Sedan vi började skriva den här artikeln har den yttersta gränsen för svensk brottsutveckling passerats. En far på väg till simhallen har inför sin tolvårige son blivit skjuten i huvudet för sitt civilkurage att säga ifrån till ett gäng.

Åsa Eriksson, socialdemokratisk riksdagsledamot, frågar sig i sin bok Ett farväl till Bullerbyn, 2023, hur ett av världens rikaste, jämlikaste och trygga länder kunde bli ett samhälle med ökande ekonomiska klyftor, bostadssegregation, skjutningar och bilbränder.

Läs även: Henriksson: AKB:s ”lappgate” och en fumlighetens korruption

Hur är detta möjligt i ett land som berömmer sig för sin demokrati, har politiker som enligt regeringsformen är väljarnas företrädare, har media som anser sig som maktens granskare samt ett riksrevisionsverk för att granska den statliga verksamhetens effektivitet?

Vårt politiska system har utlöst och under 30 år undvikit att granska konsekvenserna av en kravlös invandring av tre miljoner invandrare med kulturella bakgrunder som ofta är extremt avvikande från vår. Samt utpekat och avfärdat faktabaserad kritik som rasism, fascism eller nazism.

Anna-Greta Leijons migrationsreformen

Migrationsreformen 1975/26 som Anna-Greta Leijon var ansvarig för, som antogs av en enig riksdag, går ut på att invandrare och minoriteter själva ska bedöma om de vill anamma den svenska kulturen eller om de vill leva kvar i sin medhavda. Nyckelorden var valfrihet, samverkan, solidaritet. Pluralism och mångkultur ansågs ha ett egenvärde; människor skulle berika varandra med sina olika bakgrunder, kulturer och erfarenheter.

Reformen ökade kraftigt Sveriges dragningskraft på migrantströmmen.

När Carl Bildt tagit över som statsminister 1991, fick ca 40 000 migranter uppehållstillstånd (UT). Vid migrationskrisen 2015 uppgick invandringen till cirka 165 000. Utvecklingen enligt bilden ovan, mellan 1995 och fram till invandringskrisen 2015, var allt annat än ”reglerad”, snarare var den helt utom kontroll.

Ett par exempel:

• Medan Sverige mellan januari och november 2013 gav permanenta uppehållstillstånd till 10 379 syrier, gav Danmark 1000, Norge 646 och Finland 135. Våra porter stod på vid gavel.
• Under Alliansens åtta år, 2006 - 2014, fick 844 000 asylsökare uppehållstillstånd. Inte ett ord om migration i valmanifesten 2006 och 2010. Skulle migration av nära en miljon människor ske bakom folkets rygg?

Sammanlagt utdelades under moderaternas tid 1 101 000 och under socialdemokraternas 1 839 000 uppehållstillstånd.

Har man lyckats, att enligt riksdagsmotion 1979/80:283 om den sociala utslagningen (Olof Palme), att anpassa invandringen till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad och social omvårdnad på samma villkor som den övriga befolkningen? Eller drog man olycka över vårt land?

Socialdemokraterna har i sin rapport ”Framväxten av parallellsamhällen”, redovisad i november 2023, svaret:

Migrationen har varit större än förmågan att integrera, vilket lett till social splittring, ökad ojämlikhet, utbredd fattigdom, och en cementerad segregation. Idag är betydande delar av vårt land så pass socioekonomiskt utsatta, etniskt segregerade och med parallella norm- och rättskipningssystem att levnadsvillkoren i dessa områden inte påminner om levnadsvillkoren för majoritetssamhället i Sverige.

Klassamhället har återuppstått i ny form!

Läs även: Gustavsson: Angiverisamhälle – Ja tack!

Väljaropinionen och invandringen

Sveriges regeringsform slår i första kapitlet paragraf 1 och 4 fast: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har en följd av år ställt enkätfrågan till ”väljare”: Är det en bra idé att ta emot färre flyktingar? Frågan har besvarats med ”Ja” av periodvis mer än halva befolkningen. Samma fråga besvarades med ”Nej” under åren 2000 – 2010 av mer än 90 procent av våra riksdagspolitiker.

Samma år, 1997, som Demokratiutredningen överlämnades till Riksdagen föreslog invandringsminister Pierre Schori att kritik av invandringspolitiken skulle ”kriminaliseras och jagas”!

Varför ignorerade politikerna i strid med regeringsformen opinionen under så lång tid? Deras vilja ta emot en stor mängd migranter var massiv. Vilka var skälen?

En invandring utan konsekvensanalyser

Riksrevisionen överlämnade i november 2017 till Riksdagen ”Bristande konsekvensanalys inför migrationspolitiska beslut”. Granskningen, som omfattar 26 propositioner från regering till Riksdag under perioden 2004 – 2015, har genomförts mot bakgrund av den stora betydelse som migrationspolitiska beslut har för berörda människor, kommuner och statliga myndigheter. 

Under denna period utdelades mer än 1 miljon UT, till mycket stor del permanenta. Det fåtal konsekvensbedömningar som gjorts är så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma. De enda riksmedia som uppmärksammat rapporten är Svenska Dagbladet och Expressen.

Media och tystnaden

Hur reagerade media, maktens granskare, på utvecklingen i Sverige?

Marika Formgren, tidigare ledarskribent vid Barometern och Östgötakorrespondenten, ansåg att vår invandringspolitik var ohållbar, den raserade de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell och den ledde till stora sociala problem:

Det finns inte någon ledarsida i någon etablerad tidning där jag (eller någon annan) får skriva detta. Man får skriva om integrationsproblem, men man får inte ifrågasätta invandringsvolymerna.

I en intervju har Janne Josefsson, SVT, utmålat mediernas skildring av invandringsfrågan som ”det största sveket i landet, människor som protesterar mot de bekymmer invandringen fört med sig stämplas som rasister”. Enligt Gunnar Sandelin, f.d. journalist vid SVT, har den stora invandringen, ”den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid, inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.”

Ett i grunden förändrat Sverige

Sverige har förändrats i grunden. Hederskultur, könsstympningar, omfattande gängkriminalitet, barn som tidigt dras in i kriminalitet, låg grad av självförsörjning, stor trångboddhet, bristande tillit till samhället, låga kunskaper i svenska hos skolelever, sprängningar, skjutningar och stort inflöde av narkotika.

Åsa Eriksson, socialdemokratisk riksdagsledamot, frågade sig som sagt i sin bok Ett farväl till Bullerbyn, 2023, hur ett av världens rikaste, jämlikaste och trygga länder kunde bli ett samhälle med ökande ekonomiska klyftor, bostadssegregation, skjutningar och bilbränder.

Svaret på hennes fråga är att våra folkvalda, folkets företrädare, med support av media, maktens granskare, har förvandlat Sverige till oigenkännlighet. Dessa gigantiska och i stort sett irreparabla problem kommer svenska folket att få leva med och försöka anpassa sig till under mycket lång tid.

Läs även: Brinkemo: De brännande samhällsfrågornas förvillare

Håkan Karlberg
Bergsingenjör/KTH, f.d. anställd inom näringslivet samt konsult, huvudsakligen i egen firma.

Ingrid Björkman
Docent i litteraturvetenskap, medförfattare bl.a. till böckerna ”Invandring. Sammanbrott eller utveckling?” 1994 och ”Exit Folkhemssverige” 2005