Som så många andra tittade jag på Efterlyst på TV6 när jag var yngre. En kommentar som återkom var “jag trodde aldrig att detta skulle drabba mig” med en nedslagen ton, en fingervisning om det avstånd vi ofta håller till besvärliga fenomen till vardags. Vi kan helt enkelt inte gå och tänka på alla hemskheter som kan drabba oss om vardagen ska fungera.

Läs även: Springare: Radikalfeminismen saboterar arbetet mot partnervåld

Någonting jag också minns från Efterlyst var att de ofta tog upp våldtäkter. Våldtäkt blev synonymt med en överfallsvåldtäkt i en mörk park. Förövaren brukar våld och ibland tillhygge för att tvinga sig till sex med en olyckligt drabbad.

Våldtäkt väcker givetvis avsky och till och med hat. Vi har som rättsstat, som alltid, all anledning att ta våldtäkter på största allvar, bibehålla en viss avsky mot brottet, och bör göra allt för att säkra tryggheten för alla som kan komma att drabbas.

Förändrad definition av våldtäkt

För att lyckas med detta behöver vi till att börja med se över vad vi menar med våldtäkt. Det är också viktigt att förstå de juridiska och sociala implikationerna av att förändra denna definition.

I P1 Debatt presenterar journalisten Jenny Strindlöv sin granskning av våldtäktsdomar i Expressen, och I samma program debatterar tidigare socialdemokratiska justitieministern Morgan Johansson med Björn Ivarsson, advokat och före detta ordförande i Advokatsamfundet. Morgan Johansson stoltserar med samtyckeslagstiftningen, en lagstiftning som enligt honom har inneburit att fler kan fällas:

Vi har fler anmälningar, vi har fler åtal. Vi har också fler dömda. Min bedömning är att vi idag har minskat mörkertalet. Att vi dömer helt enkelt fler gärningsmän nu än vad man kunde göra tidigare.

Dessvärre blir detta ytterligare ett problem, det vill säga att lagen sedan tidigare är dopad med hörsägen som stödbevisning, något som inte accepteras i många andra länder, något som Dagens Juridik skrivit om. Allt som enligt hörsägen kan gå fel i en sexuell akt är nu brottsligt, ofta med tre års fängelse som konsekvens. Här behöver jag vara tydlig: Enligt hörsägen är alltså vad som kan tänkas återberättas kring händelsen av en eller flera andrahandsvittnen, med andra ord skvaller. Konkret bevisning är därmed överflödig i en redan vag beskrivning som ”oaktsam våldtäkt”.

Johansson, denna radikalfeminismens riddare på vit springare, tillåter sig alltså att omformulera begreppet våldtäkt, vilket således kan ge flera års fängelse som straff om sex inte sker på muntlig föreskriven kronologisk följd: “Får jag? Är det okej om jag? Gick det bra att? Hur känns…?”.

Morgan Johansson avslutar:

Generellt sett menar jag nog ändå på den [samtyckeslagstiftningen] har varit framgångsrik, dels i att vi av allt att döma har lyckats döma fler gärningsmän än tidigare, men också den signaleffekt som de här den skickar till omgivande samhället med samtyckeslagen så är den klar och tydlig, det är inget snack om saken, sex ska bygga på samtycke och allt annat är ett övergrepp helt enkelt. Och gör du någonting där det inte finns något samtycke, då ska du veta, ska varenda man och pojke i Sveriges land veta, då är det faktiskt ett övergrepp. Och då måste man vara beredd att ta den konsekvensen utav det.

Läs även: DEBATT: Partnervåld handlar om trauma – inte makt

Samtycke är självklart

Att sex ska bygga på samtycke är det ingen som har argumenterat emot så vitt jag vet. Att lagar ska ha signaleffekter och dessutom bestraffa unga med fängelsestraff för pubertalt slarv är däremot motbjudande och saknar kanske till och med historisk motsvarighet.

