I Pirls mäts läsförståelsen bland tioåringar. Och Sverige har tappat sedan föregående mätning, 2016. Men när eleverna delas in i två grupper, de som alltid talar svenska hemma och de som inte alltid gör det, framträder en annan bild.

Svenska fjärdeklassare som alltid talar svenska hemma har bra läsförståelse, till och med bäst läsförståelse av alla tioåringar i EU/OECD år 2021, då mätningen genomfördes. Fjärdeklassare som inte alltid talar svenska hemma får betydligt sämre resultat. Faktum är att inte i något annat EU/OECD-land, bortsett från Bulgarien, är skillnaden i resultat så stor mellan grupperna – de som alltid talar provspråket hemma och de som inte alltid gör det – som i Sverige.

De elever som läser bäst läser fortfarande lika bra som tidigare men de elever som läser sämst läser numera ännu sämre. Andelen elever som inte ens når upp till det som benämns låg nivå av läsförståelse har sedan 2016 ökat från 2 till 5 procent, och andelen som presterar på låg nivå ökat från 10 till 14 procent. Det innebär att i stort sett var femte fjärdeklassare har dålig eller ännu sämre läsförståelse. För tjugo år sedan var det en av tio.

“Vi ser ju faktiskt en läskris i Sverige och om ingenting görs kommer vi ha en generation ungdomar som i praktiken är funktionella analfabeter”, säger skolminister Lotta Edholm (L) till SVT.

Edholm beskriver utvecklingen som “en katastrof”, men det är en katastrof politiker skapat. Och de nuvarande regeringspartierna tillhör de ansvariga genom den migrationspolitik som fördes under alliansregeringen åren 2006 till 2014.

Andelen med utländsk bakgrund i den svenska befolkningen ökade från 14,5 procent år 2000 till 26,9 procent 2022. Från 2016 till 2021 ökade andelen elever i årskurs 4 med utländsk bakgrund från 21 till 26 procent. Samtidigt sjönk andelen elever i fyran som är inrikesfödda med båda föräldrarna inrikesfödda från 67 till 62 procent. Det är därför knappast överraskande att andelen elever som alltid talar svenska hemma har minskat sedan förra Pirlsmätningen.

Till skillnad från Pirlsstudien 2016 har det i elevenkäten 2021 inte ställts några frågor om i vilket land eleven är född och var elevens föräldrar är födda. Det gör det svårare att se vilka skillnader som finns mellan elever med svensk respektive utländsk bakgrund. Är det kanske anledningen till att frågorna inte ställts?

Men även om det inte går att sätta likhetstecken mellan “talar inte alltid svenska hemma” och utländsk bakgrund är det knappast någon vild gissning att de fjärdeklassare som pratar andra språk hemma än svenska oftast är just elever med någon form av invandrarbakgrund. Som dessutom påpekas i Skolverkets rapport är andelen elever som talar de svenska nationella minoritetsspråken relativt liten.

Läs även: Skogkär: Att blanda elever är den enda idé friskolekritikerna har kvar

Men tillfrågade experter verkar inte ha någon större lust att tala om elefanten i rummet – den demografiska förvandlingen av Sverige. Istället lyfts andra tänkbara förklaringar fram.

Kan det vara pandemin? Digitaliseringen? För få speciallärare? För lite högläsning? Skillnader i elevsammansättning mellan olika skolor?

Det hänvisas inte oväntat till socioekonomiska faktorer, eller “hemresurser”, den benämning Skolverket föredrar i sin rapport. Men gruppen elever med små hemresurser och gruppen elever som inte alltid talar svenska hemma överlappar i stor utsträckning varandra. På samma sätt lär gruppen elever som inte alltid talar svenska hemma överlappa gruppen elever med utländsk bakgrund. Elever med bristande hemresurser blir därför ett annat sätt att säga elever med utländsk bakgrund.

Den stora migrationen har lett till boendesegregation som lett till skolsegregation. De elever som inte talar svenska hemma talar många gånger inte svenska någon annanstans heller – utom på lektionerna.

Genom den migrationspolitik som förts har politikerna skapat en etnisk underklass bestående av personer med utländsk bakgrund. Och av Pirls att döma ser nu denna etniska underklass ut att permanentas. God läsförståelse är ett mål i sig men också ett medel för att lyckas i andra skolämnen. Risken är uppenbar att den femtedel som har riktigt dålig läsförståelse får svårt att klara grund- och gymnasieskola, för att inte tala om högre studier. De kommer i så fall att få det mycket svårt på arbetsmarknaden.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Den ska uppväga elevernas skilda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Men det finns gränser för hur mycket som går att kompensera. Den svenska skolan tycks inte oväntat ha passerat den gränsen.

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik