En oenig betygsnämnd vid Lunds universitet godkände den 10:e februari förra året Sameh Egyptsons avhandling om islamism, om Muslimska broderskapet och organisationens framgångsrika infiltration av institutioner i Sverige. Och som alltid när muslimer är inblandade i kontroversiella ämnen innebar disputationen att säkerheten fick hög prioritet. Egyptson påstår i sin avhandling ”Global politisk islam?” att Islamiska förbundet i Sverige är det Muslimska brödraskapets förlängda arm och har varit det i mer än trettio år. Att de har fått miljarder i skattemedel för att starta skolor och studieförbund, allt i syfte att bygga ett parallellsamhälle.

Läs även: Sjunnesson: Islamiseringen i Sverige måste diskuteras

Att Muslimska brödraskapet finns representerat i Sverige är ett faktum som Ledarsidornas Johan Westerholm genom initierade artiklar försökt uppmärksamma allmänhet och politiker med ansvar för den svenska bidragsindustrin på under flera år. Utan känt resultat tyvärr, och det kanske inte är så konstigt när man tittar närmare på hur socialdemokratin och den förra socialdemokratiska regeringen agerat när det handlar om islam.

Till exempel så har socialdemokrater i S-förbundet Tro och Solidaritet hävdat att kritik av studieförbundet Ibn Rushd, som bildades på initiativ av Islamiska förbundet, är antimuslimsk propaganda. De har fått understöd av personer som Mattias Gardell, religionshistoriker vid Uppsala universitet liksom initiativtagare till, och språkrör för, den propalestinska och israelfientliga föreningen Ship to Gaza. Han är för övrigt bror till estradören och författaren Jonas Gardell, som aldrig uttalat någon som helst kritik mot islam, trots att han är bög och mycket väl vet vad muslimer vill göra med homosexuella och regnbågsflaggan.

Redan 1999 hade socialdemokratiska Broderskapsrörelsen ett samarbete med Sveriges Muslimska råd med det uttalade målet att öka antalet valbara muslimer i det socialdemokratiska partiet. Broderskapsrörelsen 2011 namn till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och samarbetet med islamistiska organisationer fördjupades och förbundet blev också stödorganisation till Ship to Gaza.

Kända medlemmar är bland andra Carin Jämtin, tidigare Socialdemokraternas partisekreterare och från 2017 till 2023 generaldirektör för SIDA, Ibrahim Baylan, före detta energiminister (S) och Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, tidigare medlem i det extrema kommunistpartiet Kplm(r) och fram till 2020 ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Ordförandeposten övertogs av Sara Hamida Kukka-Salam (S), kommunstyrelsens ordförande i Solna – och muslim.

Läs även: Skogkär: Hot om våld banar vägen för islamisering

Från feministiskt håll har det varit knäpptyst om islam och islamismens utbredning i det svenska samhället. Det finns idag uppskattningsvis omkring en miljon muslimer i Sverige. Ingen vet exakt hur många eftersom statistik saknas. Alla är inte islamister men alla islamister är förvisso muslimer. Islams medeltida kvinnosyn är väl känd och ändå hörs inga varnande ord eller ens något som liknar ett avståndstagande, varken från inflytelserika kulturkvinnor, kvinnor i allmänhet eller kvinnoorganisationer som fortfarande säger sig vara missnöjda med jämlikheten i Sverige sådan den ser ut idag.

Ett tag var det populärt hos män som ville ställa sig in hos kvinnor och framstå som politiskt korrekta att kalla sig själva feminister. Det ledde i sin tur till generande och pinsamma överdrifter, som när männen i fackförbundet Byggnads styrelse lät sig fotograferas iklädda fittmössor för att visa solidaritet med Internationella kvinnodagen. Men någon kritik mot kvinnosynen inom islam hördes inte från de självutnämnda kvinnoförkämparna i Byggnads.

Det är svårt att förstå att svenska kvinnor inte är mer rädda om den jämlikhet de redan kämpat sig till. Hur kan kvinnor inte se att islam är det största hotet idag mot kvinnors självklara rättigheter och jämlika plats i samhället?

Det är en gåta att så många som borde ha starka skäl att reagera är så undfallande och tysta när det gäller en expansiv och aggressiv religion som undan för undan håller på att skaffa sig mer och mer makt och politiskt inflytande i det svenska samhället. Inte många ställer frågor om vad det beror på att just muslimer är inblandade i så många konflikter världen över. Att den muslimska världen visar en enorm ilska och hat mot företeelser som misshagar dem. Att islam till sin natur uppenbarligen är konfliktdrivande.

Inte heller Svenska kyrkan verkar förstå det hot den samlade kraften bakom islam som statsreligion i stora delar av världen utgör. Det verkar inte heller som om kunskapen att kristna, judar och andra minoriteter förföljs i den muslimska världen nått fram till ledningen för Sveriges kristna samfund. Där satsar man istället på en religiös gemenskap som verkar bygga på antagandet att om vi bara är snälla och toleranta mot muslimer så kommer de att vara det mot oss tillbaka.

Förre ärkebiskopen Antje Jackelén antog till och med valspråket Gud är större vilket är en direkt översättning av det jihadistiska stridsropet Allahu Akbar, som på svenska betyder just Gud är större. Förre biskopen i Stockholm, Eva Brunne tog det hela till en ny nivå när hon 2015 föreslog att de kristna symbolerna i Sjömanskyrkan skulle kunna flyttas tillfälligt, att även Jesus på korset skulle kunna plockas ned, och att böneriktningen mot Mecka skulle märkas ut.

Brunne var också drivande i det interreligiösa byggprojektet Guds hus i Fisksätra, som skulle bli en kombinerad moské och kyrka och hon arbetade för att projektet skulle få bidrag av Stockholms stift och därmed i praktiken finansieras av medlemmar i Svenska kyrkan. Eva Brunne, som haft olika kyrkopolitiska uppdrag för Socialdemokraterna, är öppet homosexuell och skulle naturligtvis bara motvilligt bli insläppt i en moské, utom möjligen för att kastas från dess tak.

Agerandet är naivt på en närmast obegriplig nivå och att det är så pass många kvinnor som tycks välkomna islam in i det svenska samhället och dess institutioner är illavarslande. Det borde vara en självklarhet för svenska kvinnor att ta avstånd från en religion där kvinnan betraktas som en ägodel och i alla avseenden underställd mannen.

Läs även: DEBATT: Islamiseringens aktörer i Sverige måste stoppas