som skola? Får det gå till så med något så avgörande som skola? Vad var vitsen med reformerna? När nästan hela 1900-talets svenska industri- och välfärdssamhälle byggdes av folk som gick i vanlig folkskola!?

Det finns mycket att säga om skolan. Om ägarform, styrning och pedagogik, om elevstöd, incitament och betyg och om den ordning som i kombination decenniers invandring från länder med svagare bildningskultur resulterat i en segregation av den grad att det nu talas om att ”bussa” elever i försök att reparera tilltagande segregation.

I debatten om skolan ställs sällan frågan varför! Varför skola? Om meningen, om målet, där svaren vanligen heter något i stil med ’du kan bli vad du vill’, om framgång och karriär och att skola är en privatsak. Är det verkligen så enkelt?

Mästerligt försvarar friskolorna rådande ordning. I statistik, diagram och resultatrapporter bombarderar de oss med verkliga och konstruerade framgångsparametrar. Konkurser, betygsinflation och extremism förklaras som enstaka händelser tillhörande historien, PISA sägs påverkat av invandringen trots att delar av dess konsekvenser är undantagna, man mässar om privatiseringens och marknadens mirakulösa effekter. Det är ingen konst att finna argument som passar modellen.

Men skola är mer än fakta och finanser. Vägen till maximal vinst, vet den som kan affärer, går via minimala kostnader, innebärande en inbyggd målkonflikt med en verksamhet där nödvändiga resurser skall läggas på de som har de största behoven.

Skola handlar också om tankar och idéer. Det är där vi lär etik och moral, avslöjar farliga ideologier och kan kompensera för brister i hemmiljö. Skolan utgör grunden för samhällsbygget genom vilken vi, även de utan barn, garanteras en omgivning vars värderingar skyddar oss alla.

Demokrati betyder folkstyre, möjligheten att påverka hur landet skall styras; fria rättvisa val mellan flera partier, rättssäkerhet och likhet inför lagen, respekt för mänskliga rättigheter, fungerande statsförvaltning, informationsfrihet, åsiktsfrihet, tryck- och yttrandefrihet. Vår demokrati bygger på liberalismens idéer där vi gjort oss av med överhet och dogmer, där kyrkan är skild från staten.

Demokratin förutsätter upplysta medborgare. Dess styrka korrelerar med ägarnas kunskap om den värld de lever i, om dess villkor och förutsättningar. Hur skall man kunna medverka om man inte vet vart vårt samhälle kommer ifrån, varför vi är där vi är idag? Den som saknar grundläggande kunskaper om historien får svårt att välja mellan politiska alternativ.

Den liberala demokratin måste försvaras. Inte nog med att Sverige rustat ned det militära försvaret, genom att i hjärtat av vår kultur öppna för kommersiell och fundamentalistisk exploatering har vi också sargat det mentala.Även den mest inbitne kapitalist måste kunna erkänna att det finns samhällssektorer där marknadskrafterna inte hör hemma.

Skolan är inget Monopol-spel där några, varken skolor eller elever, tillåts fallera i förnöjsamhet över att andra presterar. Att Islam givits inflytande över skolan är oförlåtligt.

Svensk samhällsutveckling är i nedförsbacke. Läget är farligt och riskerar bli värre. Grundskolan och skolplikten är en förvarsbastion inte i första hand till för individen utan för samhället. En utmaning vars värde inte kan kläs i siffror, en uppgift som kräver stabilitet i ägandet, kontroll och makt över innehållet, kunskap om fienden samt ”vapen” och ”ammunition” att hålla dem borta.

Rådande ordning är på alla sätt fel! Inte en enda skola får gå i konkurs eller säljas till fonder i utlandet. Inte en enda elev får lämnas åt pengakåta amatörer eller slumpen. Friskolorna måste köpas ut. Skolan måste föras åter till dess ägare, folket. Det bli stort och dyrt men nödvändigt. Inget tyder på att de tre ”reformerna” gjort skolan bättre!

Läs även: Lidström: Grundskolan är Sveriges mest ondskefulla institution

Björn Schaerström

Konstnär och civilekonom som jobbat både i näringslivet och i statlig tjänst. Före detta andre sekreterare, svenska ambassaden i Lagos, Nigeria.