I Sandviken beslutade våra politiker för en dryg månad sedan att slå samman två skolor. Barn från en fungerande skola i Västanbyn, där nästan alla får godkända betyg i sexan, ska nu gå i en icke fungerande skola där endast en fjärdedel får det. Detta i syfte att åstadkomma ”integration”. Barn ska alltså i politiska syften behandlas som boskap, som själlösa verktyg. Därav denna krönika om Sveriges mest ondskefulla institution, grundskolan.

Läs även: Skogkär: Skolan har inte heller klarat invandringen

För att förstå grundskolans ondska måste man ta till sig ett antal ting. Bland annat att barn är levande varelser, hur omöjliga och omänskliga nationella skolreformer är, att människan har en medfödd strävan efter social konformism och hur usel skolan idag faktiskt är.

Det första kanske låter trivialt, att barn är levande varelser. I skoldebatten behandlas dock inte barn som människor. Istället betraktas de som något abstrakt, som om ”barn” vore en kategori av utbytbara delar.

Barn är dock individuella människor som föds, växer upp, blir vuxna, i sin tur skaffar barn, åldras och dör. Hela processen tar för de flesta mellan 70 och 100 år, längden av ett människoliv.

Samtidigt tar det 10–20 år att förbereda en nationell skolreform. Det tar sedan ytterligare 10–20 år för att på ett rättvisande sätt utvärdera en nationell skolreform, i synnerhet om den griper in redan vid nybörjarstadiet. Det tar därefter 13 år för att ta sig igenom grundskolan och gymnasiet. Det kan också ta tid för en reform att ”sätta sig”.

Om du 2026 röstar på ett parti som lovar införa en skolreform så kommer din sjuåring i bästa fall vara 17 år innan den träder i kraft och kanske hela 27 år. De flesta nationella skolreformer misslyckas; nästan alla svenska skolreformer med början 1927 har gjort skolan lite eller mycket sämre. De riktigt stora katastroferna var grundskolans införande i delar av landet via läroplan Lgr62, grundskolans infördes sedan överallt 1968, via Lgr69 och Lgr80.

Det var inte kommunaliseringen 1989 som förstörde skolan, det var inte heller friskolereformen 1992 och det är idag inte att aktiebolag driver skolor och gör vinster. Dessa är alla oväsentligheter jämfört med Lgr62 och Lgr69 som slog undan fötterna på en fungerande skola. Omvänt vore idag ett förstatligande av skolan en i bästa fall meningslös åtgärd.

Innan svenska politiker har hunnit förbättra skolan kommer din sjuåring ha dött i hög ålder och sedan länge vila på kyrkogården.

Inom parentes är den lösning som jag hävdar är den enda möjliga en fullständig privatisering av skolan. Inga kommunala skolor, inga statliga skolor, inga friskolor. Istället 10–15 000 konkurrerande privata skolor, långt fler än dagens antal och som regel mycket mindre till storleken, skolor som väljs och betalas av föräldrarna utan offentlig insyn, översyn eller finansiering.

Social konformism är viktigt för oss människor. Människan är nämligen ett koalitionsbyggande djur. Vi försöker få människor med oss och försöker också avgöra vilka vi kan lita på och vilka som kan tänkas överge oss. Vi oroar oss djupt över vad grannarna ska säga för vi vill inte bli socialt uteslutna.

Initieringsritualer spelar här en betydande roll. Folkstammar brukar allmänt ha något sorts ceremoni som markerar inträdet i vuxenlivet. Dessa är ofta oerhört smärtsamma, inte sällan ren tortyr, i synnerhet för unga män, och kan pågå under månader. Boot camp, som det illustreras i filmen Full Metal Jacket, är ett nutida exempel på hur en initiationsritual svetsar samman en grupp människor.

Det psykologiska resultatet är att den som gått igenom stammens initieringsritual är en person som man kan lita på, en av oss. Den som inte gjort det är tvärtom en verklig eller potentiell förrädare.

Du som läser detta har säkert sedan åratal hört talas om skolans kris. Om du har barn sätter du dock ändå dem i av Skolverket sanktionerade skolor, idag de sämsta som existerat på svensk mark, skolor i vilka barn numera inte ens lär sig läsa och skriva ordentligt. Skolan var faktiskt bättre förr, mycket bättre, något jag skriver om här.

Om skolan inte vore omgärdad med krav på social konformism, och om du inte vore så oerhört lyhörd för denna konformism, skulle du tvärtom genast ta dina barn ur skolan och antingen hemundervisa dem eller sätta dem i en idag illegal privat skola.

”Men så kan man ju inte göra” tänker du troligen, liksom någon miljon andra föräldrar. Kravet på social konformism ekar i bakhuvudet.

Skulle du ensam göra uppror kommer dessutom socialen på besök, ibland med polisen i släptåg. Det finns nämligen ingen gräns, ingen alls, för hur mycket tvång en stat som den svenska kan utöva gentemot den som inte rättar in sig i ledet. Du bötfälls med hundratusen eller tvåhundratusen kronor av kommunen och du riskerar även få dina barn satta på fosterhem.

Socialen förklarar vid sitt hembesök att, som för en initieringsritual, i skolan går man inte för att lära sig något. Nej då. I skolan går barn för att gå i skolan. Det är allt. Där ska dina barn vänja sig vid att umgås med människor de inte tycker om.

