En dansk ex-minister döms till fängelse därför att hon bröt mot lagen. Där har Sverige mycket att lära, eftersom vi tenderar att överse med politikers bristande respekt för lagen, så länge ”intentionerna är goda”.
Vilken förvirrande nyhet från Danmark.
Riksrätt!?
Mot den före detta invandrings- och integrationsministern Inger Støjberg.
Och hon dömdes i domstol till 60 dagars fängelse.
Vad hade hon gjort som fick rättsstaten att ta hennes gärning på sådant allvar att hon ställdes inför riksrätt?
Hon måste ha begått ett oerhört allvarligt brott.
Ja.
Hon bröt mot lagen.
Hennes fall handlade om att hon 2016 gav instruktioner om att åtskilja asylsökande par där den ena parten var minderårig.
Men vadå, tänker kanske den som minns nyheterna här i Sverige kring barnäktenskap. Svensk myndighetsstrategi för några år sedan gick mest ut på att upplysa par där den ena parten var minderårig om att sådana äktenskap var olämpliga. Det gjordes genom den famösa broschyren från socialstyrelsen ”Information till dig som är gift med ett barn”. Den fick med rätta hård kritik.
I Danmark, minsann, agerade man… eh… danskt. Inte mesigt svenskt.
Läs även: Dahlman: Hur många barn har hedersförnekarna skadat?
Det fanns bara ett problem med den danska ministerns agerande. Hennes instruktioner var inte i enlighet med dansk lag eftersom den inte tillåter individuella prövningar. Då hjälpte det inte att det skedde med gott uppsåt. Hon hade enligt domstolen begått ett lagbrott.
Men vadå, tänker vi svenskar. Haka upp sig vid sådana petitesser. En skitsak i sammanhanget, att danskarna inte prövade de individuella fallen. Syftet var ju gott, det är väl det som räknas.
Ja, det tänkandet har smugit sig in i en stor del av den svenska befolkningen. Bara något anses gott kan man göra lite vad som helst. Ändamålen helgar medlen. Men hur kommer det sig att vi tänker så? Jo, befolkningen är smittad av de styrande – regeringen.
I Sverige har vi en myndighet som heter Lagrådet. Den består av domare som, enkelt uttryckt, ska granska hur lagförslag förhåller sig till grundlagarna, rättsordningen i övrigt, rättssäkerhetens krav samt hur nya lagar förhåller sig de befintliga.
Bara de senaste åren har flera beslut av myndigheter och regering skett i strid med lagen. Vi minns alla Transportstyrelseskandalen, där lagen på fyra punkter medvetet åsidosattes.
Vi minns alla den så kallade gymnasielagen. Trots att 9 000 afghanska unga inte hade rätt att stanna i Sverige ändrades lagen just för denna grupp.
Det skedde med gott uppsåt. Men Lagrådet skrev: ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Ett annat färskt exempel är när Cementas anläggning i Slite, som står för över hälften av all cementproduktion i Sverige, inte längre fick fortsatt tillstånd av miljödomstolen att bryta kalk. Då skapades en tillfällig lag i trots mot domstolens beslut för att inte riskera massarbetslöshet och byggstopp.
Syftet var gott. Så klart.
Läs även: Trots lagrådets sågning – regeringen går vidare med ”Cementalagen”
Men också här reagerade den myndighet som ska granska hur lagar utformas. De gav rött ljus till den tillfälliga lagen, menade att beredningskravet i regeringsformen inte hade följts, det vill säga hur ett lagförslag bör tas fram. Rådet konstaterar att remissinstanserna i praktiken bara fick några dagar på sig att lämna synpunkter. Det är inte acceptabelt i ett komplicerat ärende. Man menade också att en lag ska gälla allmänt och generellt, inte till exempel för en enskild person, specifik grupp eller ett företag. Och att detta strider mot grundlagen. Lagrådet skrev att ”genom att införa lagstiftning som är helt inriktad på att korrigera utgången i ett enskilt fall som har hanterats i domstol – skadas tilltron till det svenska rättssystemet”.
Det är ord och inga visor.
Men fick det några konsekvenser?
Nej, ansvarsutkrävande är inte Sveriges starka sida.
Allt oftare talas det om hotet mot demokratin. Men inget är ett större hot mot demokratin än brott mot grundlagen. Det är ett sluttande plan, farligt.
Varför?
Därför att, precis som det gamla talesättet säger: ”Land ska med lag byggas”. En fungerande stat är lagbunden och därmed förutsägbar. Den agerar inte nyckfullt.
Det är inte goda intentioner, fina värderingar och välvilja som bygger ett land. Det är lagar som möjligtvis är ett uttryck för goda intentioner, fina värderingar och välvilja som bygger det. Om lagen i ett enskilt fall inte räcker till måste lagen ändras, men i enlighet med de principer som grundlagen och regeringsformen stipulerar.
Läs även: Skogkär: Lagrådets utskåpning visar vidden av regeringsmaktens förfall
Danmark har i flera år nu utmålats av svenskar som ett land på gränsen till dekadent och rasistiskt. Men exemplet med invandrings- och integrationsministern Inger Støjberg visar att det i högsta grad är en liberal demokratisk rättsstat.
Av vårt sydvästra grannland har Sverige åtskilligt att lära.
