I Stockholm (Södermalm) har projekt Igor varit en satsning mellan polis och Socialtjänst – för att kunna ge bättre stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Projektet har även haft som mål att motivera våldsutövarna att söka stödinsatser för sin problematik.

Läs även: Ahmed: Strandhälls ”skitfråga” förstör familjer och hela samhällen

Projektet har åter igen hamnat i fokus. Det ska nu läggas ned och istället ingå i polisens ordinarie linjearbete. Något som väckt kritik hos polisens projektledare, politiker och framför allt kvinnojourerna. Man anser istället att projektet i dess nuvarande form ska vare en permanent del i polisens arbete.

Men man kan inte blunda för att projekt Igor redan vid uppstarten var ett projekt med stora brister.

Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är det lika vanligt att män utsätts för våld i nära relationer. Våldet mot män är så pass vanligt att när män och kvinnor lever i en relation så bedömer BRÅ att det är något fler män än kvinnor som rapporterar utsatthet för våld i nära relationer. Forskningen visar relativt samstämmigt att den vanligaste typen av våld i nära relationer är att båda parter brukar våld mot varandra.

Då kan polisen inte medverka i ett projekt som enbart fokuserar på mäns våld mot kvinnor och där polisen redan från början tycks ta parti för den kvinnliga parten.

Personer som lever i samkönade relationer (HBTQI+) är den grupp som är mest överrepresenterad för våld i nära relationer.

Det är den grupp av utsatta som har minst möjligheter till stöd och hjälp. Detta då många aldrig kommit ut med sin läggning och då har svårt att söka stöd hos familj och vänner.

Även denna grupp av utsatta förbisågs helt av projektet.

Det är märkligt att man inom polisen kunnat arbeta utifrån en linje som exkluderat brottsoffer enbart på grund av kön eller sexuell läggning. Även om det enbart varit i projektform så är det anmärkningsvärt. För utsatthet för våld i nära relation är inte en fråga om kön eller sexuella läggningar – det är en brottsofferfråga där alla brottsoffer ska bemötas likvärdigt.

Läs även: von Seth: Utvisa korankrisen ur Sverige

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) gick nyligen ut i pressmeddelanden och meddelade att man givit Jämställdhetsmyndigheten i uppgift att kartlägga mäns och HBTQI-personers utsatthet för våld i nära relationer – och göra en analys av, och föreslå insatser, riktade till såväl målgruppen som berörda yrkesgrupper.

Det är samma två grupper som projekt Igor valt att exkludera på grund av kön eller sexuell läggning. Då satt man med ett projekt vars upplägg rimmade väldigt illa med regeringens intentioner om ett mer modernt och inkluderande arbete med våld i nära relationer.

Då hade polisledningen troligtvis få alternativ att ta ställning till (om man ville bibehålla trovärdigheten i frågan). Det enda rimliga alternativet blev nog att på ett bra sätt fasa ut projektet och försöka rädda det som räddas kan av polisens trovärdighet kring arbetet med våld i nära relationer.

Ska vi vända den negativa trenden med våld i nära relationer behöver vi alla arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Då kan vi inte ha en poliskår som exkluderar brottsoffer enbart på grund av kön eller sexuell läggning – eller där man redan från början tar parti för en part i en konflikt.

Med förhoppning om att polisen framöver tar lärdom av de misstag man gjorde med projekt Igor.

Läs även: DEBATT: Bilden av våld i nära relationer behöver nyanseras

Johan Rylander
Ordförande Akillesjouren Uppsala

Magnus Falkman
Författare och debattör