Jag noterar att länsrådet vid Länsstyrelsen i Jämtlands län, Susanna Löfgren, tidigare chef för viltförvaltningsfrågor vid Naturvårdsverket, nu av regeringen har utsetts till utredare av förutsättningarna för bildandet av en ny Myndighet för jakt- och viltförvaltningsfrågor. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 januari år 2025.

Läs även: Vargjakten decentraliseras

Man kan ju undra varför vi än en gång skall behöva utreda behovet av en ny jakt- och viltförvaltningsmyndighet och varför detta skall behöva ta nästan ett och ett halvt år från idag? En utredning kallad ”Viltmyndigheten – jakt och viltförvaltning i en ny tid” (SOU 2013:71) genomfördes redan 2013, alltså för tio år sedan, av den före detta riksdagsmannen Håkan Larsson. Denne kom, i sin inte av alla intressegrupperingar hyllade utredning, ändå bland annat fram till slutsatsen att:

Sammantaget är det utredningens bedömning att jakt- och viltförvaltningen i Sverige behöver en nystart. Bäst ägnad att ansvara för den nödvändiga nystarten och kraftsamlingen är en ny jakt- och viltförvaltningsmyndighet. En ny myndighet, Viltmyndigheten, kan arbeta utan barlast från tidigare förhållanden och inrikta sig på att skapa förtroende bland alla som berörs av jakt- och viltförvaltning.

Enligt min bedömning kan det vara svårare för Naturvårdsverket att återvinna brett förtroende och ansvara för en framtidsinriktad förvaltning med balans mellan bevarande och brukande.

Många jägare och landsbygdsbor, som helt tappat förtroendet för hittillsvarande sätt att sköta frågorna, har liksom även vår lagstiftande församling riksdagen, uttalat sina önskemål för skapandet av en ny statlig jakt- och viltvårdsmyndighet. Dit skulle ansvaret för handläggningen av de till jakt och viltvården relaterade frågorna, som idag handläggs av bland anant Naturvårdsverket och Polismyndigheten med flera, kunna flyttas över. Detta krav har funnits sedan länge och vuxit sig allt starkare med åren.

Vikten av att en utsedd utredare av frågan om den nya myndigheten är respekterad i breda kretsar, ämneskunnig och genom att stå fri från bindningar till nuvarande system inneha en objektiv grund för sitt viktiga utredningsarbete, torde inte kunna överskattas.

Att landsbygdsminister Peter Kullgren utsett just Susanna Löfgren till att genomföra detta grannlaga arbete förvånar mig därför något. I boken Jakten på jägarna – Om myndigheternas ökande maktmissbruk mot landets jägare, ”Lillhärdalsfallet” och vargkonflikten i Sverige”, som jag skrev 2015 tillsammans med Karl Hedin, nämnde vi hur viktigt det är att rättssystemet står fritt från politisk påverkan. Vi skrev bland annat att:

En för samhället farlig rättsröta uppstår om påtryckningar från en liten men inflytelserik skara välorganiserade och verbala rovdjursvänner tillåts påverka rättssystemet. Denna påverkan tycks ha ökat under senare år. Målet synes vara att se till att fler döms för illegal rovdjursjakt, snarare än att skipa rättvisa.

Ett exempel på detta ökande yttre tryck är det tre dagar långa mötet 2005 mellan Rikskriminalpolisen, Åklagarmyndigheten och WWF tillsammans med miljöminister Lena Sommestad. Man diskuterade hur respekten för landets rovdjurspolitik skulle förbättras. Att regeringen och de statliga myndigheterna aldrig förstått problemen med rovdjurspolitiken sammanfattade Susanna Löfgren, då chef för viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, på ett både skrämmande och utmärkt sätt:

”Acceptansen för rovdjur måste öka. I dag är det alldeles för lätt att komma undan om man illegalt skjutit en varg eller en björn. Fler fall måste leda till åtal!”

Att anpassa bevisvärderingen och sitt agerande till diverse påtryckargruppers önskemål om ”flera domar för illegal jakt”, är totalt oacceptabelt i en rättsstat. Bara misstanken om att detta kan ske är farligt för tilltron till rättssystemet.

Läs även: Törnvall: Jakten på jägarnas legala vapen

Att minnet tyvärr är mycket kort, oftast inte längre än hälsenan på en gråsparv, känner många av oss till. Men att den nya regeringen nu utser en person, som tidigare visat sig ha en så verklighetsfrämmande inställning till hur man vinner ökad respekt för en allmänt hårt kritiserad och närmast havererad statlig rovdjurspolitik, är ändå värt att notera och ifrågasätta. Inte för att hänga ut eller attackera personen i fråga, vi har självklart åsikts- och yttrandefrihet i Sverige, men för att ifrågasätta omdömet hos beslutsfattaren vid valet av den statliga utredaren.

Denna tidnings ledarskribent Klas Hjort skriver i en initierad artikel, kallad ”Viltvårdmyndigheten hänger på personalen” bland annat följande:

Med en myndighet som ser sitt uppdrag att tjäna medborgarna kan det bli en väldigt bra reform. Men med en myndighet som tar med sig aktivister från olika myndigheter och sätter dem under samma tak kan det bli en häxbrygd.

I många fall vore det antagligen en välgärning att inte ta med personal från de gamla myndigheterna utan i stället anställa ny personal som inte arbetat med frågan tidigare.

För att ta exemplet varg är den befintliga kompetensen något som vi gärna kan vara utan och bör slippa på en ny myndighet.

Jag kan hålla med Hjort om hans slutsatser. Att regeringen nu ändå valt en utredare som i sin tidigare karriär inom Naturvårdsverket i högsta grad arbetat med den kontroversiella vargfrågan, en av de viktigaste frågorna även för den nya myndigheten, kan visa sig bli besvärande för förtroendet för den ansvarige ministern. Jag hoppas givetvis att valet av Löfgren till utredare inte leder till kokandet av någon ”häxbrygd”, som Klas Hjort varnar för men det får framtiden utvisa.

Vägen till den så länge efterfrågade och efterlängtade jakt- och viltvårdsmyndighet, är uppenbartvarken särskilt rak eller enkel att vandra. Vi har otroligt nog faktiskt varit på väg i mer än tio år vid det här laget. Egenskaper som erfarenhet, grundlighet och ett gott minne, verkar tyvärr inte alltid ha högsta prioritet hos våra nya makthavare.

Bland annat därför behöver de allt vårt stöd för sina tveklöst ärligt menade ansträngningar till förbättringar, på detta för många medborgare mycket viktiga område. Det börjar dock bli bråttom nu att komma fram till leverans av den önskade nya myndigheten. Skulle detta än en gång stranda i långbänken krävs istället, att regeringen snarast tillsätter ”nya kvastar” i ledningen för existerande ansvariga myndigheter, främst inom Naturvårdsverket och Polismyndigheten.

Läs även: Hjort: Viltvårdmyndigheten hänger på personalen