Det var inte precis hoppingivande att se arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) i SVT Agenda på söndagkvällen. Långtidsarbetslösheten har stigit till omkring 40 procent av den totala arbetslösheten, det vill säga 200 000 personer.

Arbetsmarknaden har blivit alltmer uppdelad. Arbetslösheten består i hög grad av grupper som står väldigt långt ifrån jobben. Samtidigt är kunskapskraven högre än förr. Inte bara industrijobb automatiseras – även serviceyrken och administration hanteras allt oftare av robotar. Glappet blir mest synligt i skillnaden mellan inrikes och utrikes födda. Bland de långtidsarbetslösa är två av tre invandrare. 

Arbetslösheten mäter heller inte hela misslyckandet. Svenskt Näringslivs senaste beräkningar visar att motsvarande 800 000 personer på heltid är borta från arbetsmarknaden. Det kostar samhället drygt 270 miljarder per år.

Läs också: Vad är en lämplig inkomsttröskel för arbetskraftsinvandring?

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark hade inget förslag alls på vad som kunde göras. Hennes regering gick till val på löftet att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU. Under åren med rödgrön regering har vi i stället närmat oss botten. Häromveckan passerades vi av Litauen. Sverige har nu fjärde högst arbetslöshet i EU. Värre är det bara i Grekland, Spanien och Italien.

Nu vågade ministern inte lova någonting alls. Inte ens en målsättning kunde hon formulera.

Agendas programledare Anna Hedenmo undrade om det någonsin kommer att vända. ”Törs du lova att långtidsarbetslösheten kommer att sjunka?”

”Det jag kan lova är att vi kommer göra allt som står i vår makt för att ge människor de bästa förutsättningarna att kunna komma in på arbetsmarknaden. Att vi får bra aktiviteter och insatser som leder närmare arbete. Att fler människor ska studera – vi har byggt ut antalet utbildningsplatser enormt under de här senaste åren.”

Eva Nordmark pekade på pandemin det senaste året. Men den sorgliga sanningen är att utanförskapet är en följd av många års – decenniers – skadlig politik.

Och det finns saker som kan göras. 

Det bistra receptet för att vända utvecklingen är att förändra balansen mellan arbete och välfärdstjänster. Det måste bli mer lönsamt att jobba, och mindre bekvämt att inte göra det. På så sätt kommer fler att gå från bidragsförsörjning till arbete. Men det kommer tyvärr ändå inte att räcka.

Eva Nordmark borde därför också titta på sina kollegor i Danmark. Där har S-regeringen nyligen beslutat att genomföra hjemrejsesamtaler med långtidsarbetslösa invandrare. Syftet är att motivera dem som inte lyckas försörja sig att flytta tillbaks till hemlandet. Så skulle vi kunna göra också här.

Läs också: Migrationsministern kan också vara utvandringsminister