En av många svenska paradoxer är att vi är en nation med en mängd olösta strukturproblem, samtidigt som vi alltmer belägger det politiska samtalet med munkavle. Jag menar inte att tystnad påbjuds rörande de gamla kända krisproblemen. På de områdena händer bara ingenting viktigt. Däremot tänker jag på auktoritära kvar på rättning i ledet vad gäller individernas åsikter och deras syn på en handfull identitetsfenomen.

Läs även: Foucault skulle ha varit främmande för dagens wokevänster

Komiskt nog lanseras utvecklingen under flummiga beteckningar i stil med ”stay woke”. Tanken tycks vara att framföra identitetspropaganda under täckmanteln att göra människor medvetna. Enligt min mening är det egentligen fråga om en särskild underkategori inom den politiska korrektheten, som går ut på diverse påbud som rör etnisk tillhörighet, kön och sexuell läggning. Ett intressant tidens tecken är att fulordet ”ras” – som annars är tabu – tillåts under etiketten ”rasifiering”, som ungefär betyder att någon diskrimineras på grund av sin hudfärg.

Rörelsen har som så ofta sina rötter i USA. Men den växer rejält på svensk hemmaplan och visar sig i en vurm för olika minoritetsgruppers strävan efter identitet och synliggörande, i stil med krav från samer och tornedalingar. Jag har naturligtvis inget emot deras kamp för egna kulturella och språkliga intressen. Men det jag vänder mig mot är den dubbelmoral som döljs bakom politikernas och mediernas stöd för deras strävan. Dels finns som sagt omfattande svenska strukturproblem som borde vara i fokus, dels är kampens uttryck inte sällan auktoritärt förbjudande.

En simpel iakttagelse i sammanhanget rör ord som ”lapp” eller ”negerkung”, vilka orsakat debatt. De användes som bekant förr om åren med en oskyldig och i allmänhet välvillig mening. Pippi Långstrumps hyggliga pappa beskrevs på det senare sättet. Och i skolan fick man förr lära sig en hel del nyttigt om Lappland samt om den renskötande ursprungsbefolkningens traditionella liv i sina kåtor på den tiden det begav sig.

Idag är detta tabubelagt och förbjudet med påklistrad röd förbudstejp. Det är antagligen bara en tidsfråga innan landskapet döps om till Sameland och den rödfärgade germanska vildmannen i landskapsvapnet ersätts med samesymboler.

Läs även: Altstadt: Språkpoliserna vill stoppa illegala invandrare

Det auktoritära syns också tydligt i samband med diskussionen om invandring. Den som menar att Sverige misslyckats storskaligt med det senaste decenniets invandrings- och integrationspolitik måste vakta sin tunga för att undgå anklagelser om rasism. Nåde den som säger att vågen av blodigt dödande – som följt på en invandring på omkring en miljon personer sedan 2010 – har något med invandring eller klaner att göra. Ett så vaket konstaterande möts med avsky från vänsterns politiker och svenska gammelmedier.

Lika doktrinär och fördömande är feministernas rörelse, som drivs av en välutbildad men hatisk minoritet. Dess företrädare tillåts i direktsänd i teve göra påståenden som att ”män är djur” (vilket delvis är sant, men tänk om det sagts om kvinnor!). Professorer som talar om empiriska och biologiska könskillnader inom läkarutbildningen fördöms däremot. Och staten driver på feministernas ovetenskapliga strukturtänk å det kraftigaste.

Vidare bannlyses den universitetsinstitution som inte har kvinnliga författare på listorna för kurslitteratur.

Allvarligast är som sagt ändå att det auktoritära identitetstänket används för att dölja nationens omfattande strukturproblem. Om dessa borde alla tala. Men inte.

Läs även: Brinkemo: Ordspråk, ordets makt och integration

Bostadsbrist, arbetslöshet, kunskapsbrist i skolan, brist på vårdplatser, överföd av dödligt våld samt brist på militärt försvar är nämligen politiska och mediala problemområden som nedprioriteras i samhällsdebatten. Här gäller sannerligen inte stridsropet ”Stay Woke”.

Den politiska korrektheten blir på så vis en munkavle och ett svepskäl att inte ta tag i de verkliga, och verkligt svåra, frågorna.

Torsten Sandström
Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och upphovsman till Anti-PK-bloggen.