Ett stort problem som vi har att brottas med för närvarande i Sverige är omvänd könsmaktsordning. Dagens radikalfeminister med Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) i spetsen, bygger vidare på och cementerar narrativet att den påstådda könsmaktsordningens yttersta konsekvens är att män använder våld mot kvinnor, i bland annat nära relationer, för att kvinnor är just kvinnor.

Läs även: DEBATT: Mer resurser till kvinnojourer är inte svaret

Vidare påstås fortfarande i dessa kretsar, på fullt allvar, att Sverige i dag lyder under patriarkala samhällsordningar. Denna sektliknande organisation som ROKS utgör är också av den uppfattningen att det på grund av patriarkatets härskande ordning i samhället behövs en kvinnoseparatistisk rörelse. Innehållet i det narrativ som ROKS för fram i den allmänna debatten har någon grund i verkligheten. I den moderna forskningen och empirin framgår med all önskvärd tydlighet, att när det gäller exempelvis våld i relationer, så är det helt andra riskfaktorer och orsaker som ligger till grund för just dessa brott, än de som ROKS och radikalfeminismen för fram.

Radikalfeminismen obstruerar även samhällsapparaten på andra områden. Exempelvis har radikalfeminismen ätit sig in i många statliga och kommunala strukturer. Det kan då handla om rekryteringar till viktiga chefsposter eller andra tjänster, jämställdhets -och hållbarhetsplaner, HBTQ-certifieringar, och så vidare.

Just detta att ROKS över tid fått alldeles för mycket att säga till om i viktiga samhällsfrågor, gör att kvinnoseparatismen som ROKS förespråkar utgör en direkt samhällsfara, inte minst när det gäller offer för våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Anledningen till att samhället, med polisen och kommunerna i spetsen, inte tagit några steg i rätt riktning på många, många år när det gäller våld i nära relationer och annat relationsvåld, beror just på att radikalfeminismen kidnappat frågan.

Det har över tid utvecklats så att frågan ägs, drivs och förs av kvinnor för kvinnor, med utgångspunkt i narrativet att män är gärningsmän och alla kvinnor är offer. Denna sektliknande rörelse av kvinnor förenas också till stor del i ett onyanserat genuint manshat, som inte på något sätt gagnar frågan eller skapar förutsättningar att komma till rätta med problemen.

”En man kan liknas vid en vandrande dildo”, ”att kalla en man ett djur, är att smickra honom”, ”en man kan liknas vid en emotionell parasit”, ”mannen är en biologisk olycka”, ”manlighet är en bristsjukdom”. Detta är exempel på citat som hyllats av den sektliknande organisationen ROKS, som dessutom tar emot miljoner av skattemedel i bidrag från staten.

Läs även: DEBATT: Bilden av våld i nära relationer behöver nyanseras

ROKS som har tycks landat ett problemformuleringsmonopol på frågan om brott mellan män och kvinnor och som utnämner sig själva till ”experter” på området, har uppenbarligen inte koll på de mest elementära skillnaderna på området. De blandar ihop våld i nära relation och hedersrelaterat våld. Slänger ner det i samma påse och märker påsen med ”mäns våld mot kvinnor”. Sedan lyfter man upp påsen och skanderar att innehållet är den yttersta konsekvensen av patriarkatets dominans i namn av könsmaktsordningen.

Det man kan säga ser ut som ett mönster av patriarkala strukturer, hittar man närmast inom hedersvåldet. Så här har det sett ut de senaste 20–25 åren. Frågan hålls fortfarande fången i ett fast grepp av radikalfeminismen och det politiskt korrekta konsensussverige är som livrädda att ifrågasätta eller säga emot. Kommunerna vågar inte och Polisen vågar inte. Därför står vi och stampar utan att komma framåt.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ), har vid deras senaste stora undersökning från 2014, kommit fram till att det som i allt väsentligt ligger bakom och är riskfaktorer till våld i nära relation är dysfunktionella relationer i kombination med missbruk av olika slag, psykisk sjukdom och allmän kriminalitet.

Alltså inte könsmaktsordningen inom ramen för patriarkala strukturer som ROKS och radikalfeminismen påstår. Vidare kommer BRÅ fram till att män och kvinnor drabbas i ungefär lika stor utsträckning av våld i nära relationer. Så det finns forskning på området som tvärsäkert säger emot narrativet som ROKS gör allt för att hålla liv i.

Till sin hjälp har ROKS politisk kraft att göda detta falska narrativ, företrädesvis via vänstern och miljöpartiet. Men även så klart av de radikalfeministiska strömningar som också finns inom flera av de övriga partierna.

I nästa krönika kommer jag att mer i detalj redovisa vad BRÅ kommit fram till när det gäller brott i nära relationer och mäns våld mot kvinnor.

Läs även: DEBATT: Arbetet mot våld i nära relationer baseras på ideologi – inte vetenskap