Skolan är inte enbart ondskefull för att den bygger på tvång. Den är än mer ondskefull eftersom den bygger på idéer som inte fungerar och som man sedan mellan 50 och 70 år vet inte fungerar eller som ansvariga nogsamt undvikit att lära sig inte fungerar.

I Skollagen står det:

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Läs även: Skogkär: Skolan kan inte kompensera för en havererad migration

De första två meningarna är inte särskilt problematiska. IQ kan skilja sig med 100 punkter för barn, inte sällan från kring 70 till kring 160. Inlärningshastigheten är relaterad till detta. En del barn lär sig 4–5 gånger snabbare än andra barn.

Kreativiteten hos barn varierar mycket. Personligheten hos barn varierar kraftigt. Barns olika intressen i livet och därmed i hög grad hur motiverade de är i olika ämnen varierar också.

Ska vad som står i de två första meningarna uppfyllas måste olika barn undervisas i olika klasser, i olika skolor, av olika lärare och på olika sätt.

Efter grundläggande primär utbildning i att läsa, skriva, räkna, historia, engelska och samhällskunskap, upp till kanske 12 års ålder, kommer barnens intressen variera så radikalt att de dessutom måste undervisas i olika ämnen om de ska få utbyte av skolan.

Andra saker som vi vet om skolan är bland annat följande.

Om barn undervisas för snabbt i förhållande till kombinationen av vad de redan kan och hur lätt de har för att lära sig så kommer deras arbetsminne bli överbelastat. De kommer då inte att lära sig någonting alls. Däremot blir det kaos i klassrummet. Detta vet vi sedan försöken med grundskolan på 1950-talet. Ingen mer forskning i ämnet är nödvändig.

Tillgången på utbildning kan inte användas för att påverka den sociala snedfördelningen beträffande studier och yrken. Detta visade Raymond Boudon 1973 i boken L’inégalité des chances, utgiven 1974 på engelska som Education, opportunity, and social inequality. Den svenska erfarenheten visar också detta; trots enorma insatser har ingen minskning av den sociala snedfördelningen skett åtminstone de senaste 60 åren. Ingen mer forskning och inga fler utredningar behövs här heller.

Den tredje meningen i citatet från Skollagen motsäger i allt de två föregående. Detta kallas för ”skolans kompensatoriska uppdrag”. Den säger att skolan ska uppväga skillnaderna. Hur då? Genom att ge den som lär sig en femtedel så fort fem gånger så mycket undervisning i samma ämnen? Genom att tvinga den som lär sig fort men som inte alls är intresserad att stanna i skolan tills han eller hon lärt sig lika mycket som de bästa?

Lösningen, om man kan kalla den det, har sedan 1962 varit att fördumma skolan och att medvetet söka bromsa inlärningen för de högpresterande. Istället för att lyfta de svaga eleverna sänks nivån för alla i hopp om att alla ska ligga på en liknande nivå. Men inte ens det fungerar; mest sänks nivån nämligen för de svagaste eleverna, något studierna från 1950-talet visade.

En så kallad jämställd skola är inkarnationen av en ondskefull skola. Med det avses ett skolsystem som inte fungerar och som aldrig kan fås att fungera.

Skolan är till sist inte ett multiverktyg som kan användas till vad som helst. Till exempel kan den inte användas till att påtvinga människor integration. Resultatet i Sandviken kommer inte bli att man lyfter de icke integrerade eleverna annat än till en trivial grad. Istället kommer det bli svaga studieresultat för alla, rinkebysvenska för än fler och mobbning av mängder av elever.

Läs även: Lidström: Vad skolan var och kunde vara

Är det rätt att kalla grundskolan för Sveriges mest ondskefulla institution? Det skulle inte vara det om grundskolan hade införts på grund av misstag, på grund av okunnighet. Grundskolan infördes dock inte på grund av inkompetens utan medvetet. Och den drabbar oskyldiga barn.

De data som samlades in under försöken med grundskolan på 1950-talet visade att den inte skulle fungera. Vad var reaktionen? Att sluta samla in data 1958, att presentera dessa på ett missvisande sätt, att införa en mycket sämre grundskola 1962 och därefter en ännu sämre grundskola via Lgr69.

Skolöverstyrelsen och de socialdemokratiska politikerna visste också redan innan grundskolan infördes, alternativt ansträngde de sig för att inte veta, att den skulle drabba de svagaste eleverna hårdast.

Vi vet sedan åtminstone publikationen av Raymond Boudons bok 1973 att skolan inte kan användas för att råda bot på social snedfördelning.

Och vi vet, från den mest grundläggande etik, att man inte ska behandla barn som boskap, som verktyg, utan som individer. Varken sina egna eller andras barn.

Jag hoppas innerligt att föräldrarna i Västanbyn i Sandviken nu startar och driver en illegal skola, att de bryter mot lagen. Civil olydnad med andra ord. Gandhi. Om alla deltar förvandlas enstaka upproriska föräldrar plötsligt till väljaresom politikerna måste ta hänsyn till. Men vi svenskar är troligen för mycket av en följsam fårflock för att det ska hända.

Läs även: DEBATT: Skolans kvinnliga perspektiv förtrycker pojkar