Det finns en stor besvikelse inom den liberalkonservativa och socialkonservativa högerns väljarkår. Traditionellt moderata väljare slutade känna igen sig i Moderaternas politik tidigt, men vägen till att tappa förtroendet hos en del av sin primära väljargrupp har varit snårig och kantad av visserligen strategiska men ändock riskabla beslut.
Läs även: Valet 2022: Premiär för Bulletins väljarundersökning – gör den idag
Redan under Reinfeldts tid uttrycktes missnöje med att skattepolitiken och arbetsmarknadspolitiken inte var tillräckligt offensiv för att verkligen accelerera privat sektor på det sätt som ansågs behövas. Reinfeldtregeringen kom ändock till stor del undan med det missnöjet, då man galant manövrerade en global finanskris och Anders Borg betraktades som en briljant taktiker för borgerlig finansiell politik.
Slutligen inledde Moderaterna ett samarbete med Miljöpartiet kring migrationspolitik och “human politik”. Där tog allt sin början och skapade ett utrymme för missnöje och frustration hos många väljare. Sverigedemokraterna blev en landningszon för många missnöjda väljare, men SD hade vare sig ideologi, kompetens, politisk historik eller ens det totala sakpolitiska innehållet för att kunna samla de liberalkonservativa missnöjda väljarna.
Därför stöds också Sverigedemokraterna av en stor variation av väljare idag, varav många kan tänka sig att lämna dem för ett annat parti, om detta parti var garanterat riksdagsinträde och verkligen drev den politik som de olika missnöjesrösterna egentligen vill se.
Valbarometerns rapport, som kan laddas ner här, skulle var femte sverigedemokrat, var fjärde moderat, var femte kristdemokrat och var sjätte liberal hellre lägga sin röst på Medborgerlig Samling om partiet var garanterat riksdagsinträde. Urvalet av respondenterna är inte helt representativt, eftersom det handlar om en webbenkät som publicerades i Bulletin, där 72 procent av respondenterna kom från tidningen, och övriga 28 procent från andra källor. Det är trots det talande statistik.
Att det tog lång tid för Moderaterna att ta itu med valet att under Reinfeldt ge Miljöpartiet ett sådant radikalt inflytande över migrationspolitiken har straffat sig med råge. Sannolikt förstärkte Decemberöverenskommelsen detta ytterligare. Moderaterna har visserligen ändrat sin officiella ståndpunkt kring migrations- och kriminalpolitiken rejält i hopp om att återerövra sin position som ett trovärdigt alternativ för liberalkonservativa.
Men det finns även andra frågor som konsternerat liberalkonservativa väljare. Många reagerade exempelvis när Moderaterna valde att – utan protest – rösta för 150 miljarder till EU:s räddningskommission liksom för skattefinansierad public service.
Många hävdade att Moderaterna tappat sin ryggrad och inte längre agerade borgerligt som den urkraft Sverige behöver ha mot skatteslöseri och identitetspolitik, och för ett positivt företagsklimat och demokratisk opartiskhet i media.
Läs även: Tronskifte i ny opinionsmätning: S fortsätter tappa väljare
Detta är viktigt att känna till oavsett om vi håller med eller inte. Men det förklarar de olika läger som bildats inom högeroppositionen. Många har valt att stödja Sverigedemokraterna men sympatiserar inte med dem utan ser dem som ett arbetarparti likt Socialdemokraterna à la 70-tal. Vissa liberalkonservativa vill se avsevärt lägre skatter, ett avvecklat public service, minskad överstatlighet från EU och minskad byråkrati samt en betydligt mer offensiv satsning på ett mer företagsvänligt klimat för att skapa framtidens jobb. Dessa vill ha bort all “smygsocialism” i de borgerliga leden.
Om de olika lägren skulle rösta på de partier de egentligen främst sympatiserar med enligt Valbarometern så skulle Moderaterna hamna på 16%, SD på 15% och Medborgerlig Samling på runt 12–14%. Visserligen krävs betydligt större undersökningsunderlag för att undvika missrepresentation i dataunderlaget. Men de tydliga trenderna i väljarnas önskade parti att rösta på om partiet kom in i riksdagen talar sitt tydliga språk.
En stor faktor utöver EU:s byråkrati, önskan om ett opartiskt public service eller inget alls och avsevärt lägre skatter, är att en gång för alla göra upp med identitetspolitiken. Det finns en tydlig irritation hos den liberalkonservativa och socialkonservativa väljarkåren kring hur debattsamtalet har svängt till att handla om olika måttstockar beroende på gärningsmannens etnicitet, sexuella läggning eller hudfärg. Det finns en tydlig enighet hos den liberal- och socialkonservativa väljarkåren att identitetspolitiken är ett allvarligt hot mot vår demokrati och att det ses som en av de huvudsakliga ingredienserna när vänstern söker svartmåla utvalda grupper såsom vita män.
Många saker har man samsyn om inom den liberal- och socialkonservativa högern men det är också stora olikheter mellan sympatisörerna mellan de olika partierna. Och det kan också förklara att många uttrycker så pass stor sympati för Medborgerlig Samling. MED fyller helt enkelt en position som många saknat i främst Moderaterna, men även hos andra partier.
Det är hög tid att de borgerliga partierna synar sig själva i varför de inte lyckas samla sin egentliga väljarkår med högre effektivitet. I tider där matpriser rusar, elmarknaden är havererad i och med avvecklad kärnkraft, där ryska lobbyister finansierat miljörörelsen i Europa och i en situation med rusande räntor, borde den liberalkonservativa högern egentligen vinna på walk over.
Läs även: Valet 2022: Sammanställning av Bulletins väljarundersökning
Missnöjet är stort och bland många liberalkonservativa väljare och torde skapa huvudbry, men även kunna erbjuda råmaterialet till analys för den framtida borgerliga politiken.
Daniel Sonesson
Erfaren entreprenör, analytiker och ledare inom jobb- och kompetensförsörjning och projektledare av undersökningarna Partisympatitestet och Valundersökningen.
