För den som värdesätter mänskliga rättigheter bör prognoser om Kinas kommande ekonomiska omkörning av USA, och deras redan högre snitt-intelligens, skapa oro (Jennings 2022-01-04 VOA; World Population Review 2022-09-14). USA är knappast felfritt, men starkare kinesiskt inflytande är inte självklart bättre. En av de många komplexa anledningarna till att Kina kan komma att trumfa USA är att det sistnämnda landet skolkar från meritokratiska ideal.

Läs även: Motståndsrörelsen mot woke capitalism

Biden lovade att tillsätta en svart kvinna till högsta domstolen. Underströk att förmåga också var viktigt, men klargjorde att i motsats till hudfärg och kön var inte status som aktiv domare ett måste (France24 2022-01-28).

Händelsen illustrerar en tidsanda. Adrian Wooldridge beskriver ett ”krig” mot meritokratin i USA, där meritbaserad belöning utmålas som en sorts tyranni och därtill rasistisk (2021-05-16 Bloomberg). Nyligen ingick skoldistrikt i Minneapolis ett kollektivavtal där etnicitet sattes som kriterier när det beslutades vilka som skulle få behålla sina anställningar vid nedskärningar (ABCnews4 2022-08-15). Delar av landet har även börjat dela ut förmåner baserade på raskriterier, motiverade av tanken om att återbetala på en tänkt arvsynd för dåtidens slaveri och apartheid (CBSnews 2021-03-23; CBSnews 2021-03-25; Bloomberg 2021-04-15).

Dryckestillverkaren PepsiCo krävde tidigare utdrag ur belastningsregistret inför anställningar, oavsett sökande. Policyn ledde till att bolaget stämdes av staten för påstådd rasism. Tanken var att eftersom svarta i USA är överrepresenterade bland kriminella skulle rekryteringspolicyn missgynna afroamerikaner (Sperry 2014-03-27 Business Daily). Troligen var stämningen kontraproduktiv eftersom amerikanska näringsidkare som kräver utdrag ur register anställer fler svarta jämfört med andra bolag (Riley 2013-08-22 Wallstreat Journal; Holzer med fler 2006-10; Doleac och Hansen 2018-08-22). PepsiCo gick med på en förlikning 2012 och betalade ut över tre miljoner dollar.

Att ingå en förlikning för en så allvarlig anklagelse som en om rasism är knappast något en pr-expert skulle råda till, tvärtom. Men anledningen till att PepsiCo inte sökte upprättelse var att oskuldspresumtionen inte gäller i samma grad när det kommer till anklagelser om diskriminering. Det räcker med att dina anställda inte speglar den lokala befolkningssammansättningen – eller att en objektivt rasmässigt neutral policy inom organisationen riskerar att upprätthålla en sådan icke-representativ arbetskår – för att firman ska kunna dras inför rätta (Sowell 2019/03 sida 57 och framåt; Wax 2021 National Affairs).

Bland annat Sears har stämts av staten för att de hade för få kvinnor på höga positioner, utan att en enda kvinna trätt fram och vittnat om negativ särbehandling. Det ansågs gå att anta att underrepresentationen måste bevisa diskriminering. Sears vann, men rättegångskostnaden landade på 20 miljoner — och processen tog 15 år (Sowell 2019/03 sida 57 och framåt; Lewin 1988 New York Times). Frågan är om inte fler företag kommer att härma PepsiCo hellre än Sears, när falska ankagelser om diskriminering kommer? Snedvridningen av rekrytering detta kan leda till blir svår att överskatta.

I ett försök att motverka diskriminering av svarta amerikaner praktiserar de flesta större universitet och andra lärosäten diskriminering av östasiater och vita där dessa gruppers antagningskrav i praktiken höjs för att få bättre ”representation” av afroamerikaner. (Clark 2009-10-07; Sanders och Taylor Jr 2012-10; Chait 2022-02-08; Riley 2022-03-02; PM från amerikanska justitiedepartementet 2020-08-13).

