Om någon undrar vad naturfascism är för något, så finns ett övertydligt exempel i det beslut som nyligen (12/7-23) togs av EU-parlamentet och som handlar om ”restaurering av natur”. Ett beslut som kommer att kosta hundratals miljarder för statskassan, underminera äganderätten samt minska vår livsnödvändiga areal för livsmedelsproduktion liksom för det skogsbruk som är en av grundpelarna i den svenska ekonomin. Att Sverige nu ska tvingas anpassa sig efter denna dårskap visar att något är grundläggande fel med hela EU-medlemskapet och särskilt de ideologier inom EU som sätter agendan för beslut. Av dessa är två av de värsta klimatalarmismen och den därmed sammanhörande naturfascismen.

Läs även: Hjort: EU är en fråga om makt

Naturfascisten ser ”Naturen” som ett abstrakt högre väsen som därför sätts på piedestal. Människans brukande av densamma för sitt välstånd blir därmed ett sekundärt värde. Människan är egentligen en börda på naturen, en slags anomali, och ska inte inbilla sig att hon står över djur och växter eller ens insekter i värdehierarkin. Vi är ett faromoment helt enkelt som ska hållas kort (dock inte naturfascisterna själva förstås. De har ju sett ljuset och måste tillåtas bilda en ny överhet) och helst, om vi inte kan elimineras helt, tvingasåtergå till någon slags inbillat men av förklarliga skäl aldrig klargjort tillstånd av ”harmoni med naturen”.

Att vi är ”för många” på planeten är en av grundteserna i naturfascismen även om man även här mumlar i skägget kring vilka grupper av människor som måste elimineras först, eller som Les U. Knight, grundare av organisationen Voluntary Human Extinction Movement uttrycker saken i The Guardian

Jag kommer aldrig att få uppleva den dag då det inte finns några människor på planeten, men jag kan föreställa mig vilken fantastisk värld det skulle vara - förutsatt att vi gör det tillräckligt tidigt. (min. övers.)

Således anser man att det här med att minska antalet barnfödslar – särskilt i väst – är jättebra . Att samhället då skulle braka ihop av en förkrossande övertyngd av äldre (förutom att man skulle förneka grunddriften för vår existens) – får man liksom ta. Det är rent av önskvärt. Ett samhället på stenåldersnivå har ju bevisligen ett mycket mindre ”carbon footprint” än ett där vita cismän kör omkring CO2-sprutande SUV:ar. Så valet mellan dessa två tillstånd blir enkelt, rent av naturligt…

Anti-humanismen falsifierad

Naturfascismen är förstås en djupt motbjudande och anti-human ideologi.

I själva verket är den så omänsklig en ideologi kan bli eftersom dess slutstation är att människan egentligen är en parasit som måste försvinna från jordens yta på det att den totala harmonin på Tellus äntligen åter kan inträda (se citatet ovan).

Förutom dess uppenbara anti-humanism är även sistnämnda förstås rent nonsens. Jorden har alltid varit i konstant omvandling och djur- och växtarter har kommit och gått under årmiljonerna oaktat människans påverkan. Någon ”harmoni” har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas, däremot en konstant kamp för överlevnad mellan individer inom arten och mellan arter och inte minst en kamp mot ett mestadels påfrestande och farligt klimat.

Att just människans lyckats så bra i denna strävan till överlevnad kan vi inte minst tacka vår förmåga att just barbeta och förändra en i grunden ogästvänlig natur till vår fördel, inte minst genom att utvinningen av exempelvis metaller och energi ur jorden (av vilka den fossila energin ännu utgör runt 80 procent) och där oljan har varit den viktigaste komponenten för att tillsammans med marknadsekonomin kunna skapa det exempellösa välstånd som de senaste 200 åren gett exempel på, inklusive drastiskt sjunkande fattigdom, ökad läskunnighet, ökande skördar och en dramatisk minskning av klimatrelaterade dödsfall – samtidigt som CO2-nivåerna gått upp!

Att bearbeta och skörda i naturen är nämligen (jo, det måste tydligen sägas) själva förutsättningen för människans överlevnad: att bygga och förändra naturen för vårt välstånds skull. Det ligger i vårt DNA och det ska vi vara tacksamma för. På en marknad med rättssäkrade äganderätter innebär detta för övrigt att man vårdar det man äger eftersom det är grunden för ägarens både försörjning och långsiktiga avkastning.

