Ett försök till dialog på Facebook om påskens koranbränningar med Svenska kyrkans samordnare för interreligiösa frågor resulterade i blockering. Hur fungerar egentligen dialogen inom Svenska kyrkan? frågar sig dagens debattör Bengt Sareld.
För en tid sedan sökte jag dialog med Svenska Kyrkans samordnare för inrreligiösa frågor, även kallat Interfaith Issues, Peter Lööv Roos. Den resulterade i noll kommunikation, och nedan återger jag skeendet i sex steg:
- Kommentar på Facebook
Texten i i ett inlägg från nämnda samordnare fick mig att vilja lyfta fram yttrandefrihetsaspekten, och inte bara förfäras över Paludans uppenbara osmaklighet. Jag skrev en kommentar, utan otidigheter, utan personangrepp. Jag fokuserade på faran med en utvidgad begränsning av vad som får sägas och göras i ideologi och debatt. Jag kände mig entusiastisk att väcka den frågan just på ett inlägg från en av kyrkans företrädare. Jag vill ta del i samtalet i egenskap av gräsrot inom Svenska kyrkan.
Läs även: DEBATT: Stoppa Ibn Rushd som medarrangör till MR-dagarna
- Kommentaren togs bort
Två timmar senare noterade jag att min kommentar var borttagen. Visst, en trådskapare på Facebook måste kunna gallra bland kommentarerna. Men min kommentar var seriös! Jag sörjde över att inte få vara med! Och över att jag hade missat att spara undan en egen kopia av min text.
- Blockad från att kommentera
Första impulsen var att kommentera igen – men nu var jag blockad från att kommentera.
- Meddelande via Messenger
Nu ville jag verkligen komma i kontakt med Peter Lööv Roos! Jag skrev ett personligt meddelande – i vänlig ton! – i hopp om att kanske kunna föra en dialog i sakfrågan via Messenger.
Läs även: Skogkär: Svenska kyrkan tror på Länsstyrelsen
- Blockad på Messenger och Facebook
Dagen därefter får jag beskedet ”Den här personen är inte tillgänglig på Messenger”. Blockad även här alltså. Och det visar sig att det inte bar är där. Jag kan nu inte ens se Lööv Roos Facebookprofil. Kyrkans representant har valt ett totalt avståndstagande, han deklarerar noll intresse för de synpunkter som jag kan ha. Jag skulle kunna rycka på axlarna. Men nu handlar det om yttrandefriheten, en rättighet som är grundlagsbefäst, och som dessutom är ett moraliskt imperativ om att visa särskild hänsyn mot synpunkter som avviker från de egna.
- Mail med inbjudan till dialog
Jag skriver därför ett mail till Peter Lööv Ross med erbjudande om dialog via mail eller telefon. Sedan två dagar är mailet obesvarat.
Jag måste fråga mig: Står verkligen Svenska Kyrkan och Interfaith Issues för dialog? Jag tänker mig att kontakt mellan religioner – som är uppdraget inom Interfaith issues – handlar om just dialog och samtal. Då känns det lite märkligt att bli blockad. Är det lättare att tala med någon från en annan religion än med någon från den egna religionen? Står Interfaith Issues, som Peter Lööv Roos företräder, verkligen för dialog? Hur kan dialog uppstå om den ena parten blockas? Att bli blockad av någon som företräder den egna kyrkan känns ju extra sorgligt.
Läs även: Lindén: Svenska kyrkan ägnar sig åt ruffel och båg
Vågar jag hoppas att den beskrivna händelsekedjan är ett ”misstag som inte kommer att upprepas”? Eller är det verkligen så här trångt i Svenska kyrkans dialogarbete? Och i så fall, är det en antydan om att de egna ståndpunkterna inte håller för en allsidig belysning?
Bengt Sareld
Fil. mag., pensionerad it-konsult
