Försörjningsstödet var tänkt som en tillfällig lösning men har med tiden utvecklats till en permanent försörjningsmodell och uppsamlingsplats för resultatet av illa genomtänkta beslut. Det är hög tid att skrota det nuvarande systemet där kommuner med olika förutsättningar vad gäller ekonomi, rutiner och teknik åläggs att betala ut ersättningar som motverkar självständighet och integration.

Läs även: Gustavsson: Inför andrahandsval till riksdagen: Slipp bortkastade röster

En socialsekreterare som arbetar med att utreda rätten till försörjningsstöd kan ansvara för 40–50 hushåll. Arbetet utgår ofta från två spår, ekonomi och socialt förändringsarbete.

Den ekonomiska utredningen är extremt tidskrävande då varje hushåll varje månad ska inkomma med underlag på deltagande i planeringen, kontoutdrag, hyresavier, elräkningar, och så vidare. Allt ska journalföras och i många kommuner, bland annat i Stockholms stad, sker arbetet manuellt. Eftersom försörjningsstöd är en kompletterande ersättning ska andra ersättningar från exempelvis Försäkringskassan, CSN, eventuell lön, väntas in och räknas med innan försörjningsstödet kan beräknas.

Konsekvensen av detta blir att något exakt utbetalningsdatum inte finns, vilket skapar en enorm stress hos klienterna och inte sällan hot mot socialsekreteraren. Försörjningsstödet består dels av en riksnorm, dels en ersättning för löpande utgifter som hyra, el, hemförsäkring med mera. Riksnormen fastställs av Socialstyrelsen och ska täcka utgifter för mat och kläder med mera. Beloppen varierar mellan 2 200 kr och 4 070 kr beroende på ålder. Utöver detta beviljas även bistånd till läkarvård, medicin, tandvård, sjukresor, glasögon för vuxna och i vissa fall hemutrustning.

Läs även: Lidström: Ett demokratiskt rättsväsende kräver jury

En större familj på försörjningsstöd kan således ha en god ekonomi eftersom riksnormen ökar i takt med att familjen växer. Systemet medför en omvänd hushållsekonomi och incitamenten att istället ta ett arbete försvagas eller uteblir.

Den andra delen, det sociala förändringsarbetet, handlar om att utreda vilka förmågor/oförmågor som finns och upprätta en planering syftande till självförsörjning i samverkan med andra aktörer inom kommun och region, blir ofta lidande som ett resultat av tidsbrist.

Kommunens mål att fler män och kvinnor ska bli självförsörjande tillsammans med regeringens riksnormsbelopp skapar ett mission impossible. Resultatet blir frustrerade medborgare, dålig utväxling för skattebetalarna och slutkörda socialsekreterare.

Vi i Medborgerlig Samling vill att försörjningsstödet ska avvecklas till förmån för en allmän a-kassa som ska fungera/finansieras på samma sätt som sjukförsäkringen, där kvalificerade medborgare får antingen a-kassa, sjukersättning eller en kombination. För att förhindra akut nöd kan kommunen bevilja ett icke monetärt stöd i form av mat/tak över huvudet.

Vinsterna för medborgarna är många:

• Ett rättssäkert nationellt system där Försäkringskassan sköter utbetalningarna
• Bättre kvalitet för medborgarna
• Kortare väg till självständighet då socialtjänsten kan fokusera på kärnuppgifterna
• Tryggare hem då tid finns att utreda våld i nära relation, psykisk, fysisk ohälsa, PTSD etcetera
• Våra unga medborgare får uppleva tryggheten i att se sina föräldrar gå till ett arbete
• Mindre risk för fusk och felaktiga utbetalningar

Läs även: Brinkemo: Stenarna ingen vänder på trots att kulorna viner

Vi i Medborgerlig Samling hyser stor respekt för våra gemensamma skattepengar och vill ha ett Sverige där alla friska medborgare arbetar och gör rätt för sig och försörjer sin familj med egen lön. Håller du MED?

Charlotta Rossäng
Beteendevetare och socialsekreterare
Kandidat till kommunfullmäktige Järfälla och Sveriges riksdag