Sveriges ekonomi är i bra skick. Statsskulden är 15,5 procent av BNP. En exceptionellt låg siffra om man jämför internationellt. Men hoten är många och det gäller att använda pengarna till rätt saker när vi nu kan, skriver dagens debattör Magnus Lagerkvist.
Den statliga inkomstskatten ger 59 miljarder till statsbudgeten i inkomst. Den bör avskaffas och detta kan lätt finansieras. Myndigheterna har 248 297 helårsarbetare. Avvecklar man 23 procent av dessa är reformen betald, bara för att nämna ett exempel men det finns många, till exempel att halvera företagsstöden.
Läs även: Henriksson: AKB:s ”lappgate” och en fumlighetens korruption
Vi har totalt 366 statliga myndigheter. Talar man med de flesta politiker blir svaret – ”men det är så lite pengar relativt sett i statsbudgeten!” Det är delvis sant med vad de inte säger och vanligen inte heller begriper är att myndigheterna skapar mycket onödigt arbete i näringslivet, hos individer, hos varandra, hos lokal förvaltning, etcetera. Detta kostar oss mycket.
Vi kan med gott samvete lägga ner hälften av våra myndigheter. En del funktioner som är nödvändiga får flyttas över till andra myndighet och några myndigheter får slås ihop och rationaliseras.
Myndigheter som bör läggas ner
Riksrevisionsverket gjorde en studie av SMHI. Man delade in året i de fyra årstiderna. Sedan jämförde man SMHI:s prognoser med en slumptalstabells utfall under några år. Tabellen vann. Nu torde de anställda på verket vara så upptagna att rädda världen att de inte hinner göra bra prognoser som vi är i stort behov av. Bättre alltså att privatisera SMHI.
Konsumentverket höll på med en ”mycket viktig” utredning. Den ansvarige tog sedan barnledigt i 2,5 år. När vi frågade vad som hände blev svaret – den får ligga till jag kommer tillbaka. Ett litet exempel kanske men the devel is in the details. Ett kommunägt kulturhus i vår närhet håller på att renoveras. Budgeten var på 7 miljoner kronor drygt. Nu har man passerat 25 miljoner.
Läs även: Sparf: Med Amanda Lind tillbaka till 1920-talet
Den senaste fördyrningen av Förbifart Stockholm är 12 miljarder. Slussengaraget för bussar i Stockholm var budgeterat till 1,4 miljarder. Kostnaderna är nu upp i 5,7 miljarder.
Byråkratierna skapar merkostnader
Listan kan göras mycket, mycket längre. Låt mig jämföra. Ett av Sveriges största industriföretag som vi arbetat med färdigställde en investering budgeterad till 6,2 miljarder kronor. Nu är den klar och inkörd och i full drift utan problem. Kostnaderna landade på knappt 6,1 miljarder kronor och projektet blev klart några månader innan utsatt tidsplan.
Mindre pålagor och byråkratiskt krångel driver på tillväxten mycket mer än vad man tror i stället för att kvalificerad arbetskraft som Private Equity-företagen lämnar landet. Eller som en utmärkt företagsledare i Sverige som haft hus länge i Italien sa till mig: ”Jag har kommit på en sak. Sverige är ett rikt land med en fattig befolkning. Italien är ett fattigt land med en rik befolkning.”
Gröna framtidshot i norr
Vi skall också komma ihåg att det finns stora hot framför oss – förutom integrationen och samhällsklimatet – och det är de stor a offentliga investeringar som måste till i vägar, järnvägar, försvaret, elöverföringssytem, vatten och avloppssystem, med mera.
Vi har fyra ”Stålverk 80 i norr” (för dem som kommer ihåg). Det är Northvolt, H2 Green Steel, där de ursprungliga investerarna redan har gått ur med vinst och där det nu är våra och andra skattepengar som riskeras. Vidare har vi LKAB:s och SSAB:s vansinniga ”klimatinvesteringar”, där det huvudsakligen är våra skattepengar som bränns.
Läs även: Göranson: Ingångna avtal och ”ockerhyror”
Magnus Lagerkvist
CEO & Founder Lagerkvist & Partners
