Facebook noscript imageEssä: Muslimska brödraskapet och Partiet Nyans – och en motstrategi
Fokus
Essä: Muslimska brödraskapet och Partiet Nyans – och en motstrategi
Michael G. Arizanti anser att Partiet Nyans och Muslimska Brödraskapet följer samma strategi. Montage/Foto: Xi Knight/Muslim Brotherhood / Skärmavbild Partiet Nyans
Michael G. Arizanti anser att Partiet Nyans och Muslimska Brödraskapet följer samma strategi. Montage/Foto: Xi Knight/Muslim Brotherhood / Skärmavbild Partiet Nyans

I Sverige verkar åtskilliga islamistiska organisationer som är förbjudna i moderna muslimska länder, och den senaste grenen på det islamistiska svenska trädet är Partiet Nyans. För att komma till rätta med problemet bör Sverige lära av moderata muslimska länder, samt av FN:s syn på flyktingars ansvar att anpassa sig, skriver Michael G. Arizanti i en essä för Bulletin Fokus.

Det nystartade Partiet Nyans har haft lokala valframgångar i landet, inte minst i en del särskilt utsatta områden. Enligt statsvetaren Magnus Norell har partiet täta band till Turkiet och Muslimska Brödraskapet. Muslimska brödraskapet (MB) är en global organisation som kontrolleras av en shura, ett konsultativt råd.

Läs även: DEBATT: Sverige måste bemöta hotet från Muslimska brödraskapet

Muslimska brödraskapet är enligt Saudiarabiens tidigare inrikesminister, prins Naif Ibn Abdul Aziz, den organisation som har ställt till med mest problem i arabvärlden. De problem muslimska brödraskapet har skapat i Arabvärlden sedan 1940-talet är också skälet till att arabvärlden började bekämpa dem på ett tidigt stadium. Mot slutet av 1980-talet hade man uppnått relativt stora framgångar i kampen mot organisationen, vilket ledde till att MB mer och mer började fokusera på Europa. Den europeiska politiska korrektheten och identitetspolitikens intåg på den politiska scenen underlättade för MB att skapa sig ett fotfäste. Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) grundades av Muslimska brödraskapet 1989. FIOE skapade därefter European Council for Fatwa and Research, en paneuropeisk organisation för MB som ger vägledning till islamister i Europa.

FIOE leder vidare Muslimska brödraskapets planer på att skapa en ”parallell social struktur” i Europa, med hjälp av delar av den politiska eliten och grupper som förespråkar social rättvisa, en strategi som gör det svårare att kritisera islamistiska grupper, då kritiker riskerar att brännmärkas som rasister eller islamofober. MB strävar efter att organisera islamistiska anhängare politiskt över hela Europa och sakta föra sina egna medlemmar in i Europas politiska sfär. Enligt den egyptiske muslimska skriftlärde Yusuf al-Qaradawi skall muslimska brödraskapet erövra Europa “utan svärd och utan strid”. Tanken är istället att använda Europas frihet och demokrati för att undergräva sagda demokrati och låta deras variant av Islam ta över. Här är det nystartade partiet Nyans bara ett verktyg på vägen.

Muslimska brödraskapet har länge haft blickarna riktade mot Sverige, då det svenska etablissemanget länge varit besatta av politisk korrekthet, inkludering och mångfald. Detta passar brödraskapets “skola” som hand i handske, enligt vilken man alltid ska debattera genom att bemöta varje islamismkritiskt argument som rasistisk och Islamofobiskt.

Denna debattmetod innebär att de högerextrema spelar dem i händerna, då det leder till att människor, politiska partier och organisationer med goda intentioner, kommer att stödja MB, då de uppfattar deras väg som den som leder till ”tolerans”, ”mångfald” och ”ett inkluderande samhälle”. Den som tvivlar kan bara ta en titt Socialdemokraternas Tro och Solidaritet här hemma, för ett övertydligt exempel.

Den svenska grenen av MB är Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS) som uppger på sin hemsida att de är medlemmar i Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE).

Det kan vara värt att lägga märke till att FIOE är listad som terroristorganisation av några av arabvärldens viktigaste länder (Saudiarabien, Egypten, Bahrain och Förenade Arabemiraten), Förenade Arabemiraten listar till och med även just svenska IFIS.

När en debatt startade 2014 om att göra det olagligt för svenska medborgare att resa till andra länder för att delta i Jihad, alltså terrorism, hävdade den Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) att en sådan lag skulle vara rasistisk.

Vidare hävdade de att människor som kämpade i ”Jihad” (ISIS-krigare) utomlands inte ens var ett hot mot Sverige. Det är i denna sfär partiet Nyans rör sig. Här är det viktig att förstå, att även om den politiska grenen av MB använder sig av demokratiska metoder, så är den svär de befinner sig i en värld av våld och terror i guds namn.

Enligt min åsikt är islamister som tyst infiltrerar demokratiska institutioner och normaliserar sina idéer det verkliga hotet, ett hot som måste erkännas och åtgärdas. Den tidigare IFIS-ordföranden Abdirizak Waberi representerade det näst största partiet, Moderaterna, i riksdagen mellan 2010 och 2014. Det är lätt att peka på att Miljöpartiet och Centerpartiet har varit behjälpliga med att låta islamisterna infiltrera den svenska demokratin, men även borgerliga partier som Moderaterna har här ett ansvar.