EU-parlamentets återställning

Om vi nu återgår till EU-parlamentets beslut 12 juli 2023 om ”restaurering av natur” så talar man om behovet av ökade populationer av fåglar och insekter som om naturen i Europa stod inför en katastrof – en massutrotning av arter. Faktum är att IUCN (The International Union for Conservation of Nature) har slagit fast att ingen hotbild föreligger. Tre fjärdedelar av alla arter på jorden är inte hotade och endast 0,8 procent av de 112,432 olika växt-, djur- och insektsarter som finns i deras databas har dött ut sedan år 1500.

Vad gäller Europa så finns inga hållbara data över längre tidsspann som säger att det skulle pågå något drastiskt vad gäller utdöda arter eller minskning av den biologiska mångfalden på något hotande sätt. Tvärtom, naturfascisternas data från EU kring detta är med säkerhet dopade och ytterst opålitliga, som de alltid är när vi talar om känslostyrda rörelser med en maktagenda (jämför med klimatalarmisternas manipulering av temperaturdata, ett av många exempel här).

Seriösa empiriskt baserade studier visar däremot på en stabil biologisk mångfald där människor i Europa över generationer i själva verket skapat ytterst gynnsamma förhållanden för många arter i det kulturlandskap som skapats under lång tid – och som förstås olika arter anpassat sig till.

”Men mänsklig aktivitet har också möjliggjort utvecklingen av extremt artrika kulturlandskap” (min övers.), säger exempelvis Elizabeth Pötzelsberger vid European Forest Institute.

Läs även: Törnvall: Att sätta bocken till viltvårdens trädgårdsmästare

Till detta ska läggas att ett ”grönande” av Europa redan har skett sedan 1900-talets början genom effektivare jordbruksmetoder och massiva trädplanteringar och förstås en ökning av CO2-halten vilket generellt gjort jorden grönare sedan denna växthusgas började öka från livsfarligt låga nivåer (se illustration).

Vidare har arealen för köttproduktion minskat i världen sedan toppen runt år 2000 och antalet boskap i Sverige minskat under snart 100 år och sedan år 2000 med nästan 227 000 djur, vilket innebär att både metanutsläpp och behovet av betesmark minskat drastiskt. Till detta ska läggas att antalet naturreservat och andra naturskyddsområden ökat drastiskt under senare tid. Det finns nu ca 5300 naturreservat (!)som nu upptar hela ca 15 procent av Sverige yta.

Allt detta sammantaget innebär att det finns noll empiriskt stöd för att Europa eller Sverige skulle befinna sig i en sådan ekologisk kris att man måste lägga igen/”återställa” mark i Europa och ännu mindre runt 16 procent av Sveriges jord- och skogsbruksmark. Det finns helt enkelt inget rationellt empiriskt stöd för detta.

Om nu regering och riksdag är så EU-servila att de går med på att implementera detta vansinne så skulle det ske till drakoniska kostnader för staten, samt ett brutalt dödande av äganderätter och incitament för skogs- och jordbruk i Sverige. Sistnämnda är verkligen inte är vad vi behöver i tider då självförsörjningen måste öka. Rättsosäkerheten är ytterligare en av av alla negativa konsekvenser, eller som journalisten Carina Christiansen noterar hemsidan för North Sweden European Office.

Vi har redan sett dessa problem i svenska skogsbruket kopplat till EU:s artskyddsregler när det blir upp till skogsägaren att bedöma om en arts bevarandestatus påverkas negativt eller om en naturtyp förlorar naturvärden genom avverkning. Om någon – vem som helst – gör en annan bedömning, kan markägaren dras inför domstol. Markägaren riskerar att då på egen bekostnad försvara rätten att bruka sin mark mot subjektiva påståenden. Ibland i flera instanser. Det är inte rättssäkert och verkligen inte förutsägbart.

Och det gör förstås själva ägandet till en ångestdriven process vilket är själva motsatsen till välståndsskapande incitament.

Två varianter av irrationalism styr

Som redan nämnts finner vi två varianter av irrationell vänsterideologi som i nuläget tillåts styra och ställa i EU och därmed också i förlängningen svenska politiker: klimatalarmismen och naturfascismen. Dessa ger konsekvenser som ingen rationell politiker, medborgare, värnare om äganderätt och nationellt självbestämmande borde acceptera.

