I början av veckan skickade LKAB ut ett pressmeddelande som kan vara ett av de mest känsloladdade någonsin från ett statligt ägt bolag. Detta sedan mark- och miljödomstolen avvisat bolagets begäran om utökad gruvdrift och förädling av malm i Kiruna.

Ansökan, vars arbete påbörjades redan för sju år sedan och som de senaste tre åren har handlagts i domstol, avslogs på grund av att särskilt berörda boende i kommunen inte hade fått en tillräckligt tydlig kallelse till ett samrådsmöte som hade hållits om konsekvenserna av en utökad gruvdrift. De ”särskilt berörda” skulle bland annat vara de som äger villor med bergvärme, samt de som bor i prognostiserade deformationsområden.

Flera tusen sidor lång ansökan

LKAB menar att det rör sig om ett litet formaliafel, som vore lätt att åtgärda i efterhand genom att hålla ett nytt samrådsmöte där de särskilt berörda inbjuds med extra tydlighet. Men i stället måste hela den flera tusen sidor långa ansökan skickas in på nytt.

I LKAB:s pressmeddelande citeras bland annat bolagets direktör för kommunikation och klimat, Niklas Johansson.

Där kallar han tillståndsprocessen ”oförutsägbar” och menar att prövningens fokus ligger på detaljer och formalia i stället för miljö- och samhällsnytta. Och att det är ”ett direkt hot om våra ansträngningar att ställa om mot en hållbar framtid”.

Ännu längre går Linda Bjurholt, miljöchef på LKAB. ”Det här saknar helt proportionalitet och kan inte beskrivas som annat än ännu ett exempel på det systemhaveri som vi nu ser”, säger hon i pressmeddelandet.

”Nu måste vi börja om, det känns rent Kafkaliknande”, säger hon och fortsätter: ”Domstolens avgörande gör det tydligt att det inte går att förutse vilka ifrågasättanden som kan uppkomma och när under processen det sker”.

”Har gjort vad som krävs”

Pressmeddelandet följdes upp med en lång rad tweets från LKAB:s presschef Anders Lindberg som ytterligare påpekade den absurda situation som råder vid miljötillståndsprocesser.

– Vi kommer att överklaga till mark- och miljööverdomstolen. Och vinner vi där så kommer det att räcka med att komplettera med ett nytt samrådsmöte med berörda, säger Anders Lindberg till Bulletin.

I grund och botten tycker han dock att LKAB redan från första stund har gjort vad som krävs för att informera de boende i Kiruna om den planerade utökade gruvdriften.

– Vi har från första stund hållit regelbunden dialog med Kirunaborna året runt. De är mycket väl informerade om vår verksamhet och den stora flytt av bebyggelsen som sker. Vi tolkar det inte heller som om att vi har haft brister i våra kallelser, då vi har annonserat ordentligt inför mötena. Men i regel är intresset för att dyka upp på våra samrådsmöten mycket lågt, säger han.

”Vi ser ett mönster”

Anders Lindberg vill inte gå så långt som att säga att han misstänker någon form av myndighetsaktivism. Han menar att LKAB är positiva till miljölagstiftningen. Men det är tillämpningen och tolkningen han anser att det finns frågetecken runt.

– Jag vet inte om någon aktivt försöker hitta fel i vår ansökan. Däremot tycker vi oss se ett mönster av liknande fall. Vi är inte experter på Cementas tillståndsprocess eller vad gäller Kaunis Iron i Pajala. Men vi hör att de säger samma sak – nämligen att det tar väldigt lång tid att få besked och att det plötsligt kan dyka upp nya krav på vägen. Detta har vi klagat på i flera år och vi tycker att miljötillståndshanteringen måste bli effektivare, säger Anders Lindberg.

Domaren: Ingen liten formaliafråga

Katarina Brodin är chefsrådman vid mark- och miljööverdomstolen i Umeå. Hon vill inte kommentera de skarpa orden och de kritiska citat som återkommer i LKAB:s pressmeddelande.

– De ordval och det värdeomdöme som LKAB har använt väljer jag att inte kommentera. Som domare tycker jag att det får stå för dem. Vi har meddelat vårt beslut, säger hon.

Hon menar dock att domstolens beslut visserligen berörde detaljerna kring hur kallelsen till berörda gjordes, men att det inte alls handlar om någon ”liten formaliafråga”.

– Att kalla det en ”liten formaliafråga” får stå för bolaget. Det finns alltid ett syfte med processregler och lagstiftning. Regeln som detta berör handlar om att skydda enskilda personer i miljöfarliga verksamheter. De ska få tidig info och tid att yttra sig, säger hon.

Hon välkomnar dock den överklagan till mark- och miljööverdomstolen som bolaget har meddelat kommer.

– Jag tycker de ska överklaga om de inte håller med oss. Om mark- och miljööverdomstolen gör en annan bedömning så kommer målet att leva vidare, säger hon.

LKAB:s presschef menar dock att de både har haft återkommande kommunikation och tydliga kallelser. Varför gör ni inte en liknande bedömning?
– Enligt lagtexten ska ett bolag som söker tillstånd hålla samråd med enskilda som kan antas bli särskilt berörda. De har kallat allmänheten till möte, men inte specifikt riktat sig mot dem som antas bli särskilt berörda och det handlar bland annat om dem som bor i prognostiserade deformationsområden.

På Lunchekot den 13 oktober sade ni att ansökan i övrigt var ok. Varför tillåter ni inte att LKAB kompletterar genom att kalla till ett särskilt samråd?
– Det är inte helt korrekt uppfattat. Vi har begärt många kompletteringar varav vissa är tillfredsställande. Men på just punkten med samrådsmötet ansåg vi att vi inte kunde gå längre. Domstolen har inte möjlighet att ge LKAB en checklista för hur de ska göra en rätt ansökan, säger Katarina Brodin.

Reaktionerna på pressmeddelandet har fått många att misstänka myndighetsaktivism och att man försöker sätta käppar i hjulet. Hur kommenterar du det?
– Jag kan inte kommentera det som domare. Vi är inte politiskt färgade i våra beslut. Det är inte vi som stiftar lagarna, det gör riksdagen. Men miljölagstiftningen är mycket riktigt komplex och kan vara svårtillämpad för både domstol och verksamhetsutövare och prövningsprocessen är under utredning.

Tipsa journalisten Henrik Sjögren, Henrik@bulletin.nu.

Läs även: Cementa kräver skyndsamma besked om olika tillstånd

Läs även: Debatt: Cementa-fiaskot och en stat som motar bort investeringar