Som gammal mansgris blir jag förtvivlad när alla medier, gamla såväl som nya ”sociala”, ägnar tid och ger utrymme åt politiska ”wannabes” som Corazza-Bild, Ebba Busch, Sara Skyttedal, Alice Teodoresco och Jan Emanuel. För mig är det här inget annat än ett taskspel.

Läs även: Skogkär: EU skjuter migrationsproblemen framför sig

De här personerna utnyttjar medierna, som inget har lärt. Den gamla boxaren Bosse Högberg från Göteborg påpekade redan för mer än 50 år sedan, att “det viktiga är inte vad som skrivs utan att det skrivs”.

Sir Winston Churchill lär ha sagt att “demokrati är ett utomordentligt dåligt styrelseskick, men alla andra styrelseskick är sämre”. Politik är det smutsigaste av alla hantverk. Eftersom politik är ett nollsummespel – det du vinner, förlorar någon annan och vice versa – fungerar politik bara när det är kris på riktigt och något absolut måste göras. I Sverige har vi exempel från 1990-års finanskris, Covid-perioden och Natoansökan.

Valet till Europaparlamentet i juni är på väg att bli en cirkus som mest liknar den Europeiska schlagerfestivalen. Det finns det fem goda skäl att fundera över Europaparlamentet. Är det en viktig och behövlig institution? Jag bortser ändå då från parlamentets vittomtalade flyttcirkus mellan Bryssel och Strassburg som äger rum cirka tio gånger per år.

EU-parlamentets demokratiska impotens

Det första är att den Europeiska unionen är ett statsförbund och att det är medlemsrådet som fattar beslut efter förslag från kommissionen. Europaparlamentet äger ingen rättighet att föreslå beslut till ministerrådet. Parlamentet får endast väcka frågor och diskutera dessa med kommissionen.

Det andra är att varje medlemsstats väljare endast kan välja kandidater från det egna landet. Svenska väljare kan bara rösta på svenska kandidater och inte på danska, tyska eller någon annan medlemsstats kandidater.

Ett tredje argument är organisatoriskt och socialpsykologiskt. De ledamöter som har valts till Europaparlamentet fungerar som alla andra normala människor; de har politiska visioner, de är ambitiösa, de vill göra nytta och skäl för sin lön. Men de 705 ledamöterna saknar egentligen andra konkreta uppgifter än att lägga förslag till, diskutera med och försöka övertyga samt recensera förslag från EU-kommissionen.

Europaparlamentet kan inte vända sig till eller ifrågasätta ministerrådets beslut. Det saknas därför en demokratisk roll för ledamöterna av Europaparlamentet.

Det fjärde argumentet är att det är livsfarligt att stänga in 705 personer, de flesta unga och ambitiösa med massor av ”pigga” idéer om hur framtiden bör gestalta sig, och ge dem ett arvode om 140 000 kronor i månaden, plus ytterligare nästan 100 000 i ersättningar för detta. Alltså en beskattningsfri ersättning om cirka 240 000 kronor i månaden under 5 år. Det blir 14,4 miljoner för en valperiod.

En tummelplats för korruption utan kontroll

Det femte argumentet är korrumptionsrisken. För ett halvår sedan stoppade den belgiska polisen den grekiska vice talmannens pappa på väg att lämna landet med 1,5 miljoner i kontanter i sin koffert. Pengarna lär ha kommit från Kuwait, men vi lär aldrig få veta den fulla sanningen, eftersom denna grekiska ledamot har juridisk immunitet.

Vad vi vet är att kontrollen över de möten en ledamot av Europaparlamentet håller med lobbyister är minst sagt bristfällig. Varje ledamot kan redogöra för mötena – om ledamoten själv vill, annars inte.

Men det måste väl finnas de som skvallrar – visselblåsare? Nej, det finns inget skydd för visselblåsare i Europaparlamentet och det saknas en institutionaliserad möjlighet för visselblåsare – ett forum att blåsa i.

Läs även: Sandström: Ett EU-val mellan pest och kolera

Påverkansgruppen Transparency International har sagt att det i Europaparlamentet har utvecklats en kultur som bäst beskrivs som: ”lagen gäller alla utom mig”. Det är kanske inte så konstigt att vissa ledamöter tycker att en gåva, lite ”hjälp på traven”, inte betyder något.

Frågan blir därför behövs verkligen ett parlament utan viktiga uppgifter, med ledamöter som väljs nationellt och som får höga ersättningar samt där transparens saknas? Mitt svar är ett entydigt nej. Denna skenbart demokratiska institution, Europaparlamentet, bör snarast avskaffas och de pompösa byggnaderna i Bryssel och Strassburg om möjligt säljas samt de kontor som parlamentet har öppnat i alla medlemsländers huvudstäder avvecklas! Det skulle spara mycket pengar som kan användas till bättre saker!

Lägg ner det eländiga Europaparlamentet!

Läs även: Lidström: EU:s mångbottnade demokratiproblem – del 1

Stig Fölhammar

Före detta stats- och EU-tjänsteman samt strategikonsult och egenföretagare