I en debattartikel i Expressen från 3:e april 2024 skriver 54 debattörer att de inte vill ha den nya könslagstiftningen. Anledningarna är många, från att riskera kvinnors rättigheter till att barn kan fara illa. Förespråkare för den nya lagstiftningen är dock snabba på att påpeka att en moderniserad könstillhörighetslagstiftning hade underlättat livet för transpersoner.

Läs även: Skogkär: Transvården för unga är en medicinsk experimentverkstad

Men vilket pris kommer samhället att betala då beslutet om juridiskt kön vilar på en “enklare medicinsk utredning”? Vad blir konsekvenserna för de som inte har ett faktiskt behov av könsbyte?

Många av oss homosexuella växer upp med ett internaliserat självförakt. En del av oss har vuxit upp under förhållanden där homosexualitet har varit tabubelagt och rentav förenat med risk för hot och våld.

Feminina bögar ifrågasätter sin könstillhörighet

Andra har haft svårt att komma till rätta med att dom avviker från normen, och detta självförakt kan ta sig många uttryck. Till exempel ligger det nära till hands för en del bögar med feminin framtoning att ifrågasätta det egna könet, vilket bland annat Alexa Lundberg talar ut om i SVT:s Transkriget.

Det är inget fel med att vara en fjollig bög, men vägen till självacceptans är ofta kantad av självförakt och tvivel. Vi har själva personer i vår närhet som har tvivlat på sin könstillhörighet, varav en av dem gick igenom stora delar av processen för att byta kön men ändrade sitt beslut innan operationen.

Vem vet om en påskyndad process hade gjort att han idag hade levt ett liv fyllt av sorg och smärta på grund av en operation med oåterkalleliga konsekvenser?

Risk för förhastade beslut om könsbyte

Den nya lagstiftningen riskerar nämligen att påskynda ett beslut unga personer kan komma att ångra för resten av livet, vilket man kan läsa i en replik i Aftonbladet skriven av flera läkare. Att det första steget till ett oåterkalleligt beslut ska avgöras av en enklare medicinsk utredning istället för en diagnos är ett ideologiskt färgat svek, inte bara mot kvinnorörelsen, men också mot den yngre generationen.

Läs även: Altstadt: Transgalenskapen och en värld utan kvinnor

Vilka kommer att få bära skulden när det kommer rapporter om personer som har tagit ett förhastat beslut?

Utöver det lidande som uppstår bland personer som riskerar att falla offer för den nya könslagstiftningen så kommer HBT-rörelsens förtroende att sjunka som en sten. Att äventyra de framsteg HBT-rörelsen har gjort sedan 1960-talet på grund av ett lagförslag som saknar vetenskapligt stöd är oacceptabelt i ett kunskapssamhälle som Sverige.

Lagen riskerar HBT-rörelsens arbete

Det minskade förtroendet skulle på sikt även kunna påverka stödet för annat viktigt arbete för HBT-personer, exempelvis att hjälpa de som lever under hederskultur med risk för sina liv. För vem skulle lyssna på ett förslag framtaget av en rörelse som drivit igenom en lag som skapade lidande för kvinnor och barn?

Vi uppmanar folkvalda att ta ansvar i denna ideologiska vattendelare och sätta kvinnor, barn och HBT-personers rätt till en säker och vetenskapligt förankrad vård i första hand.

Riksdagen måste rösta nej den 17:e april, annars riskerar alla att förlora på den nya könstillhörighetslagstiftningen.

Läs även: DEBATT: Transaktivism kan bli omvändelseterapi för homosexuella

Adam Ivehag

Sanhällsdebattör och mjukvaruutvecklare

Mosa Mazroui-Sebdani

Samhällsdebattör och systemutvecklare baserad i Bryssel