Det är dags att våga tala klarspråk om den retorik som under decennier har riktats mot Israel från vänstern och Palestinarörelsen.

Min uppfattning är att den aldrig handlat om kritik av en specifik israelisk regering eller enskilda politiska beslut. Den har snarare varit en systematisk och rasistisk demonisering av världens enda judiska stat.

Historiskt har antisemitismen byggt på föreställningen att judar är särskilt onda, farliga och skyldiga till andra människors lidande. I dag ser vi samma tankemönster återkomma i en ny politisk språkdräkt, nämligen att Israel framställs som ett unikt ont projekt medan judars rätt till nationellt självbestämmande ifrågasätts på ett sätt som aldrig görs mot andra folk.

Det är inte en slump att samma rörelser som använder dessa anklagelser ofta också ifrågasätter Israels existens som judisk stat. När just judar förväntas vara det enda folk som inte får ha en egen nationell hemvist, handlar det inte längre bara om en politisk åsikt utan om dubbla antisemitiska måttstockar.

Visst, Israel kan och ska granskas precis som alla andra länder. Men kritik som bygger på överdrifter, demonisering och krav på att just judar ska avstå från samma rättigheter som andra folk är knappast vanlig människorättskritik.

Antisemitismen har genom historien förändrat skepnad. Den har gått från religiöst hat, till rasbiologiska idéer och till politiska konspirationsteorier. I dag uttrycks den ofta genom en total demonisering av Israel och förnekandet av det judiska folkets rätt till självbestämmande.

Därför måste vi våga kalla denna retorik vid dess rätta namn. När Israel konsekvent utmålas som en unik ond kraft och judarnas nationella rättigheter förnekas så är det inte bara en konflikt om politik. Det är en modern form av antisemitism som måste bekämpas.

Det är inte en slump att just dessa typer av anklagelser har blivit så centrala i delar av den politiska vänstern och Palestinarörelsen. Jag menar att antisemitismen är en bakomliggande faktor som gör att vissa aktörer använder sig av överdrivna och demoniserande anklagelser mot Israel.

När begrepp som ”apartheidstat”, ”folkmord”, ”etnisk rensning”, ”barnamördare” och ”kolonialt projekt” riktas mot just den enda judiska staten i världen blir dessa uttryck moderna former av antisemitiska blodsanklagelser.

Det är alltså just antisemitismen och den rasism som riktas mot judar och deras enda nationella fristad, Israel, som utgör den verkliga drivkraften bakom dem som fortsätter att sprida dessa blodsförtalande uttryck!

Axel Otterberg
Statsvetare