Ett förvaltningshaveri är ett samhällshot och en icke fungerande kommunförvaltning drabbar enskilda, som inte kan få sina rättigheter tillgodosedda. Ett område där den enskilde ofta har svårt att hävda sig gentemot en kommun är i samband med ärenden som har med bygglov att göra.

Läs även: DEBATT: Dags att avliva DDR-myten om svensk skola

Kraven på myndigheters hantering av olika ärenden är reglerad i lag. Kraven innefattar bland annat att myndigheter måste handlägga ärenden objektivt och ha stöd i lag när de hanterar dem, fattar beslut och lämnar svar i ärendet. Kraven på skyndsamhet och rättssäkerhet är grundlagsfäst. Politikerna i nämnder och i kommunfullmäktige är beslutsfattare och ytterst ansvariga för myndighetsutövningen i kommunerna, även om de inte får lägga sig i denna.

Byggnadsnämndens politiker och tjänstemän ska anses arbeta på medborgarnas uppdrag och i deras intresse. Avsaknaden av kontroll över myndighetsutövningen från beslutsfattare är omfattande. Det kan finnas flera anledningar till detta, varav ointresse och bristande kunskap är exempel. Medborgarnas förtroende för den offentliga förvaltningen och dess förtroendevalda kräver att både politiker och anställda fattar sakligt grundade beslut.

Innan lagändringar år 2011 var Länsstyrelserna tillsynsmyndigheter, när det kom till tillsyn över bygglovsverksamheterna i kommunerna. Efter lagändringen ansvarar respektive kommun för sin egen tillsynsverksamhet, genom att vara ansvarig när det gäller bygglovstillsyner , som alltså numer ingår i respektive kommuns eget ansvar.

Detta innebär att det parti som innehar majoritet i den kommunala nämnd som hanterar bygglov kan tillåta byggande precis som de behagar. Lägg också till förfaranden såsom muntliga beslut, aktiva kommunpolitiker med anställningar som berör bygglov eller aktiva kommunpolitiker med dito konsultuppdrag i kommunen. Vid från av skriftliga överklagbara beslut, så blir godtycket totalt, helt utan insyn utifrån.

Av nämndsprotokoll, vilka ofta kan läsas på kommunernas hemsidor, kan det framgå tydligt hur passiva beslutsfattande politiker kan vara, och ärendehandläggning gentemot enskilda är inga undantag. Ett mycket tydligt exempel på detta är då Vellinge kommun fälldes i domstol för rättsstridigt tvång i samband med en bygglovsansökan.

Läs även: DEBATT: Naturfascismen och EU:s återställningsplan

Bygglovsärenden hade hanterats av kommunen. Fastighetsägarna fick sedermera hjälp av en ideell organisation år 2018 med att själva stämma kommunen enskilt, vilket krävdes för att få rätt mot kommunen. Dom meddelades år 2020 i Malmö tingsrätt och rätten fann att Vellinge kommun utövat rättsstridigt tvång när den krävde att fastighetsägarna skulle skänka mark gratis till kommunen i utbyte mot beviljat bygglov.

Beslutsfattarnas agerande eller utevaron av agerande skapar problem, då de i de enstaka fall när de vet vad som sker, i ena stunden blundar med ena ögat, och i andra stunden med andra. Oavsett syftet med ett sådant förfarande, blir det ett svek gentemot enskilda. En del kan således bygga som de vill, medan andra inte kan slå i en spik utan tillstånd. Passiviteten från beslutsfattarnas sida skapar rättssäkerhetsproblem för enskilda i kommunerna.

Utevaron av kraven på förutsägbarhet och materiell riktighet i beslutsfattandet är i omfattande behov av granskning. Kommunerna ska så klart inte kunna utsätta sina medborgare för rättsstridigt tvång, vilket kanske är en ytterlighet, men en som förekommer. Ett sådant förfarande kan likställas med brottet utpressning. Beslut måste fattas med stöd i lag.

För att verkligen komma till rätta med dessa systematiska rättssäkerhetsproblem skulle Justitieombudsmannen (JO) behöva utöva tillsyn i kommunförvaltningarna och i nämnderna, eftersom beslutsfattarna inte klarar av att hantera efterlevnaden av lagkraven.

Eller så bör länsstyrelserna åter få mandat att utöva tillsyn över kommunerna inom detta område. Friheten är trots allt lagbunden.

Läs även: DEBATT: Välkomna till dårarnas paradis!

Deniz Eryilmaz
Oberoende samhällsdebattör