Svenskar är förmodligen ett av världens mest toleranta folkslag. Att vi sällan hyser antipatier mot andra nationaliteter i vår omvärld torde ha sin grund i att vi varit förskonade från krig och konflikter i hundratals år men den tiden är idag förbi.

Att den omfattande invandringen till Sverige medfört mångkulturellt baserade slitningar och att invandrare tagit med sig sina antipatier, fientlighet och konflikter från det gamla hemlandet ser vi dagligen exempel på. Inte minst har en stor diaspora med ursprung ifrån Mellanöstern gång på gång bevisat sin avsky och agerat utåt mot den svenska minoriteten judar. 75 procent av judarna har lämnat Malmö på grund av otrygghet i det idag muslimskt dominerade Malmö. Motsättningar i ”svenska” eritreaners agerande med våldsamma interna sammandrabbningar på svensk mark är ett resultat av interna kulturkrockar.

Många menar att hundratusentals invandrare från Balkanländerna inte tagit med sig sina hemländers konflikter och våld till Sverige. På den punkten vill jag inlägga en protest. Redan på 70-talet kom många jugoslaver som arbetskraftsinvandrare till Sverige och gemenskapen inom den jugoslaviska diasporan och stoltheten över hemlandet var stark ända tills kriget i början på 90-talet bröt ut och helt plötsligt blev jugoslaver som i alla tider varit vänner, dödsfiender. Den etniska splittring som ledde till att Jugoslavien delades upp i sju länder sätter även idag djupa spår i den f.d. jugoslaviska diasporan i Sverige.

Vissa menar att det inte finns ngn konflikt mellan ukrainare och ryssar bosatta i Sverige. Därom vet jag dock lite men däremot vet jag att ryssar, främst äldre, som bor i Baltikum håller sitt ryska ursprung högt och många av dem pratar bara ryska, tittar bara på rysk TV och tar bara till sig rysk nyhetsrapportering.

Vi kan alltså enkelt konstatera att motstridigheter är vanliga bland många befolkningsgrupper förutom muslimer som massinvandringen och mångkulturen bidragit till i Sverige. Dock är den muslimska diasporan, p.g.a. krigen i Mellanöstern, den grupp som idag tydligast tagit med sig sina interna konflikter till Sverige. Dagligen ser vi på våra gator Palestinademonstrationer och även den svenska Kultur- och Klimatvänstern har engagerat sig i Palestina och Gazas interna konflikter.

Underligt nog visar den svenska vänster totalt ointresse för att den Iranska regimen bara sedan januari år dödat 40 000 av sitt eget folk men Vänstern reagerar kraftigt på att cirka 60 000 dött i Gaza. Förmodligen är det inte antalet döda eller vilket land som drabbats som är det viktiga för Vänsterns vilja att protestera utan helt enkelt det faktum att Gaza-borna dött för Israelisk hand. Att Israel och judehatet är utbrett inom Vänsterpartiet har vi den senaste tiden fått tydliga bevis för. Tydligen gäller samma hat även bland Vänsterns (S, V, MP) väljare.

Visserligen förespråkar många svenskar en vacker tanke, att invandrare ska lämna sina interna konflikter vid gränsen till Sverige och istället omfamna vår svenska syn på demokrati men verkligheten fungerar tyvärr inte så och vår svenska regering tvingas agera utifrån dessa nya förutsättningar.

Leif Kullberg