Allt fler myndigheter vill inte motivera sina beslut trots att de måste. Myndigheterna verkar närmast skriva av ärenden på löpande band. Enligt svenska lagar måste de flesta myndigheter motivera sina beslut. Det finns undantag från motiveringskravet, men i dessa fall så måste detta framgå av lag.

Läs även: Brinkemo: Palestina och Israel mellan klan och stat

Lagkrav anger att myndigheter behöver motivera hur de har kommit fram till ett beslut. Myndigheten måste också ha stöd i lag när den fattar ett beslut.

Ett exempel gäller när en myndighet hanterat personuppgifter i strid mot GDPR. Den felande myndigheten gör ingen utredning alls, anmäler inget till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) som en personuppgiftsincident, som den egentligen måste, utan hänvisar självsäkert den drabbade själv direkt till IMY. Detta får flera allvaliga följder, och framförallt leder förfarandet inte till någon kvalitetsförbättring, vilket medför risker att det kommer att ske om och om igen, hos den felande myndigheten.

Fler och fler myndigheter hoppar över detta rättsskydd för den enskilde och skriver av ärenden utan att motivera varför. Rättsskyddet är till för att skydda den enskilde från att råka ut för godtyckliga beslut från myndigheternas sida. Om myndigheter inte motiverar sina beslut, garanteras inte den enskildes rättssäkerhet. Det innebär också att ingen kan kontrollera myndighetsutövningen på myndigheten.

När den klagande väl anmält incidenten till den ansvariga myndigheten, Integritetsskyddsmyndigheten (IMY),möts den klagande av ännu ett ickesvar, och en myndighetsutövning som inte ens når upp till de minimikrav som lagstiftningen ställer på myndigheters beslutsmotiveringar.

De flesta myndighetsbeslut går att överklaga. Det finns dock undantag från överklagbarheten av en myndighets beslut, men om det är så måste detta återigen framgå av lagstiftningen. Lika självsäkert som den felande myndigheten, som utan att utreda personuppgiftsincidenten, hänvisar klagande till IMY, skriver IMY av ärendet utan att utreda incidenten.

I detta fall har IMY och förvaltningsrättsskipande myndigheter bedömt att IMY:s beslut inte kan överklagas. Följden i detta fall är att lagkraven som myndigheter måste följa, inte behöver följas. Allt är frid och fröjd. Eller är det?

Läs även: Sandström: Att strejka mot Elon Musk för partiets skull

När ärenden skrivs av på löpande band av myndigheter och myndigheten inte fattar ett tillräckligt omfattande beslut, som de måste enligt lagkrav, blir det svårt för den enskilde att överklaga detta, eftersom den enskilde då måste motivera varför myndigheten har felat vid sitt beslutsfattande, ange rätt rättsregler som skulle ha tillämpats av myndigheten och visa hur myndigheten istället borde ha agerat, och vilket beslut myndigheten istället borde ha fattat.

Denna motivering ska sedan lyckas övertala förvaltningsrättsskipande domstol. Låter det långsökt? Det är precis vad det är – långsökt att tro att ärendet skulle tas upp av förvaltningsdomstol, på ett tillräckligt objektivt sätt, och den klagande få rätt mot myndigheten.

Alltså blir det väldigt svårt för den enskilde, om myndigheter inte motiverar sina beslut tillräckligt. Det får också följden att domstolar eller JK/JO inte kan granska hur och varför myndigheten har fallerat vid sitt beslutsfattande.

Därför är inte frågan så långt borta om det inte är så, att denna typ av felande myndighetsutövning, inte borde betraktas som ett ett kalkylerat smart drag från myndighernas sida.

Läs även: Törnvall: Att äga och bruka skog är ett vågspel

Deniz Eryilmaz
Oberoende samhällsdebattör