WHO har efter den så kallade covidpandemin, äskat förändringar av sina stadgar – det internationella fördraget – men även de inom WHO styrande ”International Health Regulations” (IHR). Dessa slog i sin nuvarande form 2005 fast, och dess innehåll speglar i allt väsentligt den så kallade Alma-Ata-deklarationen från 1978, att WHO skall vara inriktad på primärvård och allmän rådgivning och informationsverksamhet och inte ha en regulativ makt över de i WHO ingående suveräna nationerna.

Läs även: Gustavsson: Teslas motstånd visar att kejsaren är naken

WHO anses dock nu behöva mer regulativ makt, trots deras felaktiga rekommendationer om Covid om bland annat munskydds effektivitet, deras ständiga nedspelande av den FBI-stödda uppfattningen att covidviruset hade sitt ursprung i ett labb i Wuhan, deras – och särskilt dess GD Tedros Adhanom Ghebreyesus – tveksamma inblandning i och devota relation till kommunistdiktaturen i Kina, deras nu bevisat felaktiga acceptans av lockdowns samt att man avfärdade alla typer av tidig behandling med billiga och säkra läkemedel och vitaminer för att hindra svår sjukdom, vilket sannolikt bidrog till att många människors liv gick till spillo. Indikerar detta – förutom aspekten med nationellt självbestämmande – att WHO bör ges ytterligare makt att styra och ställa med världens hälsopolitik?

Istället för ett brett helhetsperspektiv på hälsa, kultur och livsstil har fokus under senare år legat på att få igång vaccinproduktionen vars producenter bara ”råkat” vara tunga finansiärer av WHO. Enligt analytiker kommer numera hela 80 procent av WHO:s finansiering från externa NGOs och kommersiella medtech-företag. Vaccinparadigmet och dess största tillskyndare ”allt går att lösa med teknik” Bill Gates har inte heller lidit brist på ekonomiska incitament att favorisera med- och biotech. Visst är (bio)teknik av mycket stor betydelse med de bör förstås aldrig få bli en ensam lösning på medicinska problem eller ännu mindre baseras på en makt som kräver inskränkningar i grundläggande mänskliga rättigheter.

Massiva ändringar i centralistisk riktning är alltså på väg. Det handlar om över 300 förslag till förändringar i statuterna. Avsikten uppges vara att göra det internationella samfundet (via mer makt till WHO) bättre förberedda inför kommande pandemier. Den enbart rådgivande funktionen skall överges. Skrivningen ”icke-bindande” stryks till exempel överallt i IHR. Som Dr Robert Dingvall säger i april 2023 (min övers.):

Vad vi nu ser är en uppifrån och ned, kommando-och-kontroll-strategi, baserad på en snäv vetenskaplig bas och preferenser, eller fördomar, hos några få stora givare [bio- och medtech-bolag]. Denna modell har påtagligt misslyckats med att leverera i kristider

Han ställer därefter den högst berättigade frågan:

Om svaret är att stärka befälskrafterna, kan man lita på att organisationen använder dessa klokt, ansvarsfullt och effektivt?

Frågan är uppenbarligen retorisk.

Med anledning av ovanstående och de faktiska förslagen till stadgeändringar kommer här ett antal frågor till regeringen och särskilt till de för sakfrågans behandling ansvariga statsråden Acko Ankarberg Johansson och Jakob Forssmed.

Läs även: Lidström: Den svenska maffiamodellen

A. Ökad makt till till WHO

WHO:s nya maktbefogenheter, om och när de träder i kraft i sin föreslagna form, innebär en betydande maktförskjutning från nationalstater till generaldirektören för WHO utan någon bestämmelse om en transparent utnämningsprocess eller att nämnda person ska vara ansvarig inför något representativt organ eller internationell rättstribunal.

1. Hur ser Ni ansvariga politiker på detta kring både den demokratiskt slutna utnämningsprocessen av ledarskapet och den uteblivna av möjligheten till ansvarsutkrävande?

2. På vilket sätt kan Sverige, vid ett diktat från WHO med den nya bestämmelserna, gå sin egen väg, alltså gå emot WHO:s påbud?

B. Försämrade mänskliga rättigheter

Man har fått in i ändringsförslagen att styrka själva den humanistiska grundbulten för allt hälsoarbete (artikel 3, IHR) nämligen att detta måste utövas med ”…full respekt för människans värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter”

Detta ska nu tas bort ur IHR och ersättas av att det som ska styra är:

..principerna om rättvisa, inkludering, samstämmighet och i enlighet med konventionsstaternas gemensamma men differentierade ansvar, med beaktande av hänsyn till deras sociala och ekonomiska utveckling. [equity, coherence, inclusivity].

