Med anledning av att islams så kallade fastemånad ramadan (22/3–20/4) hävdar Aftonbladets skribent Jonna Sima den 21 mars, att i dessa tider av stress ”skulle alla må bra av ramadan”. För det är ju en ”tid för andlighet, bön och själslig rening”. Rent av mindfulness. Kanske till och med bättre?

Ramadan är en av islams fem pelare (de övriga är trosbekännelsen, tidebönen, allmosan, vallfärden till Mecka). Eftersom en månkalender används infaller ”fastemånaden” vid olika tidpunkter varje år. Den kan även avslutas på olika dagar i olika länder. ”Fastan” genomförs framför allt till åminnelse av att Mohammed, enligt traditionen, fick sin kallelse och började motta uppenbarelser från ängeln Gabriel, vilka sedan, fortfarande enligt traditionen, kom att utgöra koranen.

Läs även: Ahmed: Ett samtal med mina ofödda barn om islamiseringen

Under ramadan intas varken mat eller dryck under dygnets ljusa timmar. Men det är tillåtet att både äta och dricka från solnedgång till soluppgång. Vid närmare eftertanke framstår detta sätt att ”fasta” som ytterst besynnerligt. Det är ju så, att alla människor fastar, när de sover. Ett slags biologisk fasta från två av de behov, mat och dryck, som är nödvändiga för livets upprätthållande. Att göra tvärs om innebär ju egentligen ingen fasta under dygnet, särskilt som intaget av mat och dryck under ”fastan” ökar kolossalt. Man äter och dricker naturligt nog ordentligt efter en hel dag av vakenfasta. Man äter och dricker också ordentligt inför nästkommande dag utan mat och dryck. Fastan avslutas också med en stor tredagarsfest – Eid al-fitr.

Hur välgörande är då ”fastan”?

CNN rapporterade 2016 att i det muslimska Mellersta östern samt Gulfstaterna orsakar fastan hälsoproblem, olyckor, våld och rån samt miljöproblem, såsom matslöseri, nedskräpning och överkonsumtion. Enligt en läkare på Kuwaits Royale Hayat Hospital ökar antalet personer som behöver tas in på sjukhus för vård. Det handlar om matsmältningsbesvär, inflammationer, magsår, huvudvärk, yrsel, illamående, diabetes och fetma – allt en följd av överätning (särskilt socker och fett) samt dåliga sömnvanor.

Den omvända dygnsfastan och den dåliga sömnen orsakar också trafikolyckor på grund av bristande koncentrationsförmåga. Även slagsmål och grövre våld ökar med skadade och dödsfall som följd, samt rån i hemmen och väskryckningar på gatorna. Timmarna före brytandet av fastan ökar antalet bränder inomhus, då gas och el används på ett felaktig sätt.

Det förekommer också ett omfattande slöseri med mat. I Mecka kastades 5 000 ton under fastans tre första dagar. 28 000 fårkroppar samlades in på två dagar. 45 avfallshanterare installerades och 8 000 städare anställdes. 45 procent av allt avfall under ramadan bestod av mat och 80 procent av den maten var tillredd på ett ohälsosamt sätt. Dessutom passar man på att shoppa och dela ut presenter till släkt och vänner, nära och kära. I Saudiarabien ökade shoppingen från 6 miljarder till 20 miljarder rial under ramadan.

Det är också så att man under dagtid ska avstå från det tredje livsuppehållande behovet, nämligen fortplantningen. Detta är också märkligt, eftersom de flesta samlag för flertalet av rent praktiska skäl torde ske efter mörkrets inbrott. Enligt koranen 2:187 ska männen inte vara intima med sina hustrur medan de mediterar i moskén. Under natten kan man äta, dricka och ha sex.

Läs även: DEBATT: Är det irrationellt att vara rädd för islam?