Att tillhöra vissa grupper ger alltså pluspoäng vid intagningen, medan andra grupptillhörigheter ger minuspoäng. En förespråkare för dessa raspreferenser som faktiskt talar klarspråk är Louis Menand: ”förbud mot rasdiskriminering gjorde det svårare att motverka [tidigare diskriminerings negativa effekter . . .] Vi tog ras ut ur ekvationen, för att inse att om vi verkligen ville uppnå inte enbart likhet i möjligheter för alla amerikaner utan likhet i resultat, då måste vi stoppa in ras igen.” (2020-01-13 The New Yorker)

Som Menad påpekar, införde Nixon krav på mångfald för att privata aktörer ska skulle få tillgång till statliga kontrakt. Detta har lett till att privata intressen numera lobbar hårt för vad som brett kan kallas ”affirmative action”, vilket kan inkludera harmlösa åtgärder men också raspreferenser vid lärosätens intagningar, just för att dessa företag gagnas av att raspreferenserna upprätthålls (Menad 2020-01-13). Än idag krävs det av bolag som tar hem större statliga kontrakt, att de sköter en viss del av sina affärer med näringsidkare vars ägare är hbtq-individer, etniska minoriteter, eller har vissa andra grupptillhörigheter (2020-05-07 ”understanding supplier diversity compliance”).

Läs även: Sandström: Woke – en auktoritär samhällsvind

Menad hänvisar till boken ”The shape of the River” för att belägga att raspreferenserna gagnar minoriteter. Han nämner inte det faktum att den boken förtiger tidigare forskning som går emot dess tes, eller att den därefter har getts utförligt bemötande. Det kan tilläggas att boken också delvis bygger på data vars innehavare vägrar släppa till de flesta forskare, utan enbart till dem de själva anser vara värdiga, så oberoende kontroll av dess källor är omöjlig. Forskare som använt liknande empiri har funnit att minoritetsmedlemmar som selekteras via raspreferenser själva missgynnas av processen.

Det sker exempelvis genom att toppuniversiteten snor åt sig fler minoritetskandidater än vad som skulle kunna rekryteras meritokratiskt, vilket gör att de mindre exceptionella medlemmarna av de utvalda grupperna ofta hamnar i miljöer med högre krav än de klarar av. Detta betyder inte att minoritetsgrupperna skulle vara inkapabla i sig, men att när man frångår meritokratiska principer så hamnar inte rätt person på rätt plats. Resultatet blir att fler hoppar av utbildningar, och de som klarar sig kvar lär sig mindre än de skulle om de intagits till ett lärosätte som var i linje med deras individuella kompetens (Sanders och Taylor Jr 2012-10, sida 58-62, 146-152).

Juridikprofessorn och ekonomen Richard H. Sander och tidigare korrespondenten till Högsta domstolen och journalisten Stuart Taylor, Jr. är de kändaste av dem som dokumenterat den negativa effekten av positiv särbehandling av minoriteter, och de har fått kritik då de yttrar sig i en känslig fråga. De har bemött kritiken (Sanders och Taylor Jr 2012-10, sida 109-124), och utmanat sina kritiker till en expertmodererad debatt med en prissumma på 10 000 dollar (Taylor Jr, föreläsning vid Toledo universitet 2016-02-03).

Doktorn i filosofi, författaren och kolumnisten Adrian Wooldridge hävdar att en stor del av Kinas framgång kan förklaras med att de valt att i högre grad omfamna meritokrati, medan delar av väst vänt sig bort från den (2021-05-16 Bloomberg).

Kinas meritokrati har förvisso kraftiga brister, vi talar här om relativa egenskaper. Utvecklingen visar på att frågor såsom kvotering och skoldisciplin inte existerar i ett vakuum. Att i mindre utsträckning belöna baserat på prestationer i ett sökande efter rättvisa, kan öppna upp för mer hårdhänta nationer att öka sitt inflytande, vVilket kan leda till en orättvisare värld.

Staffan Marklund
Kontorsarbetare och samhällsdebattör

Läs även: Ny rapport om skolsegregationen: ”Kvotering får mig att rysa i hela kroppen”