En ny regering måste ta tag i Sveriges universitet och högskolor, och lägga fast en ram för deras verksamhet. Vi har för många lärosäten som forskar på vad som faller dem in, och forskningen måste styras upp, skriver dagens debattör Thomas Nordström.
Svenska universitet och högskolor saknar nationell styrning, strategi och tankens frihet. Nästa regering måste motverka den högre utbildningens inflation med för många universitet.
Läs även: Vi behöver ett alternativuniversitet
Det kommer att fordras en toppstyrning av hela denna sektor, för att få till stånd en rejäl kraftsamling och uppryckning – vi ligger resultatmässigt långt efter internationellt. I nobelpristagarkretsar, framför allt i USA, undrar man varför Sverige halkar efter.
Vi sätter, med rätta, stort hopp till denna sektor i samhället, men det fordras stora förändringar framöver för att vi ska komma upp i världsklass.
Först måste en nationell strategi slås fast som visar vad och var vi ska satsa, vilken struktur som ska gälla vad avser antal lärosäten och vilken nationell organisation som ska gälla.
Varje universitet tillåts idag att forska inom vad man vill, i enlighet med den så kallade akademiska friheten, och följdriktigt har vi ett oerhört splittrat forskningssystem. På de cirka 40 lärosäten som finns tillåts varje liten forskargrupp, med sitt ibland alltför stora självförtroende, att inbilla sig att de är unika i världen.
En ny forsknings- och utbildningsstruktur måste skapas, där maximalt fem lärosäten får huvudrollen, medan övriga blir filialer och/eller dotterhögskolor till dessa fem.
Samtidigt ska en del högskolor ägna sig åt utbildning enbart, men där hålla världsklass såväl pedagogiskt som innehållsligt. Alternativt kan vissa högskolor göras om till yrkeshögskolor, kanske enligt den finska yrkeshögskolemodellen.
En ”koncernchef”/forskningskansler håller ihop strukturen, tillsammans med rektorerna för de fem elituniversiteten, sannolikt Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå.
Tillsammans bildar dessa rektorer en ledningsgrupp för landets forskning och håller hårt och konsekvent i den framtagna strategin.
Ett svårt och krävande omstruktureringsarbete måste genomföras, där resultatet blir mer pengar till de prioriterade områdena och mindre pengar, kanske inga alls, till de lägre prioriterade.
På de flesta lärosäten, liksom i övrig offentlig verksamhet, är minst 25 procent administrativ personal – sammantaget blir den operativa tiden alltför liten.
Läs även: Högskolan är i otakt med arbetsmarknaden
Hur är det möjligt att Scania, Volvo, Ericsson, Ikea och Sandvik, för att nämna en handfull företag, håller världsklass när våra universitet och högskolor inte klarar av det? Jo, de har en genomtänkt strategi som de håller sig till. Hur skulle det se ut om man på Scania tillät någon tillverka mopeder, någon annan gräsklippare, en tredje brödrostar?
Vi saknar universitet och högskolor i världsklass då Sverige som nation saknar en klar och genomtänkt strategi för vad vi ska bli bäst på. Idag smetar staten ut 70 miljarder årligen utan en genomtänkt nationell strategi. Det är omöjligt att hushålla med resurserna när alla tillåts, under den förrädiska akademiska frihetens namn, att få göra precis vad de vill inom vilket område som helst.
Vart tar då den akademiska friheten vägen och var går gränsen för akademisk frihet?
- Den nationella forsknings- och utbildningsbudgetens storlek?
- Antal lärosäten i landet?
- Den högre utbildningens organisation?
- Nationella strategiska prioriteringar?
Dessa områden torde vara demokratins = riksdagens beslutsområden och alltså inte tillhöra den akademiska friheten och strategiska val måste göras av en ”upplyst” regering och riksdag – och inte av forskarna själva.
Förvånansvärt ofta finns ingen beredskap för nytänkande inom den akademiska världen, där inte sällan maktkamp och prestige i kombination med etablerade paradigm råder. Det finns exempel på akademisk diktatur, där tankens frihet och akademisk frihet inte finns – inte sällan i kombination med mobbing och avsaknad av integritet.
Så viktigare än akademisk frihet är frågan om tankens frihet, som inte alltid finns inom akademin, där starka professorer skyddar sina revir, såväl teoretiska som ekonomiska.
Maximal akademisk frihet inom nationella ekonomiska och strategiska ramar är en självklarhet, för att på bästa sätt hushålla med våra resurser. När detta är fastställt, ska den fria tanken fritt få hitta nya kunskapsvägar.
Läs även: Lidström: Högskolan kan och bör privatiseras
Vi behöver en fast hand över den svenska universitets- och högskolevärlden, där statsministern måste ta ledningen. Sverige kan då återigen visa världen nya möjligheter.
Sverige behöver en översyn av denna sektor – i syfte att nå världsklass!
Tillsätt en kommission direkt efter valet!
Thomas Nordström
Fil.dr och författare till boken A World Government in Action: A new pragmatic ideology for global politics. Cambridge Scholars Publishing, 2020.