Förutom det allmänna snömoset i denna formulering är detta alldeles uppenbart en skrivning som passar som hand i handske för Kina och andra auktoritära stater och ”…deras sociala och ekonomiska utveckling” (så att säga på ett annat stadium än ”västerländsk demokrati...)

Mycket obehagligt – och oroväckande.

Vi tar för givet att Sverige och andra demokratier inte kommer att godta denna förändrade skrivning. Kan Ni bekräfta detta för Sveriges del?

C. Utökade möjlighet till censur

WHO ges mandat att enväldigt slå fast vad de anser vara desinformation. (Bilaga 1, sida 36) av vilket följer att kritiker av policys och rekommenderade preparat riskerar att brännmärkas alternativt censureras som ”konspirationsteoretiker” eller ”anti-vaxare” vilket under covidpandemin många blev som exempelvis ansåg att Wuhanläckan var sannolik, liksom de läkare som ville använda billiga, säkra och beprövade läkemedel och vitaminer för att bekämpa sjukdomen och även dem som ansåg att det vore bättre att satsa på flockimmunitet istället för massvaccinationer med ett nödgodkänt ”vaccin” av friska vuxna och barn – när personer ur dessa grupper inte genom ostracism till och med förlorade sina anställningar.

Är dessa nya skrivningar kring WHO:s rätt att avgöra vad som är korrekt medicinsk hälsopolitisk information och riktiga åtgärder något som regeringen ställer upp på? Om så mot förmodan skulle vara fallet, med vilken motivering?

D. Planekonomiska diktat via reella eller påstådda hot

”Potentiellt nödläge” medger planekonomi på grund av ett antagande. Vi har redan berört det men WHO:s generaldirektör ska alltså ges befogenhet att utropa ett ”potentiellt nödläge” som då medger att WHO ges kontrollen över vissa länders produktionsmedel visavi att producera och leverera pandemibekämpningsprodukter enligt WHO:s anvisningar. (Artikel 13A, sid. 12–14). Här är det uppenbart att man öppnar upp för felbeslut som kan kosta enorma belopp och åsamka samhällen stora kostnader, frihetsinskränkningar och allmän hysteri – helt i onödan.

Anser regeringen att denna möjlighet att styra produktion och starta ett pandemihot utifrån WHO:s egenmäktiga förmodan är rimlig? Om ja, med vilken motivering.

E. Kostsamt för skattebetalarna

Medlemsländerna inklusive Sverige kommer att avkrävas en betydande del av nationens hälsobudget till WHO; enligt beräkningar runt 18 miljarder av skattebetalarnas pengar – motsvarande kostnaderna för hela den svenska cancervården – tagna ur en redan ansträngd svensk hälsobudget. (Artikel 44 A, sid. 25.)

Om regeringen mot förmodan godtar ändringsförslaget under E hur motiverar Ni denna kostnad inför svenska folket och den svenska sjukvården och dess behov?

F. Sveriges suveränitet förloras på två sätt

1. En kriskommitté inom WHO ges befogenhet att ogiltigförklara beslut fattade av suveräna nationer angående hälsoåtgärder och i stället görs kriskommitténs beslut vad vi förstår bindande. (Artikel 43 – sid. 21–22. Se särskilt artikel 43 punkt 4).

2. Tillsättningen WHO:s ledarskap sker långt över svenska folkets huvuden och det finns knappt ens ett mikroskopiskt spår någonstans av att svenska folket godkänt WHO:s ledarskap och än mindre överlämnandet av suveränitet inom hälsoområdet till en överstatlig institution av autokratisk, icke-demokratiskt, ansvarig typ som WHO.

Detta är den springande punkten. Ska vi överlämna denna makt till WHO så krävs ur demokratisk synvinkel rimligen inget mindre än en folkomröstning.

Är statsråden och regeringen villiga att anstalta om en folkomröstning om Sveriges anslutning till de nya centralistiska och auktoritära WHO i det fall man accepterar alla ändringsförslag?

Om inte: kommer man att säga nej till detta överlämnande av suveränitet enligt punkt F:1–2 ovan som nyligen Estland gjort? Och om man ändå avser lämna över det; med vilket demokratisk motivering sker detta i så fall gentemot Sveriges medborgare?

Vi anser att svenska folket har en självklar rätt att få svar på dessa frågor från de politiker som har ansvaret att besluta om denna för hälsa, nationellt självbestämmande och medborgerlig frihet så viktiga materia. Vi är många som ser fram emot svaren på de frågor vi, tillsammans med ett fylligt faktaunderlag, skickat till regeringen.

Läs även: DEBATT: WHO och vägen till hälsodiktatur