Svenskarna behöver upplysas mer om islams negativa konsekvenser. I stället smyger sig islam in i vardagens alla vrår så att vi ska vänja oss.

Härom veckan vikarierade jag på lågstadiet i en kommunal skola. På kalenderbilder som visade månaden december och veckodagen tisdag befann sig en glad flicka i hijab. Skolan hade för övrigt inga beslöjade elever men även dessa små skulle vänja sig.

Läs även: Ahmed: Qatar-VM och islamisering ovanifrån

I matsalen, som på andra skolor, märktes skolmat med fläskkött ut så att muslimer skulle kunna undvika det.

Halalkött, alltså muslimskt religiöst godkänt kött, via halalcertifiering, erbjuds ofta till alla elever, oavsett om de är troende muslimer eller sekulära. Föräldrar borde enligt min mening i stället få välja om deras barn ska äta denna religiösa specialkost. Samma förhållande gäller vid storkök på sjukhus och i kommunala förvaltningar och på en del restauranger där man ovetandes äter muslimskt sanktionerad mat.

Omsättningen för halalkött i den offentliga sektorn uppgår till flera miljarder kronor per år. Certifieringsavgifterna ligger runt 1,5 procent, vilket innebär att Sveriges kommuner skickar runt hundratals miljoner till halalcertifieringens institutioner i Mellanöstern, detta utan någon som helst kontroll över vilka mellanhänder som de kan skicka dem vidare till, som terrorgrupper, ofta under rubriker som ”bistånd” eller ”utbildning”.

Även i hemtjänsten märks islamiseringen. På en hylla i klädförrådet finns skylten ”Huvuddukar”, detta trots att vi inte har några beslöjade anställda. Men den rika och välmående kommunen utan större invandrarförorter, och till nyligen moderatledd, vill ändå visa sin välvilja, liksom den gör genom att erbjuda tolkhjälp på arabiska i en app för hemtjänstinstruktioner.

Att inte påtvingas religiösa inslag i sin vardag är också en del av religionsfriheten. Det är en del av religionsfriheten att slippa religion. Det kallas negativ religionsfrihet och måste idag försvaras mot islams inflytande.

Men Högsta förvaltningsdomstolen avslog nyligen en begäran från två skånska kommuner om att införa förbud mot slöja för elever i förskola och upp till årskurs 6. Slöjförbud infördes dock 2004 i franska skolor och 2018 förbud för heltäckande ansiktsklädsel på offentliga platser.

Sverige ligger även efter Danmark och Norge i kritisk debatt om islamiseringen.

Danska Trykkefrihedsselskabet bildades av författaren Lars Hedegaard som 2003 vägrades inträde i författarföreningen Danske PEN utifrån deras negativa syn på hans bok I krigens hus. Om islams kolonisering av Vesten. Publiceringen av Mohammedteckningarna 2005 och senare tysta gatudemonstrationer arrangerade av föreningen For Frihed är två andra danska initiativ.

I Norge har den islamkritiska tankesmedjan Human Rights Service kunnat verka med statsstöd. Dess informatör, journalisten Hege Storhaug, gav ut boken Landsplågan Islam 2016, översatt till svenska och skickad till alla större svenska redaktioner och alla riksdagsledamöter. I boken redovisas hur islam påverkar städer som Marseille, Malmö, London och Oslo, liksom hur norska moskéer fått utländskt stöd, förbjudet i Norge, via svenska muslimska skolstiftelser. Den självutgivna boken såldes i 47 000 exemplar i Norge på tre månader, och detta utan marknadsföring.

Det norska mediehuset Document.no syns också i den norska debatten om islam.

Läs även: Lindberg: Ska vi förbjuda allt som provocerar islamister?

Här hemma är det mer trögt för att öppet diskutera islams negativa sidor även om Bulletin och särskilt Luai Ahmed gjort mycket de senaste åren. Några andra ljus kan noteras:

Debattören Johan Westerholms bok Islamismen i Sverige som utkom 2020 granskar det Muslimska Brödraskapets etablering i Sverige. Detsamma har islamologen Sameh Egyptson gjort i flera studier och i den kommande avhandlingen Global politisk islam? Muslimska Brödraskapet och Islamska Förbundet i Sverige vid Lunds universitet, liksom litteraturvetaren Mona Lagerström i Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige (2018).

Motstånd mot att kritisera islamiseringen organiseras dessvärre nu på EU-nivå. Den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Evin Incir intervjuades nyligen och vill att den vakanta stolen vid EU-kommissionen för koordinatorn för att bekämpa ”anti-muslimskt hat” måste besättas eftersom ”islamofobin” har ökat, särskilt i Frankrike och Tyskland.

Incir hävdar att ”extremhögerns” framgångar i Sverige och Italien ligger bakom ökningen.

EU-Kommissionen förbereder nu en utvidgning av befintlig anti-terrorismlagstiftning (Art 83 TFEU) så att även hatbrott och uttalanden grundade på religion ska kunna inkluderas.

Islam betyder underkastelse på arabiska. Ett land som inte lyder kallas Dar-al-Harb –”Krigets Hus”. Där befinner sig Sverige.

Låt oss beväpna oss med klara ord och tydliga tankar. No Surrender.

Läs även: Ahmed: Välkommen till islamiseringen