I en klass är kanske någon bäst på att springa och drömmer om att bli fotbollsspelare. En annan tycker att slöjd är det roligaste på schemat. Och en tredje sitter alltid tyst och förbereder sig inför nästa glosförhör. En sådan variation uppstår naturligt, eftersom elever är individer, och individer är olika.

Läs även: Skogkär: Skolan kan inte kompensera för en havererad migration

I ett klassrum finns det därför en mängd olika behov och ambitioner, från de som måste ha A till de som nöjer sig med ett E. Idag har läraren det omöjliga uppdraget att gå alla dessa behov till mötes. Den minst dåliga lösningen är att lägga undervisningstempot någonstans i mitten. Vad händer då?

De minst studiestarka kommer att bli överväldigade och hamna efter. När de sedan jämför sig med sina klasskamrater riskerar de att bli stressade och associera studier med obehag, vilket stjälper studierna. Det uppstår därmed en ond spiral mellan dåliga studieresultat och negativa känslor, och läraren måste lägga mycket möda på att hjälpa eleven till ett E.

De mest studiestarka kommer förvisso att klara av kurskraven, men de blir inte utmanade och kommer därför att bli uttråkade. Att de inte blir utmanade och når sin fulla potential är en stor förlust. Och när de finner studierna tråkiga kommer de att bli rastlösa, vilket riskerar störa studieron för andra.

De genomsnittliga kommer att vara på lagom nivå för att ta till sig av undervisningen. Men eftersom läraren är upptagen med att lyfta eftersläntrare till ett E och inte kan upprätthålla lugn och ro i klassrummet, är inlärningen ändå inte optimal. Sammantaget har alla drabbats av att den svenska skolan tvingar hela klassen till samma studietakt.

Det har inte alltid sett ut såhär. Fram till 1994 var vissa ämnen uppdelade efter elevernas ambition och förmåga, senast i så kallad allmän och särskild linje. Den sammantagna forskningen visar att en sådan nivågruppering efter förmåga gynnar inlärningen för elever i alla grupper. Då kan undervisningen läggas närmare elevens behov och vara mer effektiv.

Läs även: DEBATT: Skolans kvinnliga perspektiv förtrycker pojkar

Det vanligaste motargumentet är att nivågruppering skulle bidra till att skapa en mer ojämn kunskapsfördelning. Kritiken kommer från idéläger där människan ses som ett oskrivet blad, och där ojämna utfall tas som bevis för orättvisor. Tvillingstudier har dock tydligt visat att vi människor inte är sådana oskrivna blad, utan att olika intressen och begåvningar är något vi har inom oss. Att förneka vår natur och tvinga alla till samma nivå hjälper ingen.

MED vill återinföra ämnesvis nivågruppering av elever från och med högstadiet. Det är främst aktuellt för teoretiska ämnen såsom matematik och språkämnena, där elever lättast glider isär i förmåga. Grupperingen skulle göras av lärare efter elevens ambition och tidigare studieresultat. Det anser vi är både rättvist för eleven och bäst för kunskapsöverföringen.

Läs även: Lidström: Vad skolan var och kunde vara

Åke Andersson
Ordförande MED Göteborg

Gunne Grankvist
Ledamot MED Göteborg

Bartosz Koc
Ledamot MED Skåne