Idag kan även den som fått avslag på sin asylansökan få bidrag för att återvandra, samtidigt som den som är medborgare inte kan ansöka alls. Återvandring bör främjas, men på ett sätt som ger en win-win-situation, skriver Medborgerlig samlings Daniel Sonesson och Staffan Gunnarson.
I söndags rapporterade Ekonyheterna glädjande nog att allt fler nu återvänder frivilligt till Irak. Anledningen sägs vara att fler tvångsutvisningar har skett den senaste tiden och att bidragsnivån för återvändande med avslag har höjts. Morot och piska på samma gång alltså, men varför ska de som redan har fått avslag erhålla en summa pengar? De bör avvisas och utvisas direkt, inte lockas ut ur landet med gåvor.
Läs även: Regeringen utser Joakim Ruist till utredare om återvandring
Bidrag till nystart i hemlandet bör däremot kunna utbetalas till personer som redan är medborgare eller har permanenta uppehållstillstånd, men som inte har lyckats att etablera sig väl i Sverige. Där bör en intensiv kampanj sättas in, som stimulans för att lätta trycket i våra utanförskapsområden – något som krävs för att en allt värre segregation ska kunna vändas.
Återvandring sågs märkligt nog länge som kontroversiellt i Sverige, fast frivillig sådan faktiskt av FN utgör högsta prioritet för världens flyktingar. Tidigare i höstas sjösatte regeringen en utredning för att analysera möjligheterna att öka andelen som väljer detta alternativ till en segregerad tillvaro i Sverige.
Inriktningen innebär förhoppningar om en positiv förändring av den förda politik som har skapat stora och onödiga problem i samhället. Flyktingkonventionen förutsatte också egentligen från start att naturalisation skulle ske och någon belastning på mottagarlandet socialt, ekonomiskt eller kulturellt splittrande var aldrig tänkt att ske.
En rad ordningar och regler på området behöver ses över extra noga. Däribland hur man säkerställer att de som lämnar inte kan återvända till Sverige vid senare tillfälle, oavsett ifall det gäller efter utvisning eller frivillig hemresa med bidrag. Bidragen bör även höjas kraftigt för att intresset ska kunna öka betydligt i de grupper som kan komma ifråga för denna riktade insats.
Redan för flera år sedan konstaterade dåvarande generaldirektören för Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, att bidrag på 10 000 kronor per person och max 40 000 för en hel familj gjorde liten skillnad för folks benägenhet att vända hem. Förutsättningarna för att åtgärden ska kunna bli tillräckligt omfattande och effektiv är därför väsentligt höjda belopp i ett engångserbjudande under ett begränsat tidsfönster, vilket kan kombineras med försämrade förmåner om man med asylbakgrund – där skyddsbehov numera upphört – väljer att stanna.
Värdet på dessa bidrag är i regel mångfalt högre i hemländerna och kan därför trygga framtiden där, samtidigt som det kan bli en win-win-situation för såväl Sverige som migranterna och deras ursprungsland. För ej integrerade personer, utan egen försörjning, sänks den livslånga kostnaden för det svenska välfärdssystemet, vilket gör att väl tilltagna engångsbelopp i nystartsbidrag vid återvändande på sikt ändå blir en lönsam affär.
Denna typ av bidrag ska inte kunna utgöra någon stärkt pulleffekt för migranter att komma för att bara kvittera ut pengar, utan erbjudandet måste utformas att gälla enbart dem som anlänt före ett visst datum för att därefter aldrig mer upprepas.
Läs även: Altstadt: Återvandring – snart i var socialdemokratisk mun
De principer som hittills har väglett arbetet på Migrationsverket behöver radikalt förändras. Idag heter det bland annat att den som ska återvända till sitt hemland har möjlighet att ansöka om återetableringsstöd, om säkerhetsläget är svårt och att detta inte kan sökas av den som är svensk medborgare. Varför det, måste man fråga sig – stödet bör naturligtvis kunna gå även till de som blivit medborgare, men är sämre integrerade och kan tänka sig att återvända också om säkerhetsläget är gott.
Vidare kan idag den med avslag på ansökan om asyl eller som har återtagit denna få återetableringsstöd, men dessa kategorier saknar vi ju all anledning att sponsra, då de ej har rätt att vistas i landet. På sin höjd kan betald enkelbiljett för hemresan vara motiverad. Än mer anmärkningsvärt i den svenska migrationspolitiken är att den som rest tillbaka med bidrag på nytt kan ansöka om uppehållstillstånd.
Ett resebidrag från Migrationsverket till före detta flyktingar måste medföra att man avsäger sig rätten att senare ånyo kunna ansöka om uppehållstillstånd här. Den som har fått avslag bör heller inte efter fåtalet år tillåtas att söka på nytt, vilket bara inbjuder till att gå under jorden. De som avvisas, liksom den som antar erbjudande om återvandring mot bidrag, måste vi även säkerställa identiteten på genom biometriska data. Multipla identiteter är dessvärre inte ovanliga bland migranter, men bör effektivt förhindras.
Höj bidragen för återetablering under en avgränsad period, men för utvalda grupper, rätt ändamål och med tillräckligt effektiva tillvägagångssätt!
Läs även: Skogkär: Arbetslinjen behöver kombineras med en återvandringslinje