I senaste numret av PRO Pensionären, nr 3/2024, i en artikel med rubriken ”Äldre har något viktigt att bidra med”, ger PRO vägledning hur medlemmarna bör rösta i EU-valet.

PRO höjer ett varningens finger inför ”ytterkantshögerns frammarsch i EU-politiken” och ser det som ”en del av en populistisk våg som drar över världen”. Och PRO ser de tänkbara konsekvenserna: Vi kan drabbas av en ”än mer åtstramad flyktingpolitik”.

Läs även: Brinkemo: När Sverige fick syn på sig självt

Har det möjligen föresvävat ledningen i PRO att dessa valvindar skulle kunna bero på att väljarna alltmer börjar se konsekvenserna av den förda oansvariga flyktingpolitiken? Har PRO noterat att vi på ett par decennier har fått ett stort antal utanförskapsområden? Att vi har fått en kriminalitet som saknar motstycke i svensk modern historia? Och att vi har stora väljargrupper som har en föråldrad patriarkal kvinnosyn? Att stora – och växande! - väljargrupper idag önskar leva under lagar som grundas på en påstådd religiös uppenbarelse från 600-talet?

Att vi har fått en helt ny religiöst motiverad antisemitism i Sverige?

Sverige har idag cirka 2,5 miljoner svenskar som är födda utomlands eller har minst en förälder född utomlands. Och denna grupp ökar: 2023 beviljades 102 000 uppehållstillstånd, där merparten kommer från islamdominerade länder. Det är ingen liten siffra.

Som högerns högdjur för 100 år sedan

Jag försökte få en insändare publicerad på PRO:s digitala sidor, för att balansera mot ensidigheten som jag tycker att den nämnda artikeln i PRO Pensionären ger uttryck för. Den refuserades. PRO säger sig vara partipolitiskt obunden, men förbehåller sig rätten att göra politiska ställningstaganden. När man nu varnar för att rösta på de partier som står för en stramare invandringspolitik, hur partipolitiskt obunden är man då? Egentligen?

Läs även: DEBATT: Kalla faktas trolljakt lämnar mig iskall

Med ett sådant agerande hamnar PRO i samma sits som det borgerliga Sverige för cirka 100 år sedan, som försökte stoppa arbetarrörelsen. Med alla medel. Man såg dem som populister, som okunniga, som farliga för Sverige. Men det var just kunskap och insikt som var arbetarrörelsens starka kort: Medvetna väljare röstade medvetet, tills vi fick politiska förändringar.

Idag behöver Sverige medvetna väljare, som ser den verklighet som har uppstått i och med den förda migrationspolitiken. Väljare som inte går på lögner som att ”det är mest läkare och ingenjörer som kommer” (Stefan Löfven 2015). Människor som ser hur generositeten i svensk migrationspolitik har utnyttjats av kriminella element.

Människor som förstår skillnaden mellan att vilja hjälpa och att kunna hjälpa. Människor som förstår att politiken ibland måste säga nej. Människor som är villiga att stå upp för de demokratiska värdena när de hotas av religiöst tankegods.

Stramare invandringspolitik är inte populism

Nej, PRO. En stramare invandringspolitik är inget att skrämma väljare med. Frågan om en ansvarsfull invandringspolitik är i botten en sakfråga som borde engagera alla partier. Och det handlar inte om främlingsfientlighet eller populism. En stramare invandringspolitik är en nödvändighet för att Sverige ska klara av de svårigheter vi hamnat i, och för att den svenska demokratin, med dess yttrandefrihet, religionsfrihet och könsjämlikhet, ska överleva.

Läs även: DEBATT: Klimathysterin och en överbefolkad jord

Bengt Sareld

Fil. mag., pensionerad it-konsult