Facebook noscript imageDEBATT: Kan somaliska kvinnor lyckas i Sverige?
Debatt
DEBATT: Kan somaliska kvinnor lyckas i Sverige?
Birgitta Sparf tror inte att välvilliga projekt hjälper frigörelsen och självständigheten för somaliska kvinnor i Sverige. Foto: Privat / Fredrik Sandberg/TT
Birgitta Sparf tror inte att välvilliga projekt hjälper frigörelsen och självständigheten för somaliska kvinnor i Sverige. Foto: Privat / Fredrik Sandberg/TT

Den somaliska kvinnoföreningen Hand till hand är enligt svensk integrationspolitik en framgångssaga. Problemet är att denna framgångssaga inte är kompatibel med verklig integration och en väg in på arbetsmarknaden, skriver Birgitta Sparf.

Hand till hand är en Jönköpingsbaserad muslimsk förening för somaliska kvinnor som vill ”förebygga våld och hjälpa folk från andra länder att komma in i det svenska samhället, arbetslivet och gemenskapen”.

År 2022 var grundaren Khadra Abyan finalist till priset Årets volontär som delas ut av Volontärbyrån för att att uppmärksamma ideella engagemang i Sverige. Vinnare blev en kille, engagerad i RFSL Jämtland Härjedalen, som vill motverka osynlighet och ensamhet för hbtqi-personer i sitt lokalsamhälle.

Läs även: Brinkemo: Det förstatligade sinnet och integrationen

Och där står ju Abyan sig slätt, hon jobbar inte direkt för hbtqi-personers rättigheter.

Snarare srar det väl åt andra, kan man säga. Detta genom att hon i sin förening och på föreningens Facebooksida mycket aktivt arbetar pro-islamskt med Allah och sharia i centrum, ständiga hyllningar till profeten samt reklam för den lokala moskéns alla olika aktiviteter.

Ett tydligt exempel på detta är när hon i ett inslag i SVT Nyheter Jönköping 10 april påtalar det ökade behovet av ekonomisk hjälp till familjer som enligt henne kämpar för att ha råd att köpa tillräckligt många presenter i anslutning till Eid, avslutningen av den heliga fastemånaden Ramadan.

Hur mycket familjerna kämpar, alltså vad de själva gör för att ha råd att köpa alla dessa presenter mer än att be om ännu mer bidragspengar, framgår inte.

Kritiska frågeställningar som inte fungerar

Jag skulle önska att jag kunde kritisera Abyan och kvinnoföreningen Hand till hand för bland annat detta:

  • Att den inte på allvar arbetar för integrering i det svenska samhället och inte med ett ord tar upp kvinnornas mycket traditionella klädsel, vilken Abyan själv är ett tydligt exempel på med flera lager hijab och långa heltäckande kappor i mörka färger.
  • Att samtliga kvinnor/mammor som är engagerade i föreningen bär exakt samma muslimska kvinnoförtryckande klädsel.
  • Att föreningen även accepterar hijab och heltäckande klädsel på flickor, så små som fem-sex år gamla, vilket framgår att bilder från exempelvis en rolig dag för barnen på Leos Lekland som föreningen arrangerat. Där pojkarna fritt flänger och klättrar omkring medan flickorna mest stillsamt poserar i sina hijabs för fototagning.

Visst kan jag kritisera föreningen för detta. Men egentligen inte. Khadra Abyan är i sin fulla rätt att jobba hur pro-islamskt hon vill. Hon har full uppbackning från Jönköpings kommun, IOGT-NTO Väst, bostadsbolaget Vätterhem och studieförbundet Nykterhetsrörelsen bildningsverksamhet (NBV).

Välintregerad enligt dagens Sverige

Abyan har gjort allt som förväntats av henne och lite mer genom föreningen. Hon har fött åtta barn, faktiskt lärt sig bra svenska, arbetar nu inom hemtjänsten och propagerar för islam för allt vad tygen håller. Detta är exakt vad det svenska samhället vill att hon ska göra, enligt den rådande så kallade integrationspolitiken.

Därför kan jag inte heller klandra henne när hon i Aftonbladet TV hävdar att alla somalier i Sverige är med och bygger upp landet, på precis samma sätt som svenskarna gör. Det finns ingen som helst skillnad mellan somalierna i hennes förening och vanliga svenskar, enligt henne. Självklart tror hon på detta, hon har ju alltid fått höra att hon och somalier som henne bygger upp och berikar landet.

Det enda jag fått fram gällande bidrag är att föreningen fått 175 000 kr från Jönköpings kommun för 2023, plus 10 000 kr från IOGT-NTO. Vad Vätterhem och NBV bidrar med vet jag inte. För övrigt verkar Khadra Abyan arbeta ideellt. Gott så.

Jag bedömer tyvärr chanserna för de somaliska kvinnorna i föreningen Hand till hand att lyckas som väldigt små, för att inte säga obefintliga. Detta säger jag efter att ha arbetat som socialsekreterare med ekonomiskt bistånd (socialbidrag) sedan 1997 i en mängd olika utanförskapsområden i Stockholm med kranskommuner, sedan 2014 som fristående konsult med mängder av uppdrag.

Läs även: Ahmed: Kulturella avgrunder och det meningslösa ordet ”integration”

Många barn ett hinder för arbete

Jag har träffat tusentals av dessa somaliska kvinnor, de flesta mycket svåra för att inte säga omöjliga att få in på arbetsmarknaden. Det absolut största hindret för dem är våra generösa barn- och föräldrarelaterade bidrag från Försäkringskassan som möjliggör att de kan stanna hemma och föda barn efter barn, år efter år. Fem till åtta barn eller fler tillhör vanligheterna, de flesta födda i Sverige.

Mängder av integrationsprojekt för denna grupp har pågått, och pågår, sedan minst 20 års tid runt om i landet. Projekt som kostat miljarder men som till största delen är helt verkningslösa eftersom möjligheten att stanna hemma och föda ännu ett barn trumfar både SFI och eventuella tankar på ett inträde på arbetsmarknaden.

De saknar varje incitament att välja bort den lugna och trygga tillvaron hemma med barnen, i den förort där mängder av systrar från Somalia i samma situation utgör plattformen för livet i Sverige. För att istället välja ett liv med stressiga mornar då hela barnaskaran ska baxas iväg till skola och förskola, för att man själv ska kunna gå till ett lågbetalt jobb som i bästa fall ger lite mer inkomst än den man redan har, i värsta fall gör att man hamnar på minus.

Inte ett lokalt problem

Detta är inte ett lokalt problem, koncentrerat till våra storstäder. Det finns över hela landet i varierande grad och omfattning. Så länge våra politiker inte inser att de generösa bidragen från Försäkringskassan, kompletterade med socialbidrag på toppen för att uppnå lägsta skäliga levnadsstandard, som enligt socialtjänstlagen ligger i nivå med vad en låginkomsttagare har att röra sig med, kommer detta aldrig att förändras.

Detta oavsett hur många välvilliga projekt och bidragsstödda föreningar som startas för att öka integrationen, frigörelsen och självständigheten för denna grupp, eftersom projekten i sin utformning direkt strider mot den rådande övergripande bidragspolitiken. Mottagarna av all denna välvilja är av förklarliga skäl inte så speciellt intresserade.

Läs även: DEBATT: Svensken vill ha assimilation – inte integration

Birgitta Sparf

Socionom och egenföretagande konsult

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu