Vårt högskolesystem utgör en icke obetydlig del av den statliga budgeten. Vi anser att det är väl värt pengarna, både för samhällets utveckling och forskningsframsteg inom exempelvis medicin och teknik. Det finns även högre värden förknippade med vårt högskolesystem, såsom bildning och allmän humanism. Vi kan näppeligen tänka oss ett högt stående civiliserat samhälle utan ett väl utvecklat högskolesystem. Också en viss radikalism har historiskt präglat delar av våra universitet. Unga människor studerar tillsammans, utbyter idéer och framåt småtimmarna vill många unga studenter rädda världen från all ondska. Så har det varit under lång tid och förmodligen kommer dessa tendenser att finnas för all framtid inom vårt högskolesystem. Kanske är radikalismen rent av ett hälsotecken inom våra universitet och kanske är dessa rörelser det som skiljer högskolor i demokratier från de i mer diktaturlika stater.
Läs även: ”Universiteten ska vara en bastion för sanningssökande”
Den radikala rörelsen ska dock inte omfamnas av undervisande lärare, forskare, högskolestyrelsen eller lärosätets rektor. Där måste en röd linje dras. Undervisande lärare ska förhålla sig till fakta (eller beprövad erfarenhet) och framför allt sunt förnuft. Undervisningen ska vara en motvikt till studenternas tankemässiga utsvävningar. Meningen är att studenternas orealism skall mötas av universitetens realism. En fruktsam konflikt kan därmed uppstå, ja SKA uppstå. Det är ju så studenterna växer. Vi har hört skrämmande exempel på att studenter (med viss framgång) krävt lärares avsked vid sådana konflikter. Det är ju alldeles uppåt väggarna och ett tecken på att något är allvarligt fel. Ännu allvarligare blir det om universitetsledningen tar ställning för studenterna, i vissa fall mot vuxenvärldens mer odramatiska realism. Om några ska vara vuxna och krasst realistiska är det ju ledningen för våra lärosäten. Vad skulle annars bli nästa steg? Att förskolebarnen bestämmer på våra förskolor, med rätt att avskeda ”dumma” fröknar?
Läs även: Outtalade normer, dogmer, tabun och förbud styr universiteten
Ett tydligt exempel på att den röda linjen sedan länge överträtts är när vi ganska nyligen kunde läsa om de ”kritiska djurstudier” som bedrevs vid Göteborgs universitet. Bakgrunden till projektet synes vara att skolbarn som lär sig fakta om hur vårt samhälle fungerar blir ”indoktrinerade”. Det skulle enligt programförklaringen vara djupt oetiskt att exempelvis mjölka kor då vi utnyttjar dessa varelser. Om det fanns en vuxen människa på universitetet skulle han tålmodigt förklarat för ”forskarna” att dagens kor måste mjölkas om de inte ska lida fruktansvärt och gå en plågsam död till mötes. Ja, dessa fundamentala kunskaper har vilken tioårig bondpojke som helst, men tydligen inte de aktivister som arbetar på nämnda universitet. Som grädde på moset anser en framstående deltagare i forskningsprojektet att Göta älv kan anses vara en individ med egna rättigheter.
Nu borde skattebetalarna också ha egna rättigheter, nämligen den att inga tokerier frodas på arbetstid vid lärosätena, tokerier som inte ens omfamnas av en promille av vår mentalt friska befolkning. Att unga studenter ibland uppvisar radikala uppfattningar och vill förändra världen är en sak, att man bedriver forskningsprojekt som fullständigt tappat all markkontakt är en helt annan. Det är meningen att studenterna ska möta verkligheten och fakta, inte bli indoktrinerade i vansinnesteorier som får studenternas egna smått naiva uppfattningar att verka som höjden av realism. Därmed inte sagt att etablerade uppfattningar inte ska utmanas och prövas. Det är ju ett av huvudsyftena med både studier och forskningen vid våra lärosäten.
Läs även: Universitet börjar erbjuda terapi mot klimatångest
I alla fall sedan antiken trodde människor att solen snurrade kring jorden, som var hela världens mittpunkt. Nicolaus Copernicus kom med den befängda idén att jorden i själva verket snurrar kring solen. Nu vet vi att Copernicus hade rätt, och forskarna till ”kritiska djurstudier” vill gärna framställa sig som en modern variant av Copernicus. Inget kunde vara mer fel. Copernicus studerade strävsamt matematik och astronomi under många år innan han kom med sina teorier. Copernicus studerade verkligheten – inte sitt inre känsloliv – innan han mejslade fram sin teori, som dessutom går att replikera och bekräfta genom direkta observationer i dag. Våra lärosäten ska vara kunskapens högborg i Copernicus anda, inte aktivistiska fästen i Foucaults anda.
Robert Stenkvist (SD)
Riksdagsledamot och ledamot i utbildningsutskottet