Bara det att man beslutat om att förbjuda fossildrivna bilar från 2035 är, i ljuset av det pågående el-bilshaveriet (minskad efterfrågan på grund av höga kostnader, dåligt andrahandsvärde, dålig jämförbara prestanda, säkerhetsfrågor, slavarbete och elbrist) ett tydligt uttryck för samhällsdestruktivt irrationellt tänkande präglat av en lika irrationell klimatalarmism. Till detta ska alltså nu läggas det naturfascistiska vansinne som ”återställningsdirektivet” innebär.

Förolämpning av dem som lade grunden för vårt välstånd

Nämnda direktiv är som vi sett resultatet av en anti-humanistisk grundsyn som aldrig någonsin i någon civilisation värd namnet funnits tidigare: att människor och företag ska tvingas att backa från de landvinningar och det slit som deras förfäder utfört för att röja och bruka jorden på det att deras barn och barnbarn ska få både livsmedel och inkomster och landet välstånd. Förutom den uppenbara anti-humanismen i hela idén så är det dessutom en djup förolämpning mot de människor som slitit i sitt anletes svett för att röja jord och bruka skog på det att man ville lyfta sig ut fattigdom och armod.

Nu heter det alltså från EU och naturfascisterna att dessa människor gjorde fel. De visste inte vad de gjorde. Det gjorde naturen en otjänst med sitt hårda och dryga arbete med att röja, bära sten och dika ur sumpmarker. Nu ska deras kamp för en bättre värld ”återställas”eftersom insekter och andra kryp anses ha ett högre värde (även om de redan finns i mängd) än de frukter som jorden kan ge människan. Det är en så nedlåtande och paternalistisk syn på dem vars axlar vi står att man knappt tror det är sant.

EU måste reformeras radikalt eller vi måste lämna

Det vi ser i EU idag i sådana beslut som nämnt ovan är ett EU som blir allt mer centralistiskt och paternalistisk och som visar alla tecken på kollektiva psykoser, präglade av pubertal idealism kring ”naturen” vars konsekvenser är just den anti-humanism och en klimatalarmism vi nämnt och som saknar stöd i empiriska data och som heller inte tar hänsyn till alla fakta i bedömning av människans energiutvinning och som övergått i ren irrationalism vilket både förbudet mot fossildrivna bilar och återställningsprojektet är tydliga tecken på.

Lägg till det senaste: att EU ämnar stämma den svenska staten för att man inte sätter åt de svenska jägarna och deras vapen tillräckligt hårt men att regeringen nu backar på vallöften om miniminivå-implementering av direktivet eftersom man fruktar en stämning, som nu ändå alltså kommit.

Till detta ska vill lägga sådana saker som att EU-anser sig ha beslutande rätt över laxfisket i våra älvar liksom fisket i Bottenviken, vilket förstås borde vara en fråga mellan Sverige och Finland. Och så där håller det på i fråga efter fråga. Svenska skattebetalare måste dessutom betala för att bli näpsade och hunsade i det vi är nettoinbetalare till den svällande centralismen i Bryssel.

Bara en person med en extrem förmåga till förträngning parad med en likgiltighet för den svenska demokratin och vårt självbestämmande kan mässa om att ”det positiva med EU överväger” och därför fortsätta vila i illusionen att EU i dess nuvarande form är något bra som vi bör stanna kvar i.

Norrmännen var en gång i tiden visare än vi. Vi lät oss påverkas av de politiker som i andanom såg sin kommande försörjningsbas inom EU-administrationen och för detta lade ut dimridåer om att det var nödvändigt att ge upp vårt nationella självbestämmande som man dessutom påstod inte ens skulle komma att ske: ”subsidiaritetsprincipen” liksom – sedan länge glömd och begraven.

Ett EU-val närmar sig. Vi bör självklart – om vi ska ha någon form av nationellt folkstyre kvar – göra en exit och sedan återansluta oss med endast fria tullar och kulturellt utbyte men att alltid ha demokratisk vetorätt över EU-centralisternas beslut. Norges sak är vår! Det borde vara en no brainer.

Läs även: Gästkrönika: Vi fartblinda idealister i behovspyramidens topp

Leif V Erixell
Författare med inriktning på kultur- och samhällsanalys. Bland hans böcker kan nämnas Om den civila freden, Omstart Sverige, Samhällspolitisk ordbok samt Den svenska statsideologin.