Per Brinkemo skrev nyligen i Bulletin om det ökande antalet rån mot våra ungdomar och att en del av problematiken ligger i att väldigt många väljer att inte anmäla dessa brott.

Så långt är jag enig med Brinkemo, men om vi ser till orsaken till de uteblivna anmälningarna så vågar jag påstå att poängen missas.

Brottsrubriceringen är inte huvudproblemet, nej problemets kärna är att en överväldigande majoritet av förövarna själva är unga. I många fall under 15 år och till nästintill 100 procent under 18.

Det innebär att även vid en anmälan och under polisiär utredning så befinner sig förövarna i regel på fri fot. De befinner sig på fri fot under hela förundersökningen och förblir till största delen på fri fot även efter en eventuellt fällande dom.

Läs även: Brinkemo: Våra barn rånas och vi är tysta

Straffet för brottet blir nämligen, på grund av förövarnas ålder, oftast samhällstjänst, samtal med socialtjänsten och skadestånd.

Ska vi få stopp på den här typen av kriminalitet så måste fokus sättas på brottsoffren och deras trygghet och rätt till upprättelse efter ofta mycket förnedrande brott som sätter djupa spår psykiskt hos de utsatta.

Risken för och förekomsten av övergrepp i rättssak genom hot och repressalier är uppenbar och svår att undvika då de inblandade rör sig i samma centrumanläggningar och på samma skolor som före brottet.

Läs även: Polisen: Brottsligheten gräver sig allt djupare

Dagens system innebär att en brottsmisstänkt som ännu inte fyllt 15 inte utreds alls. Skulden fastställs inte utan ärendet överlämnas till socialtjänsten. Förövaren fortsätter sitt liv som vanligt, oförhindrad att fortsätta begå brott.

Ett första steg i rätt riktning är därför att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år.

Personligen vill jag därtill se att det också blir möjligt att häkta ungdomar under 18 år som begått våldsbrott och på goda grunder kan antas fortsätta med sina gärningar om de försätts på fri fot. Särskilda ungdomshäkten och ungdomsfängelser bör inrättas för att undvika att unga under 18 år blandas med vuxna.

Alla former av åldersrelaterade straffrabatter måste tas bort, det är tämligen ointressant för ett brottsoffer hur gammal rånaren eller våldtäktsmannen är. Resultatet av en förövares gärningar är desamma oavsett dennes ålder.

En lagändring som öppnar för straffutdömande för samtliga begångna brott bör också genomföras.

Yrkes- och livsstilskriminella kommer i dag undan alltför lättvindigt när de begått ett större antal brott där många gånger straffsatsen, förenklat uttryckt, läggs på nivån för endast det grövsta av brotten, de övriga med lägre straffvärde går förövaren fri från.

Brottsoffrens skada och lidande är dock inte mindre bara för att förövaren gjort samma sak mot många andra eller någonting ännu värre mot ett annat offer. Konsekutiva straff bör därför göras till en möjlighet enligt min mening.

Läs även: Gudmundson: Så mycket minskar brotten när vi håller oss själva inlåsta

Vad jag vill fästa uppmärksamheten på är i första hand att avsaknaden av straff i sig leder till att många avstår att anmäla. Det enda påtagliga en anmälan kan komma att leda till är repressalier från förövare som obehindrat fortsatt rör sig fritt, väl medvetna om att de i princip är untouchables.

Patrick Abrahamsson
Ledamot Distriktsstyrelsen Medborgerlig samling Stockholms län