Koranen är full av beskrivningar av helvetets plågor i form av just eld, den eld som i evighet ska straffa de otrogna. Att just bränna koranen och utsätta den för dess egna förskrivna straff, är således en helt logisk form av religionskritik, skriver dagens debattör Jan Lysén.
I SvD 13/5 och 17/5 förs en debatt huruvida koranbränningar skall prövas i domstol som hatbrott, då de skulle vara missaktande, alltså ge uttryck för en alldeles för låg värdering, mot en grupps trosbekännelse. För straffbarhet krävs att gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion om folkgruppens trosbekännelse i fråga klart och tydligt överskrids.Jag skall här göra gällande att så inte är fallet när det gäller koranbränningar och islam.
Läs även: Edwardsson: Svensk exceptionalism och amerikansk – och dess pris
Koranbränningar har en djup symbolisk betydelse, eftersom elden är ett bestraffningsmedel förbehållet Allah. När IS brände några motståndare till döds reagerade därför många i den muslimska världen negativt.
Hur de otrogna kommer att plågas av den evigt brinnande elden i helvetet finns frekvent och ingående beskrivet i koranen. En särskild omständighet är att minnet av den förkolnade huden försvinner för att ingen tillvänjning av smärtan skall kunna ske, eftersom förbränningen börjar om med ny hud i evighet.
Detta har fått muslimska barn i Sverige, som sviktar i sin tro, att försöka vänja sig inför helvetets plågor genom att skålla sina armar med hett vatten.
Läs även: Brinkemo: Världens våldsammaste gäng och Gävle
De som straffas i helvetet är judar, kristna, polyteister och övriga otrogna islam. De beskrivs som ett riktigt avskum, då de är de värsta av alla varelser. Koranen ger alltså uttryck för en oerhört stark motvilja riktad mot alla icke-muslimer som uppfattas som ett hot eller ond kraft. De skall inte bara straffas hårt i livet efter detta av Allah utan även i detta livet av muslimer.
Det är naturligtvis helt i enlighet med yttrandefriheten att i ord och handling häda, kritisera och diskutera denna trosbekännelse. Det är just vad koranbränningar gör. För de innebär att den ”gudomliga” text, som stadgar evigt bestialiska straff för dem som väljer ”fel” väg, symboliskt straffas av sin egen eld. Kritiken träffar mitt i prick, då trosbekännelsens eget bestraffningsverktyg elden, Allahs exklusiva rätt, riktas mot den själv!
Koranbränningar är därför inlägg i en diskussion om trosbekännelsen i fråga som måste betraktas som både saklig och vederhäftig. Det är inte att sprida hat och avsky. Alltså inget hatbrott.
Läs även: Ahmed: Mellanösterns heilande ursäktas
Jan Lysén
Fil. kand. Religionsvetenskap och historia
