Brysselbaserade David Zaruk skriver vasst och initierat om bland annat forskningspolitik och EU. Med hans tillåtelse har jag översatt och kortat en av hans texter som sammanfattar några intryck från COP26 i Glasgow:

”Vi är för närvarande fångna i ett miljöaktivistdrivet narrativ, där en liten grupp privilegierade fanatiker formar den globala politiken och medielandskapet. De icke-statliga organisationerna (NGO) och de gröna partierna (som nu ogenerat utnyttjar barn i sin lobbyverksamhet) har gjort ett styvt jobb för att förändra verklighetsbild och tänkesätt hos våra valda ledare. Men har dessa ledare framgångsrikt förändrat sin väljarkårs tänkesätt? Och om inte, vilka blir konsekvenserna för COP26, miljön och deras politiska framtid.

Vi hörde många historier under dessa två veckor i Glasgow. Känslosamma berättelser om översvämningar och torka, stormar och bränder. Sådana saker är alltid hemska och FN har ett stort stall av drabbade som de kan kalla in för att vittna. Men det finns en annan verklighet som människor möter dagligen, och som dessa stora och goda aktörer inte ser. De barn som talade så vältaligt på FN-scenen har aldrig behövt betala en elräkning eller stå inför svåra val beträffande maten. För miljöaktivisterna och ledarna som håller tal är valen enkla och behovet av att agera brådskande.

Vem var det som satte agendan i Glasgow i denna uppvisning i välvilja och politisk good-will? Medan miljöorganisationerna klagade på att de hade uteslutits, hördes deras röster i verkligheten högt och tydligt. I sina förinspelade upprop hävdade de att hela processen var ”bla, bla, bla” och ett fiasko innan den ens hade börjat. Och när de anklagade lobbyister för att försöka kapa COP26, så glömde de att nämna att det var den största industrilobbygruppen i Bryssel, vindenergilobbyn, som verkligen var framgångsrik. Den säkerställde ökade subventioner, uteslutning av konkurrerande energikällor och administrativa förmåner.

Läs även: Så många öl måste varje svensk dricka för att rädda krogarna

Men trots dessa smarta PR-kampanjer kan vindenergi inte hålla lamporna tända. Eftersom energimixen i de flesta länder störs på djupet av beslut som införts i Glasgow kommer det att bli brist, ökade priser och ökade problem. Detta håller redan på att hända eftersom länder oansvarigt stänger ner infrastruktur för naturgas för att uppfylla tidigare COP-åtaganden.

Lägg till det eländet andra klimatrelaterade kostnadsökningar, som mat och transporter, och situationen kommer snart att förvärras utom kontroll. När lobbyister inom agroekologi och ekologisk livsmedelsindustri sätter press på regeringar och återförsäljare och hävdar (felaktigt) att de sitter inne med den klimatmässiga lösningen, blir maten dyrare och bönderna får kämpa med ökade kostnader förtill exempel gödselmedel (som Europeiska kommissionen, i enlighet med Farm2Fork, vill göra det svårare att använda). Detta är ren galenskap. Jag vågar inte ens tänka på hur dessa fanatiker kommer att försämra livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna.

Kommer allmänheten att acceptera dessa plötsliga prishöjningar? Har västerländska regeringar råd att subventionera konsekvenserna av sin egen misskötsel? Vad händer när lamporna börjar slockna? De människor som står inför denna dystra verklighet i dag har inte accepterat idén att de måste drabbas därför att lilla Greta offentligt förolämpade och förnedrade deras folkvalda.

Läs mer: ”Kärnkraftsavvecklingen betalas via elräkningen”.

Vi kan förvänta oss en ökning av radikala (extremistiska) partier som utnyttjar människors känsla av övergivenhet – och de som var tongivande i Glasgow kommer att torgföra sin upprördhet över de ”klimatförnekare” som deras egen hårda övergångsstrategi har skapat.

Så vad skulle våra ledare ha gjort i Glasgow?

• de skulle ha hållit armlängds avstånd till skrämselmånglarna, förnybarindustrins lobbyister och idealistiska pratkvarnar. Ibland är det inte de mest högljudda rösterna man bör anpassa sig till.
• de skulle ha stått upp för tron på innovationer. COP26 visade att de som är kallsinniga till tekniska lösningar – försiktighetsprinciparna (precautionistas)– har vunnit debatten. Nästa generations kärnkraft, kolinfångning, väte … lösningarna borde vara framåtblickande. Innovativa lösningar kan hantera klimatförändringarna, samtidigt som de tillför mervärde till våra ekonomier. Men försiktighetsprincipen – förbjud XYZ – tillför bara elände.
• de skulle ha lyft blicken från naveln. Inte varje tweet, TV-reportage eller offentlig protest behöver bemötas. Bara för att vissa tonåringar morrar att de har tappat förtroendet för dig, betyder det inte att du måste ge efter för deras enkla lösningar. Sätt istället upp en rimlig tidslinje för energiomställning, med riktmärken för att försäkra befolkningen att den inte kommer att behöva offra sin levnadsstandard.

Så COP26 är över. Imorgon ska de flesta av oss försöka ta sig till jobbet, betala sina räkningar och fixa mat på bordet. Men om Glasgow betyder att detta försvåras alltför mycket, då kommer resultatet av hela den här övningen att ha blivit ett totalt misslyckande. Då blir det ledarna som får stå till svars - inte media, tonårsaktivister eller lobbyister från vindkraftsindustrin.”