Facebook noscript imageDEBATT: Hög tid för en ny kriminalpolitik
Debatt
DEBATT: Hög tid för en ny kriminalpolitik
Dagens debattörer Karl Haargaard (överst) och Edward Nordén (MED). Foto: Privat / Johan Nilsson/TT
Dagens debattörer Karl Haargaard (överst) och Edward Nordén (MED). Foto: Privat / Johan Nilsson/TT

Socioekonomiska faktorer förklarar inte den ökande kriminaliteten. Ingen blir förnedringsrånare av att vara fattig. Det är dags för väljarna att överväga andra partier än de vars politik skapade problemen, skriver dagens debattörer Karl Haargaard och Edward Nordén (MED).

Den nya BRÅ-rapporten där ungdomsrån kartläggs visar på en fördubbling mellan 2015 och 2019. Alltså de år då svensk migration ökade under okontrollerade former. 66 procent av de misstänkta rånarna har utländsk bakgrund. Bland offren har 77 procent svensk bakgrund. Ungefär som förväntat.

Vad har hänt sedan BRÅ:s rapport om skillnaden i misstänkt brottslighet mellan inrikes respektive utrikes födda slog ner som en bomb tidigare i år? Inte mycket. Trots att brottsligheten fortsätter att skena låtsas vi, som land, som om detta kommer att gå över utan särskilda insatser. Det kommer inte att hända. Den förra rapporten visade på skillnader i misstänkt brottslighet från 15 år och äldre med inrikes respektive utrikes bakgrund. Störst andel brottsmisstänkta finns i gruppen utrikesfödda och deras barn. Skillnaderna är även här mycket stora.

Läs även: Springare: Är den nya Brå-rapporten rasistisk?

Och i likhet med andra europeiska länder är skillnaden också stor beroende på vilket land de kommer ifrån. Gruppernas åldersfördelning och socioekonomiska faktorer sägs påverka. Men det förklarar ändå inte siffrorna. Trots att det tyvärr är en svensk paradgren att hävda det. Fattigdom ger inte förnedringsrån av barn. Socialt utanförskap i Sverige motiverar naturligtvis inte gruppvåldtäkter. Socioekonomiskt utsatta av olika nationaliteter skiljer sig dessutom rejält åt i statistiken. Därmed kan vi förhoppningsvis släppa de krystade förklaringsmodellerna där brist på fritidsgårdar på allvar ses som en förklaring till exempelvis våldsamma övergrepp.

Att pojkar och män med bakgrund i länder med en förnedrande kvinnosyn är överrepresenterade vid sexualbrott kan inte bortförklaras med att de är relativt fattiga i Sverige. Ingen tjänar på att vi ursäktar sexualbrottslingar. Vi riskerar snarare att skapa fler offer när man hellre ursäktar övergreppen med socioekonomiska faktorer än anpassar lagstiftningen till den nya verklighet vi lever i.

Att ta fram verkligheten genom statistik skapar inte fördomar eller främlingsfientlighet. Vad det gör är att ge oss underlag för att angripa problemet med den stigande brottsligheten med rätt verktyg. Och vi ska inte heller av ideologiska skäl bortse från vilka som är de första offren för vardagskriminaliteten – invandrare och barn till utrikesfödda som bor grannar med dessa unga kriminella. Men inte heller att svenska barn förnedringsrånas av unga med invandrarbakgrund.

Det är den skötsamma majoriteten i alla olika grupper som tvingas underkasta sig den kriminella minoritetens framfart. Och värre kommer det att bli. Vi behöver tydligt skilja på de pojkar och män som begår brott och de som inte gör det. Att släta över och ursäkta brottslingarnas gärningar innebär att man förnekar att det är deras eget ansvar. Som om de egentligen inte är annorlunda än någon annan. Men det är deras eget ansvar och ingen annans.

Läs även: Efter Brå-rapporten: ”Vi ska ha riktiga ungdomsfängelser”

De mest frekvent misstänkta för brott är barn till utrikesfödda. Det betyder i korthet att integrationen är misslyckad. Denna grupp av unga kriminella går inte heller att utvisa. De är födda här och är med få undantag svenska medborgare. Vi är alltså fast med dem, de har blivit förövare här och skadar sina medmänniskor här. Det är inte synd om någon som under tortyrliknande former våldtar en kvinna eller urinerar i munnen på ett barn under ett rån. Det är synd om deras offer. Den här gruppen av unga kriminella behöver hanteras med specifika åtgärder. Transparens, klarspråk och att handlingar får konsekvenser är en förutsättning för att det ska få effekt. Då måste vi också sluta med den förljugna och infantila politiska debatten. Många av dem som i dag gör Sverige till ett osäkert land kom hit under föregående regerings tid. Allianspartierna som nu anklagar regeringen för situationen har inget att yvas över. De deltog på samma sida som regeringspartierna i gårdagens naivitet och bristande konsekvensanalys. De som kom 2015 och framåt lär märkas ännu tydligare i framtidens brottsstatistik.

Att partierna som förorsakade den nuvarande situationen nu hävdar att de har lösningar borde stämma till eftertanke. Hos väljarna. De politiker som skapat problemen kommer inte att kunna ta oss ur dem. Den tuffaste perioden ligger framför oss. Det finns många åtgärder kvar att vidta och många svåra beslut som måste tas. Rädslan för att agera mot våldet har lämnat oss med en lagstiftning som inte är skapad för en situation som den vi nu har. Som väljare har du också ett ansvar.

Läs även: Brå: Flera mot en utomhus – så går ungdomsrånen till

Kanske är det dags att välja ett annat politiskt styre än det som försatt dig i dagens situation? Kanske är det dags att du engagerar dig? Alla som utgör den skötsamma majoriteten, invandrad som svensk, borde ta sig en funderare på hur de själva kan bidra till att vända utvecklingen. Sverige skulle åter kunna bli ett av världens tryggaste länder. Nu är vi långt ifrån. Det går att ändra på.

Karl Haargaard, Medborgerlig Samling
Edward Nordén, Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Ofer Maimon Gralvik

Krönike- och debattredaktör. Tillförordnad ansvarig utgivare.