Jamal El-Haj blev tillsagd att inte gå på en konferens som ansågs alltför nära Hamas. Han struntade i förbudet och gick ändå. Straffet blev väldigt milt och Magdalena Andersson tar hellre en konflikt med andra partier om Socialdemokraternas trovärdighet än med grupper internt. Där andra partier misslyckats med att tukta Andersson tycks El-Haj ha lyckats.
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Hajs deltagande i en konferens anordnad av personer som är närstående till Hamas hade kunnat stanna vid att han får lämna partiet. Det hade varit en enkel och snabb lösning. Moderaterna hanterade en lokalpolitiker på det sättet, vilket knappt gav rubriker.
Läs även: Varför är inte El-Haj redan utesluten?
Men El-Haj är viktig för Magdalena Andersson. Hon måste försvara honom trots att det skapar en allt värre situation för henne. El-Haj är en av de mest kryssade socialdemokraterna i Skåne. Han är en viktig länk till palestinier som bor i Sverige och lämnar han partiet finns en stor risk att han tar många väljare med sig. Därför måste Andersson försvara honom och låtsas som om det regnar.
El-Haj är en belastning
Andersson vet att det är en belastning för partiet att mycket fokus kommer på El-Haj. I samband med ett tv-program hotade Andersson Liberalernas partiledare med att polisanmäla Gulan Avci för förtal om hon inte ber om ursäkt från en debattartikel i Expressen. I artikeln menar Avci att Socialdemokraternas partiledning är tafatt och låter partiintressen gå före säkerhetspolitik. Andersson förnekar samtalet men det är bekräftat av Liberalernas presschef. Liknande angrepp har skett tidigare, i valrörelsen angreps Ebba Busch verbalt på en toalett av Andersson.
Problemet för Andersson är att hon har själv hamnat i den position som hon försökt anklaga Sverigedemokraterna för. Hon har anklagat Sverigedemokraterna för otydlighet med kontakter till Ryssland och att det kan vara ett hot. I valrörelsen hade Anders Ygeman och Peter Hultqvist en hel presskonferens om det. Socialdemokraternas möjligheter att kritisera andra partier med trovärdighet är kraftigt skadad, inte minst efter Avcis artikel.
Läs även: Liberalerna: El-Haj bör lämna utrikesutskottet
Att dessutom tvinga fram en time out från utrikesutskottet reser bara nya frågor. Är El-Haj ett hot på grund kontakter med Hamas så försvinner väl inte det hotet när han får tillbaka sin plats? På samma sätt måste risken att han generellt företräder någon annan – tar av sig partinålen som han själv sa – finnas kvar. Tid löser inte det problemet.
Läs även: El-Haj tar time out
Internationell kritik
Ännu värre blir det av att konferensen haft internationell kritik. Både Israel och den palestinska organisationen Fatah har kritiserat deltagande och menat att det är för nära Hamas. Fatah är Socialdemokraternas palestinska systerparti. Inte ens de kan få henne att förstå allvaret.
På samma sätt är det med kritiken om samröre med odemokratiska organisationer. Hamas styre över Gaza är en av de blodigaste diktaturerna i världen. Opposition, homosexuella och alla som utgör ett verkligt eller inbillat hot mördas. Korruptionen är enorm, trafficking och narkotikahandel blomstrar. Kort sagt ett mindre helvete. Är det verkligen något att inte ta avstånd ifrån?
Demokratisk trovärdighet
Hur ska Socialdemokraterna kunna kritisera andra partier för utländska kontakter om de inte ens kan hålla en brandgata till Hamas? Redan Fatah är djupt problematiskt att samarbeta med. Det finns också en skillnad här och i ledarskapet under Löfven. När han var statsminister lämnade Mehmet Kaplan regeringen efter kontakter med de turkiska Grå vargarna. Varför tar Andersson lättare på sådana kontakter?
Jamal El-Haj själv gör det ännu mer komplicerat för Andersson. Han säger att han har tvingats välja mellan sitt folk och sitt parti. Vilket folk han syftar på är oklart men tycks vara palestinier. Inte de svenskar han sitter som lagstiftare för i riksdagen. Hur han förhåller sig till grundlagens formulering om att all offentlig makt utgår från folket är oklart. Av hans arbete i riksdagen är det också väldigt mycket som rör just Palestina.
Anderssons problem tycks vara värre än hennes humör. Hon är rädd för att stöta sig med palestinska, och andra muslimska, grupper som ser Hamas som en kraft mot Israel. Det är viktiga grupper i valen och om Socialdemokraterna inte ses som deras representant så finns stor risk att de röstar på ett annat parti. Men även inom hennes parti verkar de vara väldigt starka.
Är El-Haj den starkare?
Den märkliga slutsatsen är att El-Haj och krafterna kring honom blir starkare än partiledningen. Han var tillsagd att inte gå. Alla utom han löd och han struntade i det. Han la partinålen på hyllan och valde sitt folk. Andersson vågar inte utmana honom utan ger honom en mild repression. Inte för att han tar ställning för konferensen utan för att han trotsade förbudet att gå. Någon sanktion för att ha varit där saknas.
Samtidigt verkar han accepteras i partiet. Kvinnoförbundets ordförande Annika Strandhäll hyllade honom på twitter och skrev:
”Han är en god socialdemokrat och förtroendevald politiker med flykt och umbäranden med sig som älskar vårt land och är lojal mot alla demokratiska värderingar som präglar vårt land. En verklig svensk på alla sätt som spelar roll.”
Läs även: Strandhäll: El-Haj är en god socialdemokrat
Andra partier tycks inte ha tuktat Andersson men hennes eget parti har. Hon måste ha stått bakom förbudet att gå, och hennes närmsta hyllar samtidigt den som visade att hon inte har makt att stoppa.
