Arbetsmarknadsdepartementet meddelade nyligen att tjej- och kvinnojourerna får ett extra bidrag på 50 miljoner kronor under 2023 – utöver de 98 miljoner som redan beviljats för år 2023. Detta med motiveringen att kostnaderna i samhället har ökat.

Men det är dags att återigen lyfta problemen med de frikostiga bidragen till de ideella kvinnojourerna.

Läs även: DEBATT: Mer resurser till kvinnojourer är inte svaret

Under pandemin (2021) fick de ideella tjej- och kvinnojourerna ett extra statsbidrag på 108 miljoner kronor. Detta betalades ut via Socialstyrelsen. Hanteringen av bidraget var upplagt så att de ideella jourerna fick ansöka till sina riksorganisationer om bidrag. Riksorganisationerna sammanställde ansökningarna och begärde därefter de aktuella summorna från Socialstyrelsen.

Riksorganisationerna betalade sedan ut de ansökta summorna till sina ideella jourer. Återrapporteringen av bidragen bestod i att de ideella jourerna återkopplade till respektive riksorganisation – som i sin tur gav Socialstyrelsen en övergripande bild av vad bidragen gått till för ändamål.

Men när man frågar Socialstyrelsen mer specifikt vad vissa jourer använt sina bidrag till kan myndigheten inte ge några svar, då man enbart har en övergripande bild av vad som hänt med bidragen. I stället hänvisas man vidare till riksorganisationerna som hanterade ansökningsförfarandet.

Men som Socialstyrelsen själv konstaterat så lyder inte riksorganisationerna under offentlighetsprincipen, vilket innebär att man som privatperson inte kan kräva att få ta del av ansökningshandlingarna.

Är det verkligen på denna nivå som bidrag på över 100 miljoner kronor ska hanteras? Att de ideella jourerna och deras riksorganisationer i detta fall själva hanterade ansökningar och uppföljningar utan närmare insyn från den myndighet som betalade ut bidragen?

Man måste även ställa sig frågan varför det inte görs någon behovsprövning av dessa statliga bidrag? Utan att peka ut någon enskild ideell jour kan nämnas att en av de jourer som beviljats bidrag för 2023 har 17 miljoner kronor i egna tillgångar. För en annan jour är summan sju miljoner kronor. Även många andra jourer uppvisar stort eget kapital.

Ändå kan de årligen lyfta stora statliga bidrag trots att verksamheterna går med vinst och kassakistorna är fulla. Då måste man ställa sig frågande till om dessa bidrag inte gjort mer nytta om de i stället gått till verksamheter där det funnits mer konkreta och faktiska behov av bidrag?

Läs även: Rapport: Kvinnor i Sverige är otryggast i Norden

Kvinnor i psykisk obalans, missbruksproblematik eller språkligt utanförskap är de grupper av kvinnor som tenderar vara mest överrepresenterade för våld i nära relationer. Dock kan inte mer än ungefär en tiondel av de ideella jourerna, på grund av kompetensbrist, ta emot denna grupp av kvinnor. Det gör att de statliga bidragen inte når fram till de utsatta kvinnorna med störst behov av hjälp och stöd. En kritik som återkommande framförts kring de statliga bidragen.

I P1:s radioprogram Studio Ett diskuterade man den 31 juli 2020 de statliga bidragen till de ideella kvinnojourerna. Ordföranden för en av landets riksorganisationer för kvinnojourer nämner i programmet att jourerna sliter hårt för att hinna göra av med bidragen och att jourer i vissa fall fått betala tillbaka pengar man inte hunnit förbruka. Något som enligt ordföranden resulterat i överfinansierad kursverksamhet.

Det känns tyvärr som att dessa statliga bidrag mer har till syfte att skapa goodwill för de politiker och partier som beslutar om bidragen, än att bidragen ska skapa något reellt värde för de utsatta kvinnorna. För ska de här bidragen resultera i något större mervärde krävs en helt annan framtida styrning och kravställning av bidragen.

Läs även: Springare: Våldet mot kvinnor är inte en och samma sak

Magnus Falkman
Författare och debattör