Eva Nyvall driver en mindre livsmedelsbutik i Bäckhammar, ett litet samhälle med knappt 250 invånare ett par mil utanför Kristinehamn i Värmland. Under sina drygt 30 år som verksam i orten har hon drabbats av 42 inbrott, något som lokala medier har rapporterat om vid flera tillfällen. De senaste åren har det eskalerat, både i antal och i omfattning. Polisen har inte klarat upp ett enda av inbrotten – inte heller någon av stölderna som sker i butiken så gott som dagligen.

Personalen behövde psykologhjälp

Förra året var ett intensivt år med många inbrott på kort tid och efter ett mycket avancerat och allvarligt inbrott var hon nära att ge upp. Inbrottet fick personalen att må så dåligt att hon behövde anlita psykologhjälp, vilket kostade mycket i både tid, energi och pengar.

– Jag älskar att driva min butik och jag har alltid varit en fighter och velat ta mig igenom svårigheter. Men då nådde jag nästan min bristningsgräns. Förutom att jag var ledsen över inbrotten och att personalen mådde dåligt så hade jag opererat knät och var allmänt nere. Men jag insåg till slut att jag ändå ville gå vidare, säger Eva Nyvall.

Det allvarligaste inbrottet skedde den 8 juni förra året. Inbrottstjuvarna hade varit mycket väl förberedda. De hade full kontroll på var alla kameror fanns och hur de skulle få loss det ett och ett halvt ton tunga kassaskåpet, samt hur de skulle forsla det därifrån. Med en pallyft lyckades de få fart på skåpet ut genom den smala dörren med följd att dörrkarmarna bröts upp.

– Hur de lyckades få in det tunga skåpet i sitt fordon vete gudarna. Men det upphittades senare uppbrutet i Alingsås. Men trots att vi har allt på film så lyckades polisen inte reda ut brottet, säger hon.

Men det värsta, menar hon, var att personalen mådde så dåligt.

– De kände stort obehag att arbeta i butiken, framför allt under udda tider. Inbrottstjuvarna måste ju har varit mycket väl bekanta med byggnaden och våra rutiner, säger hon.

Vill inte tänka på kostnaderna

Hon har nu investerat i galler i vartenda fönster och svårgenomträngliga jalusier. Sedan tidigare har hon installerat ett dyrt och avancerat larmsystem. Men hon vill inte tänka på hur mycket allt har kostat genom åren.

– Jag vill inte ens tänka på kostnaderna. När inbrotten sker måste butiken stängas av för teknisk undersökning. Det innebär ett kundtapp som jag inte får någon ersättning för. Varje inbrott innebär en självrisk på ett kvarts prisbasbelopp.

Det är bara att göra matten – 42 inbrott ger över en halv miljon kronor i bara självrisker. Hon är mycket kritisk till att det ska behöva kosta så mycket för en enskild affärsidkare att skydda sig från den eskalerande kriminaliteten.

– Det är ynkligt att polisen inte lyckas klara ut brotten. Jag förstår att det kanske inte är så lätt att vara polis heller, med den lagstiftning som finns. Men det är frustrerande att man som liten handlare på landsbygden bara ska behöva betala och betala och inte få någonting tillbaka, säger hon.

”Tillträdesförbudet är tandlöst”

Men det är inte bara inbrotten som har kostat tid, pengar och resurser. Nästan dagligen sker det stölder från butiken. Många av dem som stjäl varor är också kända av personalen och ofta uppstår hotfulla situationer.

– En av mina kunder är en nybliven mamma som inte vågar gå in i butiken längre med sitt lilla barn, efter en stökig incident med en person som blev aggressiv när han blev påkommen med stölder, säger Eva Nyvall.

Den 1 mars i år trädde lagen om tillträdesförbud i butik i kraft, som innebär att en butiksinnehavarekan portförbjuda en person om det finns risk för att vederbörande kan begå brott i butiken. Men Eva Nyvall menar att lagen är tandlös för hennes del.

– Lagen kanske funkar i större butiker som har resurser. Men för att jag ska kunna använda mig av lagen måste jag kunna uppvisa bevis på att personen tidigare har begått brott i butiken. Och hur ska det gå till när polisen aldrig lyckas reda ut brotten? Dessutom kräver det en massa pappersexercis för att få fram ett sådant dokument, och jag har oerhört lite tid över för sådant, säger Eva Nyvall.

”Du får väl ringa polisen”

Hon berättar att tjuvarna numera är så luttrade att de med berått mod går ut ur butiken utan att ens ha den minsta rädsla för polisen.

– Vid ett tillfälle vände sig en tjuv om och sa ”du får väl ringa polisen” när han lugnt gick därifrån med våra varor, säger Eva Nyvall.

Under tiden vi talar går en för Eva välbekant kund förbi. Hon ber mig fråga honom hur han upplever att det lilla samhället Bäckhammar har utvecklats den senaste tiden.

– Jag har bott här i nästan 30 år. Från att ha varit en liten idyllisk landsortshåla har det den senaste tiden blivit mycket otryggt här. Polisen kör rundor här någon gång om dagen, men de gör ingenting. De åker runt en stund och åker härifrån, säger han.

Han vill dock inte uppge sitt namn, än mindre bli fotograferad.

– Om jag talar om vem jag är vet jag inte vad som händer med mig. Det är ju lätt att ta reda på var jag bor, säger han.

Resultatet av ”social dumpning”

Men hur kunde ett litet samhälle mitt ute i skogen förvandlas till en otrygg skumraskhåla. Enligt Eva Nyvall handlar det om att kommunen bedriver social dumpning här.

– Ett fastighetsbolag köpte för en tid sedan upp de nedgångna hyreshusen här. Och sedan de tog över har husen förfallit ännu mer. Här hyr sedan kommunen bostäder och placerar ut människor som har hamnat snett i livet, säger hon.

Det har sedan fått till följd att kriminaliteten har börjat gro, menar hon, med narkotikaförsäljning och uppgörelser nattetid.

– Det har förkommit skottlossningar här med någon form av vapen, och vid ett tillfälle var det någon som jagade någon med en yxa här, säger Eva Nyvall.

Hon anser att Kristinehamns kommunpolitiker har mycket att stå till svars för vad gäller det förfall som har skett i Bäckhammar de senaste åren.

– Jag blev uppvaktad av politiker här för en tid sedan, efter att tidningar hade skrivit om mig. De sa att de skulle arbeta med tryggheten här. Jag föreslog då att man kunde börja med att sätta upp lite starkare gatlyktor här, men några sådana har jag inte sett, och även andra åtgärder lyser med sin frånvaro, säger hon.

Svensk Handel: ”Växande problem”

Per Geijer är säkerhetschef på Svensk Handel. Han är medveten om, och bekymrad över, problemet med den ökade otryggheten för handlare på landsbygden.

– Tyvärr är detta ett problem som vi ser på fler och fler orter där vi tidigare inte har sett någon liknande brottslighet. Orter där avsaknaden av polis och närvaron av gränslös kriminalitet gör att vanliga laglydiga känner att de inte längre har samhällets stöd. Jag blir allt oftare överraskad när jag hör ortsnamnen, säger Per Geijer.

Han tycker också att det verkar som om Eva Nyvalls kritik mot polisen är befogad.

– Personerna som gör dessa brott är ofta återfallsförbrytare. Därför borde det vara relativt enkelt för polisen att åtminstone ruska om dessa individer, säger han.

Eva berättade också att den nya lagen om tillträdesförbud är tandlös för henne då polisen ändå inte tar anmälningarna på allvar. Hur ser du på det?
– Även om vi inom Svensk Handel ser att lagen funkar i allt fler fall så förstår jag vad hon menar. Hon måste kunna påvisa att det finns en risk för att en viss person ska begå ett brott i butiken, men många åklagare väljer att lägga ner ärendena. Och polisen verkar ju inte jättetaggad att hjälpa henne med brottsligheten och då kan man väl förmoda att de inte heller är så behjälpliga med tillträdesförbudet, säger Per Geijer.

Hon säger att hon har alldeles för lite resurser att göra det pappersarbete som krävs för att få till ett tillträdesförbud.
– Ja. Dessvärre är det oftast så att det är de mest brottsutsatta som har minst resurser att ta tag i detta. Småföretagen har i regel en stor regelbörda, med arbetsmiljöansvar, miljöregler, skatter och arbetsgivarfrågor. Nu ser vi dessutom en ökad börda med att handskas med de kriminella krafterna. Hon behöver stöd från samhället och det stödet verkar hon inte få, säger Per Geijer.

Läs även: Tandlöst tillträdesförbud biter inte: Skurkarna snor Icas oxfilé ändå.

Läs även: Dahlman: Helt okej att sno cyklar i slappa Sverige