Det tycks alltså som om ramadan är en riktig festmånad i stället för en fastemånad. Bra för kroppen är den knappast och inte heller ger den lisa åt ”själen” (hur den än definieras). Men den svenska vänstern vurmar för ramadan och islam. Jonna Sima redogör med gillande för den muslimska debattören Deqa Abukars förslag om anpassning på arbetsplatserna för att underlätta denna faste/festmånad. Hon vill också bjuda in de icke-fastande till en bit mat efter solnedgången.

Detta är exempel på dawa, det vill säga att kalla, bjuda in till islam, som visas upp från sin bästa sida. I grunden handlar det om att vinna nya proselyter. Mission helt enkelt. Svenska politiker som Margot Wallström och Magdalena Andersson ställer sig på rad för att lyckönska ramadan och den påföljande tredagarsfesten Eid al-fitr. År 2020 ökade Malmö stad sitt stöd från 100 000 kr till 200 000 kr för firande av månadens avslutning. Med tillägget att efterfesten ses om ett socialt och inte ett religiöst event.

Om än bräcklig, har ett slags symbios uppstått mellan vänstern och islam. De delar vissa gemensamma mål: anti-Väst, anti-USA, anti-kapitalistisk individualism och en önskan att förbjuda kritik. Den som kritiserar islam anklagas för islamofobi. Den som kritiserar den aktivistiska vänstern, exempelvis transrörelsen, anklagas för transfobi. Självfallet är det också i Väst en fråga om att säkra muslimska röster till vänsterpartierna.

Muslimer har tagit till sig woke-språket. I demonstrationstågen i USA syns muslimska heltäckta kvinnor hålla upp plakat med texten ”Black Lives Matter”. Man pratar om medborgerliga rättigheter, mångkultur, rättvis fördelning, välgörenhet och särskild hjälp till de svaga. Samtidigt säljs islam in med positiva argument. Under Women’s March i New York 2019 uttrycktes ett explicit stöd för religionen av en medarrangör så här:

You’ll know when you’re living under Shariah law if suddenly all your loans and credit cards become interest-free. Sounds nice, doesn’t it?

Vad vänstern inte förstår är att ”samarbetet” endast pågår så länge det gynnar islam. I Väst sägs en sak, i muslimska länder en annan. Tv-kanalen Al Jazeera är ett bra exempel. I Väst laddar kanalen upp material som är positivt till transpersoners rättigheter. Men på den arabiska stationen sänds predikningar om mäns rätt att med våld tukta sina hustrur.

Ett exempel i Sverige är Hani Bilal Madi som tog initiativ till att städa upp i Örebro efter korankravallerna. Gav polisen blommor och kärlek. Till och med återlämnades en del av de stenar som tagits från privata rabatter för att kastas mot polisen, och så vidare. Hela Woke-Sverige reste sig upp och applåderade. Anställning, priser, bland annat en halv miljon kronor från Wallenbergstiftelsen, och utmärkelser regnade över Madi. Tills det visade sig att även Madi hade varit en av dem som kastat sten mot polisen. Nu dömd till tre års fängelse för sabotage mot blåljuspersonal.

Talande är att när Madi blev ordförande för Föreningen For The People i Örebro efterträdde han Anas Khalifa med starkt förflutet hos salafismen fram till sitt avhopp 2021.

Jonna Sima avslutar sin ledartext med att vi i allmänhet och sådana som Richard Jomshof i synnerhet inte ska kritisera andra religioner utan i stället ”inspireras av de goda sidorna”. Det är så beklämmande att en ung kvinna i det sekulära, demokratiska och hyfsat jämställda Sverige lånar sig till att bli det religiösa förtryckets megafon.

Det spelar tydligen ingen roll hur många missförhållanden som uppdagas. Här ska inte virkas några offerkoftor! Försök i stället att hitta något positivt. Som om det skulle handla om feel-good-tips i en veckotidning. Detta är ett oerhört hån mot alla kvinnor och småflickor ner till spädbarnsnivå i Afghanistan. För de vet att de lever under sharialagarna. Och det handlar inte om att banklån och kreditkort plötsligt har blivit räntefria.

Läs även: DEBATT: Självklar kritik borta blir islamofobi hemma

Jan Lysén
Fil. kand. Religionsvetenskap och historia