En port till ett flerfamiljshus i centrala Malmö sprängdes på torsdagskvällen. Det skedde strax före halv nio, en tidpunkt när många människor är i rörelse. Ingen person fick fysiska skador, men det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur dessa bombdåd, sedan flera år vardagsmat i Sverige, tär på tryggheten hos dem som bor i det utsatta huset eller grannskapet.

I söndags, vid åttatiden på kvällen, sköt någon flera skott mot en lägenhetsdörr i ett annat flerfamiljshus i Malmö, fast i en annan del av staden, på Limhamn.

Våldet i form av skjutningar och bombdåd sprider sig över landet. Områdena med flest skjutningar i förhållande till folkmängden återfinns numera inte i någon av landets tre största städer utan i Eskilstuna, Halmstad och Hässleholm, enligt en genomgång i Dagens Nyheter.

Sollentunahem är med sin tid och har anpassat sig till det nya, svenska tillståndet. Bostadsbolaget har skickat ut information till sina hyresgäster, en checklista med råd om hur de ska bete sig vid ett bombdåd eller om de hittar vapen, ammunition eller sprängmedel i fastigheten.

Bombdåd och skjutningar av det här slaget riktar sig ofta mot någon kriminell som bor i huset. Eller mot släktingar till den kriminelle. Det har blivit allt vanligare att anhöriga blir måltavlor i gängkriget när den person förövarna egentligen är ute efter gjort sig oåtkomlig.

Att ha kriminella grannar innebär en risk. Inte bara med tanke på vad den kriminelle grannen kan göra utan också med tanke på vad andra kriminella kan försöka göra med grannen.

Sedan 2020 har enligt uppgifter i SVT 18 helt oskyldiga personer dödats eller skadats i samband med kriminella uppgörelser.

Läs även: Skogkär: Det farligaste gänget sitter i Rosenbad

Förra sommaren tillsattes en utredning för att se över reglerna för uppsägning av en hyresgäst när denne eller någon denne ansvarar för har begått brott “i lägenheten eller i närområdet”. Det betonades då att ansvaret inte ska gälla brott som begåtts av barn i familjen.

I förra veckan gav regeringen utredningen ett tilläggsdirektiv som innebär att översynen även ska omfatta de fall då hyresgästens barn begår brott.

“Det kan exempelvis handla om tonårsbarn som hanterar narkotika eller vapen. Vi tycker att det är rimligt att kräva att en förälder som känner till att barnet är inblandad i sådan brottslighet agerar för att stoppa det”, skrev företrädare för regeringen och SD i en debattartikel i Aftonbladet.

Beskedet utlöste, inte oväntat, en storm av ilska. Detta är inget annat än “kollektiv bestraffning som inte hör hemma i ett rättssamhälle”, det är att “straffa oskyldiga”, det är “populistiska attacker på oskyldiga hyresgäster”, svarade företrädare för Vänsterpartiet.

“Nu ska barn straffas för att föräldrar inte får bukt med deras syskon. Flickor med bra betyg ställas på gatan för att storebror begår brott”, kommenterade Märta Stenevi (MP).

“Kollektiv bestraffning hör inte hemma i Sverige”, lät det från Uppsala universitets styrelseordförande, den tidigare generalsekreteraren i Advokatsamfundet, Anne Ramberg.

Om fattiga hyresgäster blir av med sin bostad när något barn begår brott måste detta “självfallet” även gälla rika villaägare, fastslog Annika Strandhäll (S).

En tidigare minister borde åtminstone förstå skillnaden mellan äganderätt och hyresrätt. En tidigare generalsekreterare i Advokatsamfundet borde veta vad kollektiv bestraffning är. Men det är tydligen att ha alltför höga förväntningar.

Den nuvarande lagstiftningen skyddar de kriminella. Exempelvis har det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö försökt bli av med en familj med två gängkriminella söner. “Beväpnade män har sökt upp adressen, fasaden har beskjutits och en termosbomb placerats i trappuppgången”, enligt Hyresgästföreningens tidning Hem&Hyra. I februari i år slog hovrätten fast att familjen har rätt att bo kvar.

Stenevi och många med henne värnar om den där flickan som i deras uppdiktade scenario kommer att ställas på gatan på grund av sin kriminelle storebror.

Men hur är det med flickan som i ett annat scenario dödas av en bomb som exploderar i porten just när hon går ut med familjens hund på kvällen, en bomb avsedd att skicka ett budskap till grannens kriminelle son?

Med tanke på brottsutvecklingen framstår det senare händelseförloppet som det mer sannolika av de två.

Risken att bli av med sin bostad kan förhoppningsvis leda till att föräldrarna inser att något måste göras när barnen dras in i kriminalitet. Kanske rentav till att tonåringen på glid själv kommer på bättre tankar.

Dagens lagstiftning är utformad för ett samhälle som har upphört att existera. Det gäller de hyresrättsliga reglerna som så mycket annat.

Människor har rätt att känna trygghet i sitt hem, i sitt bostadsområde. Den tryggheten skjuts och sprängs nu sönder och samman. Dag efter dag. Boende som genom sin kriminalitet gör sig till måltavlor för andra kriminella måste räkna med att få ta konsekvenserna av det. Deras grannar ska inte behöva göra det.

Läs även: Skogkär: Samhället är inte alltid starkare än gängen