Läs även: DEBATT: Sätt stopp för Muslimska brödraskapet

Årets påsk är ett av få tillfällen då anhängare av de tre abrahamitiska religionerna (judendom, kristendom och islam) av en slump firar sina högtider ungefär samtidigt, högtider av stor andlig betydelse i var och en av dem.

I alla existerande religioner – abrahamitiska eller inte – är den genomgående instruktionen att människor ska älska varandra och agera som jämlikar; att ingen är bättre och ingen är sämre på grund av divergerande livsåskådningar eller etnicitet. ”Mångfald är en välsignelse” är en poäng man hittar i såväl bibeln som koranen. Men tyvärr är världshistorien full av exempel på ledare och politiker som missbrukat religionen för att rättfärdiga krig som har skördats miljontals liv.

Exemplen är många, Korstågen inleddes som ”heliga krig”. I våra dagar använder islamistiska terroristorganisationer samma felaktiga religiösa retorik för att rättfärdiga dödande och terroriserande av oskyldiga civila överallt.

I dessa frågor är Stram Kurs Rasmus Paludan och Partiet Nyans Mikail Yüksel lika som bär. Även om vi har lämnat medeltiden bakom oss, och trots att det finns ett oräkneligt antal nationella och internationella lagar som kriminaliserar alla former av diskriminering, använder vissa politiker fortfarande religion för att få inflytande och/eller uppmärksamhet.

Vi har sett hur politiska islamistiska rörelser och organisationer i Mellanöstern har mobiliserat anhängare under religionens flagga i decennier, men vi missar ofta att det finns liknande tendenser här hemma i Europa – inte minst i Sverige.

Trots att mänskliga rättigheter är okränkbara enligt våra värderingar, främjar vissa politiker, särskilt inom extremhögern, skamlöst hat mot muslimer och andra minoriteter, i syfte att vinna popularitet bland sina “egna”, som av naturliga skäl kan känna sig panikslagna av islamismen och islamister. Vanliga muslimer, som inte har något med extremism att göra är de som får betala priset.

Europeiska högerextremister som Paludan, är inte mindre farliga än islamisterna i Partiet Nyans eller IFIS. Faktum är att rörelser som Muslimska Brödraskapet ständigt underblåser terrorgrupperingar med det förmenta offerskap de behöver (och som människor som Paludan hjälper till att skapa) för att rekrytera anhängare och rättfärdiga sina terroristoperationer, särskilt mot icke-muslimer. Det mest hjärtskärande faktumet på hela denna mörka scen av hat och diskriminering är att varken de högerextrema politikerna eller de våldsbejakande islamisterna betalar priset för detta så kallade ”heliga krig”. Det är helt vanliga, oskyldiga människor som gör det.

Nej, man bekämpar Nyans och rörelser som Muslimska Brödraskap med värdighet, medmänsklighet, demokrati och lagar. Inte extremism, hat och rasism.

Vi ska inte glömma att människor som Mikail Yüksel har använt och använder de politiska partierna för att främja sina agendor, och att de politiska partierna i sin tur har använt sig av människor som Yüksel för att fiska röster bland muslimska väljare. De trodde sig skapa en win-win situation, när de i själva verket har bidragit till ett splittrat och sargat Sverige.

Sverige har en stor andel invånare med utomeuropeiska rötter. Människor som kommer från en annan kultur med helt andra värderingar än de man hittar här i Norden. Vi har också en stor andel moskéer som bidrar till radikalisering av landets muslimska befolkning, moskéer som representerar en form av Islam som inte sällan är förbjuden i stora delar av den muslimska världen. Det skapar problem.

För att bemöta rörelser och partier som Nyans, så behöver Sverige börja följa FN:s Flyktingkonvention, mer specifikt artikel 2, som handlar om flyktingens anpassning och artikeln 34 som handlar om landets skyldighet att bereda väg för denna anpassning. Det går däremot inte med den kravlöshet som Sverige har haft, och det går inte utan en massiv satsning på folkbildning om svensk kultur och svenska värderingar i landets utanförskapsområden.

Vi behöver moderna lagar som omöjliggör för länder som Turkiet, Iran och Qatar att finansiera och understödja separatism och Islamism i Sverige. Vi behöver lagar och regler som gör det svårare för antidemokratiska islamistiska rörelser och partier att använda vår frihet och demokrati för sina egna syften.

Men vi behöver också ha en politik som skapar ett mer öppet samhälle, ett samhälle som är mer inkluderande och tolerant. En politik som omöjliggör den segregation som har växt fram senaste 30 åren.

Tittar vi på länder med massiv arbetskraftsinvandring såsom Förenade Arabemiraten, kan man se att man kan kräva anpassning utan att uppfattas som extrem om man gör det med kunskap och respekt.

Läs även: Gästkrönika: Stockholmsmoskén och Muslimska brödraskapet

Då Sverige numera har en stor muslimsk befolkning, så tror jag vi gör klokt i att titta på vad moderna muslimska länder ändå har gjort rätt, och vad islamistiska regimer som den turkiska och den iranska har gjort fel. På så sätt kan man ta död på Partiet Nyans och liknande rörelsers existensberättigande och deras potentiella stöd.

Michael G. Arizanti
Analytiker på Londonbaserade tankesmedjan Islamic Theology of Counter Terrorism