Polisvåld mot svarta i USA är ett problem. Men rasism kan varken förklara att svarta poliser är överrepresenterade vid dödsskjutningar eller att afroamerikaner är överrepresenterade som både förövare och offer vid mord, skriver dagens debattör Leo Kramár.
Den som följer med i media eller lyssnar på organisationen Black Lives Matter, kan lätt få intrycket att polisvåld mot svarta i USA är en enkel och svartvit fråga om vita polisers rasistiska inställning till svarta civila. Eller att svartas socioekonomiska situation är ett resultat av vitas rasism mot svarta mer generellt. Men frågan är betydligt mer komplicerad än så.
Det är utan tvekan så att svarta utsätts för rasistiska övergrepp i USA och mordet på George Floyd var säkert ett sådant. Enligt Washington Post dödade polisen i USA 2018 1 004 människor, majoriteten av dem vita och latinos. Av de 802 med fastställd etnicitet var 29 procent svarta. Liknande siffror redovisas för tidigare år, runt 250-300 afroamerikaner dödas av polisen årligen, en mer än dubbel överrepresentation.
Men denna snedfördelning finns också inom poliskåren, runt 40 procent av de poliser som har dödat civila var afroamerikaner, trots att endast 12 procent av poliserna är svarta. Därtill kommer att det varje år dödas ett 50-tal poliser i tjänsten.
Läs även: Åberg: Antirasismen är den nya moralpaniken
Risken för en ung svart man i 20-25 årsåldern att bli dödad av polisen är 3,4 gånger större än för en vit, för en latino är den 1,4 gånger större, och 1,2 – 1,7 gånger större för olika grupper av den amerikanska ursprungsbefolkningen.
Enligt FBI förövades år 2018 i USA drygt 16 000 mord och cirka 52 procent av de dödade (där man känner till offrens identitet) var svarta, samtidigt som 39 procent av de mord där man kunde fastställa mördarens identitet, hade förövats av svarta. Då afroamerikaner utgör 13 procent av USA:s befolkning innebär det en överrepresentation för både offer och förövare på över 600 procent.
Afroamerikanska män, ca 6 procent av befolkningen, begår 44 procent av alla mord i USA, enligt 2018 års statistik.
Det tragiska är att över 80 procent av de dödade svarta – omkring 6 000, oftast unga, svarta män – har dödats av andra svarta, även de oftast unga män. Risken för en afroamerikan att dö en våldsam död är ungefär 6 gånger större än för en vit eller en latino – och det är inte poliserna som står för det dödliga våldet.
Enligt USA:s folkhälsomyndighet var den vanligaste dödsorsaken för svarta män i åldersgruppen 20-25 år våld (94,2/100 000) och olycksfall (52,1/100 000). Polisvåldet stod endast för 3,4/100 000 (median för åren 2013-2018).
Polisen i USA dödar cirka 1 000 människor varje år, av dem är 250-300 svarta. Fler vita och latinos dödas av afroamerikaner än tvärtom. Av de cirka 8 000 afroamerikaner som mördas årligen dödas 80 procent, eller cirka 6 000, av andra svarta.
Läs även: Göran Adamson: Identitetsvänstern tror att kritik mot kulturer är rasism
Statistiken visar liknande överrepresentation för svarta när det kommer till våldsbrott (50 procent), rån (55 procent) och olaga vapeninnehav (40 procent). För att inte tala om drogmissbruk. Det är kanske inte så förvånande att poliserna är extra vaksamma och blir snabba med vapen när de konfronteras med unga svarta män.
Rasismen och polisrasismen i USA finns, den kan inte ursäktas och måste bekämpas, men drogmissbruket, kriminaliteten, våldet och dödandet är ett gigantiskt problem inom det afroamerikanska samhället och ett stort samhällsproblem för hela USA.
Läs även: Åberg: Sverige präglas av strukturell välvilja – inte strukturell rasism
Varför det är så söker sociologer förklaringar till. Arvet från slaveriet, rasism, fattigdom, droger, hopplöshet och inte minst bristen på goda förebilder – över 70% av svarta barn föds utom äktenskapet och nästan 40% växer upp utan någon far överhuvudtaget.
Frågan om polisens våld mot svarta i USA, och det afroamerikanska samhällets problem generellt, har alltså många rörliga delar. Och att förenkla diskussionen till en fråga om endast vitas rasism mot svarta, lär inte bidra till några lösningar.
Leo Kramár
Författare till Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler.