Jag fick häromdagen beskedet från Facebook att ett inlägg jag gjort på deras plattform bröt mot deras regler. Närmare bestämt menade man att jag brutit mot deras riktlinjer för stöd till farliga individer och organisationer.

Regeln ifråga handlar om hur Facebook vill motverka personer som förorsakar samhället skada genom att utöva eller förespråka våld. Organisationer som nämns är till exempel Islamiska staten och Ku klux klan. Man tillåter inte inlägg som uttalar stöd för deras verksamhet. Inte heller vill man ha inlägg som talar om Hitlers gärningar i positiva ordalag. Riktlinjen motiveras alltså med att man vill motverka personer och organisationer som utövat våld i stor skala.

Vad hade jag då sagt i mitt inlägg? Jo, jag hade kommenterat ett replikskifte på Twitter mellan poliskontot YB Södermalm och journalisten Alexandra Pascalidou. Pascalidou hävdade nyligen att militärtjänstgöring kan öka risken för våldsbrott med Mattias Flink och Malexandermördarna som exempel. YB Södermalm tyckte det var magstarkt att jämföra dessa mördare med våra värnpliktiga. Pascalidou försvarade då sin jämförelse med orden:“tänk på alla hårt arbetande invandrarkillar som varje dag får läsa att de är kriminella”.

Min kommentar på Facebook till denna twitterkonversation var: “Nej, Pascalidou. Hårt arbetande invandrarkillar får inte varje dag läsa att de är kriminella. De får aldrig läsa att de är kriminella. 🙄”.

Senare på kvällen efter att jag gjort inlägget var Pascalidou själv inne och kommenterade mitt inlägg. Strax därefter fick jag ett meddelande från Facebook att mitt inlägg inte längre visades för någon annan än mig själv. Ytterligare en stund senare fick jag beskedet att jag stängts av från att göra inlägg i 30 dagar och i 60 dagar för vissa aktiviteter som livesändning och annonsering.

Självklart är det svårt för mig att förstå hur Facebook eller någon annan kan anse att jag uttryckt support för IS, Ku klux klan, Hitler eller andra massmördare. Likt den anklagade banktjänstemannen i Franz Kafkas roman Processen så får man aldrig veta exakt vad man anklagas för och av vem när ett inlägg blivit anmält på Facebook.

Närmast till hands är tanken att någon eller några privatpersoner anmält inlägget. Antingen med syftet att försvåra för mig att delta i det politiska samtalet, eller möjligen genom något märkligt missförstånd av mitt inlägg.

Mitt syfte var att kritisera Pascalidous påstående att hårt arbetande invandrarkillar ofta skulle få höra att de är kriminella. Utsagan indikerar att vi skulle ha utbredd strukturell rasism i landet. Själv kan jag inte påminna mig att någonsin ha läst ett påstående om att hårt arbetande utrikes födda är kriminella.

Läs även: Lindberg: Dags för kriminologerna att be om ursäkt

Om jag fått veta vem eller vilka som menat att jag gett understöd till massmördare så hade jag kunnat försvara mig. Om jag till exempel fått veta vem eller vilka som anmält mig och med vilken motivering, så hade jag kunnat reda ut eventuella missförstånd. Jag hade då också kunnat gardera mig mot upprepade avstängningar genom att för framtiden blockera sådana som anmält mig på rent okynne. Men ingen sådan detaljerad information ges.

Jag har aldrig uttryckt något stöd för våldsbejakande individer eller organisationer, ändå har jag blivit anmäld många gånger. Ofta har jag misstänkt att någon missförstått ironi, eller låtsats missförstå i syfte att försöka tysta en meningsmotståndare.

Jag får ingen ledning från Facebooks regelverk för att förstå vad jag kan göra annorlunda i framtiden för att undgå avstängning. I mina inlägg uttrycks nämligen aldrig stöd för terrororganisationer, syftet är alltid kritik om jag nämner dessa. Jag är säker på att jag skulle kunna få Facebook att förstå det, om jag fått chansen att förklara.

Facebook ger möjlighet att protestera mot avstängningar. Just den här gången bad Facebook om ursäkt och avstängningen hävdes, men lika ofta blir beskedet att det märkliga beslutet kvarstår. Och detta sker då utan närmare förklaring och utan möjlighet att förklara hur man tänkt och hur läsarna faktiskt förstått inlägget.

Till slut återstår i överklagandeprocessen bara det så kallade Tillsynsrådet, inte att förväxla med Sanningsministeriet i George Orwells bok 1984. Bara en gång har jag överklagat ända dit. Så småningom kom beskedet att de bestämt sig för att inte ta upp det aktuella ärendet.

Läs även: Lindberg: Vi måste sluta med att skylla på samhället

Som Facebooks avstängningar fungerar nu är den enda tänkbara åtgärden jag kan göra att censurera mig själv. Till synes är Facebooks råd till sådana som mig: Använd inte ord som invandring och kriminalitet. Undvik att göra lättkränkta meningsmotståndare till vänster upprörda över dina åsikter. Kritisera inte islamism eller genusvetenskap. Använd inte ironi.

Utanpå detta gror misstanken att det huvudsakligen är den ena sidan i debatten som drabbas med återkommande anmälningar på detta sätt, nämligen högern. Men den misstanken verkar vara omöjlig att bevisa. Facebook har ingen statistik tillgänglig för hur andelen anmälningar och avstängningar fördelar sig bland politiska läger. Är nätjätten ointresserad av ta reda på om man snedvrider den politiska debatten? Eller är det kanske det som är det egentliga syftet?