Här håller jag med Johanssons motdebattör Björn Ivarsson, även om jag tycker han är överdrivet hövlig:

Att hålla på med straffrätt för att få signalvärde och att få, inte bara fler dömda utan fler felaktigt dömda skulle jag vilja hävda också, det tycker jag inte är bra, och framförallt inte när det blir så långa straff som tre år.

Jag ser detta som ännu ett bevis på socialdemokratins övergivande av den lojala arbetaren för att istället sko sig på det utsatta offret tillika bidragstagaren och samtidigt avsexualisera allt på köpet.

Ett absurt scenario

Sales pitchen ser på ett ungefär ut så här:

Vill du minnas din sexdebut som ett skolexempel fostrat av institutionella makter? Nu har du chansen!

Det är inte längre endast kungar som får undervisning i hur han ska betäcka sin drottning. Nu får varje medborgare en varsin IKEA-manual till hur den sätter ihop ett barn - med tillhörande straffsats!

Du behöver inte längre personligen återberätta förlusten av din svendom eller mödom. Dokumentet går alldeles utmärkt att begära ut till samtliga stolta anhöriga.

Är inte att använda samtyckeslagstiftningen som verktyg för fostran när unga är som mest sårbara det mest groteska av övergrepp? Jag avundas er som inte ser det så…

En urvattnad betydelse av våldtäkt

Våldtäkt är alltså inte den våldtäkt vi fick bekanta oss med i unga dagar i Efterlyst på TV6. Saken kan idag lika väl betyda ånger, vänner som misstycker lustens sötma eller att sötma uteblir. Denna bredare definition riskerar att urholka allvaret i själva brottet och göra det svårare att fokusera på verkligt våld och tvång.

Bättre fälla än fria! Pengar på köpet!

Med omvänd bevisbörda ges incitament att belasta rättssystemet för personlig ”vinning”. Detta innebär att den som anklagas för våldtäkt måste bevisa sin oskuld, vilket går emot en grundläggande princip i rättssamhället: Att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Sådana förändringar kan ha långtgående konsekvenser för rättssystemets trovärdighet och rättssäkerheten för offren.

Konsekvenser för samhället

Ingen vinner alltså på det här. Socialdemokrater kan behöva förklara sina intentioner nu när fängelserna fylls av vanliga invandrar- och arbetargrabbar? Dessa förändringar leder till en ökad misstro mot rättssystemet och skadar samhällets redan förstörda sammanhållning och fasad.

Våldtäkt som begrepp har urvattnats sedan jag i min ungdom tittade på Efterlyst och distansen till de som anklagas och fälls finns inte längre där: “Vi trodde aldrig att det här skulle drabba oss”. Våldtäktsanklagelser kan nu istället drabba vem som helst med lite otur, och förtalsmål är att vänta som svar på dessa rättsövergrepp.

Detta har lett till en ökning av rättsprocesser där både verkliga och falska anklagelser behandlas, vilket belastar ett redan överbelastat rättssystem.

Vägen framåt

Sverige har inget annat val än att göra upp med dessa häxprocesser om vi ska kunna se våra unga i ögonen när vi blir äldre och behöva förklara varför dessa rättsövergrepp såg till att placera ovetande vanliga svenskar i fängelse för våldtäkter de inte har utfört.

Det är inte försvarbart att som Morgan Johansson vilja fälla fler gärningsmän genom att godtyckligt göra alla till potentiella gärningsmän.

För att återställa förtroendet för rättssystemet och säkerställa rättssäkerheten måste vi se över samtyckeslagstiftningen och dess tillämpning. Detta kräver även att den anklagades rättigheter beaktas.

Genom att återinföra rättssäkerhetsprinciper som ”bättre fria än fälla” och säkerställa att definitionen av våldtäkt är tydlig kan vi skapa ett samhälle där rättvisa skipas på ett mer förtroendeingivande vis. Det är avgörande för att vi ska ens kunna drömma om några hårdare tag.

Läs även: Makram: Råd till mina framtida barn – om sexualitet och samtycke

Viktor Widblom

Samhällsdebattör, Nätverket Mannaminne