Med uppmaning om ”öppet sinne” i stället för stängd dörr slår Stockholms Handelskammares Urban Edenström och Andreas Hatzigeogiou, i SvD 3 mars, ett slag för 2030 års vinter-OS i Sverige. Svenska folket ombeds inte kasta in handduken förrän sista träningsrundan är körd.

Maningen innehåller många vackra ord; helt ny standard, klimatmässigt, socialt och ekonomiskt hållbart, social sammanhållning, starkare global position, plattform för mänskliga rättigheter, hållbarhet och demokrati, jordmån att stärka magnetism, främja och sprida våra värderingar. Förvånansvärt lite om idrott! Det vilar något drömskt över hela texten.

Läs även: Hjort: Svantesson borde ha ett kvartssamtal

Det framgår inte exakt hur många ”nödvändiga” analyser som ska beräknas. Att de förr eller senare förväntas falla ut väl känns genom hela racet. Parametrarna omfattar ”långsiktig hållbarhet framför kortsiktiga ekonomiska må”, ”det långsiktiga avtrycket … globalt genom ny standard”, ”hur vi … kan främja och sprida våra värderingar” liksom att ”de bästa värdländerna är de som kan ställa sig bakom de olympiska spelens värderingar”.

Att vinter-OS behövs slås implicit berghårt fast. Liksom att, om vi ska nå dit, vi måste bli bättre på att ”paketera … det vi har och kan erbjuda”. Handelskammaren skriver: ”En positiv bild av vårt land är betydelsefull för näringslivets möjligheter att bedriva internationella affärer”. Påståendet minner mig om att den svenska börsens A-lista under förra seklet omslöt mer än dussinet extremt framgångsrika företag; ASEA, Atlas-Copco, Alfa-Laval, Ericsson, Electrolux, med flera, som med sina produkter underlättat tillvaron för miljarder och skapat hundratusentals jobb i Sverige och i världen. Samt att inget av detta byggde på statliga reklamkampanjer!

Den svenska tillväxten är en av EU:s lägsta. Arbetslösheten är sky high med allt fler som aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Bomber och granater står som spön i backen. Gängkriminaliteten, klankrig och andra illdåd fyller tabloiderna. Skjutningsläget presenteras efter morgon-teves väderrapporter. Liksom vården, skolan, omsorgen, försvaret, järnvägen, elförsörjning och annat som gått åt pipan. Nyföretagandet sjunker med 25 procent. Dagens Sverige utgör för många, såväl inom som utanför landet, skräckexempel på ”samhällsutveckling” i den så kallade utvecklade delen av världen.

Det är tydligt att det måste påminnas om att Sverige har gått sönder. Jag behöver ingen teater för att förespeglas något annat. Politiken kommer för lång tid framöver att ha fullt upp med försöket att laga det land som av bedömare med insyn befaras redan vara kört. Om vi nu står inför ett reellt existentiellt hot, varför då inte satsa varje krona och sekund på verkligheten i stället för på fiktionen!?

I något land bygger man idag skyskrapor på en månad. Svenska kommuner kan driva flerårsprojekt för anläggandet av en ny gräsyta. Bostadsutvecklare kan knappt peta i marken förrän någon ropar rädda skogen! Gruventreprenörer bankar huvudet blodigt för att kunna bryta den kalk och den malm vi själva behöver.

Läs även: Skogkär: Trygghet som skjuts och sprängs sönder och samman

Stockholms Handelskammares inspel är som att höra spelmissbrukarens besvärjelser inför valet att antal skraplotteriets erbjudande om kvitt eller dubbelt och att under hållbarhetens strössel få visa klirret inför världen. Där de borde argumentera för tillväxtfaktorer som kapitalism och konkurrens, skola och demokrati, ansvar och skyldighet, företagarvänliga villkor fritt från politiskt kladd och ett land i ordning och reda. Artikelförfattarna nämner förvisso risker och kostnader. Inför bägge kan jag inte annat än säga – varför och varför?

Artikelförfattarna ondgör sig vidare över att ”vissa politiska partier på förhand dömer ut” möjligheten för ett svenskt vinter-OS liksom de varnar för att ”inte möjligt realisera … utan ett tydligt politiskt ledarskap” utan tydlig koppling till detsamma. Men, herrarna Edenström och Hatzigeogiou, OS är ingen statsangelägenhet!

Som en sorts fundament för vinter-OS i Sverige nämner artikelförfattarna idrottens ”positiva inverkan på utanförskap, sociala klyftorna och en enorm samhällsutmaning”. Jag undrar storögt... tror de på fullt allvar att ett par veckors ack så underhållande multietnisk vintrig lek skulle vända på den stenen?!

Världen har aldrig blivit bättre av att en skärva utvalda dansar med nationsfanor på en pompöst chimär-kamratlig arena. Varken Berlin, Peking eller Sotji följdes av några vänskapsbetygelser för Polen, Hong-Kong eller Ukraina. Den olympiska rörelsen har i modern tid bugat för fler demokratifientliga regimer än någonsin tidigare. Sådana gumminackar kan vi gott vara utan.

Handelskammar-sagan är genant för att komma från sådana som utger sig representera näringslivet. En grundregel inom industri och handel… ska man göra reklam för något så bör man tillse eller vänta tills innehållet matchar orden. Risken är annars att framstå som jordens hållbaraste bluff.

Läs även: Lidström: Socialdemokraternas kallhamrade flyttlasspolitik

Björn Schaerström
Konstnär och civilekonom som jobbat både i näringslivet och i statlig tjänst.