Facebook noscript imageDEBATT: Staten lyder lagen bara när det passar
Debatt
DEBATT: Staten lyder lagen bara när det passar
Dagens debattör Claes Sjölin. Foto: Anna-Lena Lundqvist / Johan Nilsson/TT
Dagens debattör Claes Sjölin. Foto: Anna-Lena Lundqvist / Johan Nilsson/TT

Stat och myndigheter tycks i accelererande grad betrakta lagen som ett rundningsmärke för verksamheten, vilket lett till ett antal kriser, den senaste kring Cementas kalkbrytning. En ändring måste till, skriver dagens debattör Claes Sjölin.

En avart av offentlig myndighetskultur verkar breda ut sig. Sedan några år tillbaka har ett oroande mönster av aktivistiska tjänstemän och statlig lagnonchalans spridit sig. En utveckling där myndigheter väljer att lyda lagen bara när det passar kan rakt inte betraktas som en harmlös socialistisk nyck. Situationen är allvarlig.

Exemplen är dessvärre ganska många. För några år sedan ertappades Transportstyrelsen med att i strid med lagen ha överfört säkerhetskänsliga uppgifter till obehöriga i utlandet. I den politiska cirkusen som följde ”offrades” två ministrar, men inte värre än att en numera är tillbaka på en viktig ministerpost. Transportstyrelsens hantering innebar i praktiken att man behandlade lagen som ett rundningsmärke utan större värde. Så får det inte gå till i en rättsstat.

Härom året valsade statens hantering av Preems planerade utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil runt i media. Här valde staten att lägga hinder i vägen för Preem trots bolagets av domstol godkända ansökan.

Läs även: Lidström: Ett på lagar svältfött folk

Mer nyligen har staten målat in sig i ett hörn i frågan om Cementas kalkbrytning på Gotland. Regeringens agerande att med ett rättsligt mer än tveksamt försök lägga sig i oberoende domstolsprövningar lär inte ha stora chanser att lyckas. Det mesta talar för att Högsta förvaltningsdomstolen kommer att stoppa regeringens försök att sätta sig över den oberoende domstolsprövning som underkände Cementas ansökan, vilket då leder till att vi riskerar att drabbas av akut cement- och betongbrist med svåröverblickbara konsekvenser.

I somras uppmärksammades att staten förhalat en ansökan att få bryta kalk i Jokkmokktrakten i åratal utan att ge det sökande bolaget sin lagliga rättighet att få sin sak prövad i en oberoende domstol. Att Sverige på fem år rasat från plats 19 till plats 37 (!) i Fraser Institute’s internationella ranking verkar inte bekomma staten. Den berättigade farhågan är att Sverige kommer att sjunka ytterligare i kommande ranking när också Preem, Cementa, Jokkmokk, energihantering och annat hunnit in i statistiken.

Läs även: Brinkemo: Land ska med lag byggas

Nyligen har Centrum för rättvisa (Fredrik Bergman i SvD 9 december) uppmärksammat hur staten struntar i att Sverige fällts i Europadomstolen i frågan om statens massövervakning av internet- och telefonkommunikation. Statens enda reaktion efter fällningen är att man planerar att 2025 (!) tillsätta en utredning att se över frågan. Det lär inte imponera på övriga medlemsstater i Europarådet. Till saken hör att Sverige ju fällts tidigare utan att vidta rättelse.

I SvD uppmärksammade ledarskribenten Peter Wennblad den 14 december kammarrättens i Stockholm avgörande enligt vilket Skogsstyrelsens mångåriga nyckelbiotopsregistreringar saknar lagstöd. Innebörden av domen är att samtliga skogsägares skogar som felaktigt i praktiken belagts med avverkningsförbud nu måste befrias från belastningen av att vara nyckelbiotopsregistrerade.

Rätteligen borde Skogsstyrelsen också erbjuda drabbade skogsägare ekonomisk kompensation för olagligheterna. Skogsstyrelsens registreringar innebär att markerna blev värdelösa. Det innebär i sin tur att staten ådragit sig ett skadeståndsansvar för brott mot vårt lagreglerade äganderättsskydd. Den svenska rättsordningen har två regelverk till skydd för äganderätten. Det ena återfinns i regeringsformen och det andra och starkare skyddet finns i Europakonventionens regler.

Läs även: Heidbrink: Regeringen struntar i grundlagen av bekvämlighetsskäl

Skogsägare vet sedan tidigare att Skogsstyrelsen och dess generaldirektör tar lätt på äganderättsskyddet, vilket väcker frågan om statliga tjänstemän får agera hur som helst. Att inte tillämpa reglerna som värnar äganderätten bör rimligen innebära att vederbörande tjänsteman gör sig skyldig till tjänstefel enligt brottsbalken (20 kap 1 §). Att ignorera regler i våra grundlagar bör rimligen innebära att brottet bedöms som grovt (fängelse ingår i straffskalan).

Det är hög tid att stat och förvaltning återgår till att rätta sig efter lagen.

Claes Sjölin
Affärsjurist med mångårig erfarenhet av tvistlösning, domstolsprocesser, skiljeförfaranden och medling.

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu