I det ukrainska parlamentet Radan pågår sedan några veckor ett intensivt arbete för att förnya lagen rörande mobilisering. Den långsamt ökande bristen på soldater blir vid fronten allt mer kännbar och i höstas gick Zelenskyj ut med att den dåvarande försvarsmaktschefen Valerij Zaluzjnyj hade krävt att 500 000 soldater skulle mobiliseras, vilket gav braskande rubriker. Man kunde lätt få intrycket av att en halv miljon på ett bräde skulle massinkallas.

Läs även: Macron till Ukraina-allierade: Var inte fega

Så var egentligen aldrig fallet, utan det handlade om ett behov som försvarsmaktsledningen såg skulle behöva fyllas löpande under 2024, men som åtminstone skulle behöva börja lösas snabbt. Orsakerna till att man hamnat i ett läge där behovet av soldater växer fortare än det nuvarande systemet kan lösa det är flera.

En är att Zelenskyj efter att en del korruptionsskandaler uppdagades på de militära mönstrings/rekryteringskontoren helt sonika sparkade alla de ukrainska regionernas chefer för rekryteringskontoren. Visserligen var tanken med detta säkert god och idén med att i deras ställe försöka anställa soldater, som på grund av olika grader av invaliditet som de ådragit sig vid fronttjänst, inte kunde fortsätta sin fronttjänst, var väldigt sympatisk.

Ansvaret för vem som skulle inkallas och placeras på vilken tjänst skulle läggas på personer som själva fått betala för försvaret av landet, inte bara med blod och svett, utan även med skador som de får bära med sig resten av livet. De om några borde få ett sådant här ansvar kan tyckas. Problemet var ju dock att de hursomhelst var nya på jobbet och rekryteringstakten sjönk på grund av detta. Den hade behövt öka.

Ett arv från Sovjetunionen

Här berör vi indirekt den kanske största orsaken till att Ukraina har en långsamt ökande brist på soldater, nämligen själva mobiliserings- och rekryteringssystemet. Det är i grunden nämligen en rest från sovjettiden och hade inte förändrats nämnvärt när det fullskaliga kriget bröt ut 2022. I sin sovjetiska grundlogik är det svåröverskådligt och oförutsägbart och har gjort att många ukrainare helst inte vill ha med det att göra.

Det har helt enkelt inte funnits någon garanti för att man med en även för vissa militära ändamål nyttig civil bakgrund inte fått en helt annan typ av tjänst, detta för att fylla de hål som uppstått i ett förband. Åtminstone har det verkat så utifrån. Den här oförutsägbarheten har bidragit till att en del ukrainska män faktiskt rent av försöker lämna landet, vilket för män i åldrarna 18 – 60 år är ett brott. De smiter ju då från sin totalförsvarsplikt.

Enligt BBC greps under krigets första ett och ett halvt år 21 113 män när de försökte att illegalt lämna Ukraina. Minst 19 740 lyckades under samma tidsperiod att ta sig ut ur landet illegalt. En del unga ukrainare försöker i stället lite halvt gå under jorden i sin hemstad och undviker att vistas i offentliga miljöer mer än nödvändigt. Vissa rekryteringskontors personal försöker nämligen fiska upp mobiliseringspliktiga män som inte är ordentligt registrerade på gatan, i tunnelbanan och som skedde i Kiev för ett par månader sedan, genom att utan förvarning dyka upp på gym.

På det här viset försöker de fylla sina kvoter och hemfaller då till metoder som har mer gemensamt med landets sovjetiska förflutna än med den moderna demokrati som landet strävar mot att bli.

Läs även: Putins hot: Kärnvapen om Nato går in i Ukraina

Så är det då verkligen möjligt att göra det attraktivt för unga män att ta värvning och rycka ut i kriget? Ja, det finns exempel som tyder på det. Men då krävs det nytänkande och enklast av allt är att göra det ungefär som ett nytt företag, ja en startup, skulle göra. Man skulle kunna säga att Ukrainas kanske mest högprofilerade brigad, den 3:e stormbrigaden, gjorde ungefär så när de gick från att vara en liten specialstyrkeenhet vid krigets början till att bli en fullfjädrad brigad.

Från Azovbrigaden till Stormbrigaden

Kärnan i den tredje Stormbrigaden bestod av sådana som varit frivilliga i Donbass redan sedan 2014 inom Azov-förbandet. Efter att dessa män varit med och befriat Kievregionen från ryska ockupanter i mars 2022 flögs 70 av dem in med helikopter till Azovstal där de var med och försvarade detta symbolladdade stålverk i Mariupol och kom följaktligen inte tillbaka därifrån, då de antingen stupade eller hamnade i rysk fångenskap när försvaret fick ges upp.

Det som var kvar av enheten kom under 2022 att strida i södra Ukraina. Vid den här tiden växte den ukrainska försvarsmakten snabbt och det blev naturligt att de skulle grunda sin egen brigad baserad på frivilliga soldater och befäl, vilket officiellt blev fallet i januari 2023. För att nå ut och få fart både på donationer och rekrytering till förbandet så anlitade de en Tv-journalist och en medieproducent.

Samarbetet inleddes med att dessa var förlagda tillsammans med förbandet precis bakom fronten i nästan en månad för att få en känsla för hur man skulle kunna kommunicera utifrån deras vardag.

Att rekrytera som för en startup

De började spela in material för att sprida på sociala medier, men det blev inget större genomslag förrän det visade sig att en av förbandets soldater var komiker känd från TV. Han fick i uppdrag att med sin humoristiska stil föra videodagbok om sin soldatvardag och detta blev snabbt populärt och början på den 3:e stormbrigadens youtubekanals resa mot en miljonpublik.

Brigadledningen noterade att det började ge resultat och tog in fler från mediasfären för att skapa mer online-innehåll. Sommaren 2023 var de fem och i december hela 12. Utifrån ledorden ”Uppkäftigt, Ungt och Inne” lyckades man nå ut till målgruppen unga män i åldrarna 18 - 25 år och resultaten lät inte vänta på sig.

Sommaren 2023 fick brigaden in 12 000 intresseanmälningar till sin hemsida. Men de blev inte så mycket lyckligare av det eftersom de bara hade en enda person anställd för att bearbeta alla dessa, vilket hon förstås inte hann med.

Snabbt anställdes sju ytterligare HR-personer och de skaffade även ett eget CRM-system för att skapa struktur och systematiskt kunna gå igenom de 4 500 som varje månad anmälde intresse.

Här kan man spontant dra en parallell till det svenska hemvärnet som det första krigsåret 2022 istället för normala 4 500 fick in hela 29 000 ansökningar, varav en del fortfarande inte är bearbetade. Om lösningen på det problemet är att ta in fler handläggare kanske vi dock ska låta vara osagt, vissa saker går inte rakt av att jämföra med Ukraina.

Prova-på-vecka och paintball

Här kan vi i alla fall notera att Försvarsutbildarna i Sverige genomför något som har sin motsvarighet hos den Tredje stormbrigaden, sp kallade Military weekends där intresserade under en helg får pröva på soldatlivet. I Ukraina sträcker sig dock denna prova-på-period över en hel vecka och sker nära fronten.

Resultaten från denna verksamhet är dock ytterst goda: nio av tio ansluter sig faktiskt till brigaden efter en sådan här ”Stormsoldatvecka”. Från brigadens rekryteringsansvarige förklaras detta med att folk verkligen får se hur allting är på riktigt och det är en riktig familjekänsla där folk bryr sig om att alla ska ha det bra - människan står i centrum.

Läs även: Skogkär: Ukrainas sak är vår

Även annars går det att dygnet runt få tag på någon för att ställa frågor och man gör sitt bästa för att hitta en passande tjänst för var och en. För att skapa ännu fler kontaktytor och göra det coolt att strida så ordnar brigaden också paintballturneringar där soldater visar stridstaktik i en mer lekfull miljö. Alla aktiviteter finansieras av frivilliga donationer från dem som deltar.

För att nå ut och skapa förebilder för unga män som funderar på att ta värvning började brigaden förra året att organisera Talkshows inför publik där en programledare leder en diskussion mellan fyra soldater som i regel kommer dit direkt från fronten. Med en humoristisk underton diskuteras ämnen som ”Vad man ska göra om morsan inte släpper iväg en för att kriga, hur många ryssar har en stormsoldat ihjäl och lever man längre om man inte är rädd när man går ut i strid?”

Talkshow och nytt rekryteringstänkande

De här talkshowerna, kallade ”Dvizj”, fick snabbt så stor räckvidd att det som diskuteras där kunde nå ut nationellt. När en soldat i oktober la ut texten om varför kvinnor inte har något vid själva fronten att göra orsakade det debatt och anklagelser om sexism från ukrainska kvinnosaksgrupper.

Det stoppade inte de här Talk-showernas popularitet och snart kommer den första att arrangeras utanför Ukrainas gränser, i Warszawa. Tanken är att rekrytera bland unga män i den stora ukrainska diasporan i Polen. De ska förstå att de inte skuldbeläggs för att de bor utomlands, i stället ska de på ett positivt sätt lockas att ta värvning och på inget vis straffas om de återvänder till Ukraina.

I Ukraina finns det nu runt hundra brigader och även om de flesta har sett pressofficerare och närvaro i sociala medier mest som ett nödvändigt ont, så börjar allt fler nu ta efter den Tredje stormbrigaden. Tendensen är tydligast i brigader som själva är ganska nybildade, medan de mest traditionsrika förbanden ofta snarare har inställningen: ”Vi är armén! Vi behöver ingen PR-avdelning!”

Även på ett större plan är en nyare organisation naturligt mer mottaglig för impulser utifrån och mer flexibel och förändringsbenägen. Som en reaktion på den ryska annekteringen av Krim skapades 2014 det ukrainska Nationalgardet. Även om det tidigare funnits en organisation med samma namn och uppgifter, så var detta en ny organisation.

Och beträffande västerländsk metodik och hjälp med utbildning i ledarskap och materiel, så var de jämfört med den ukrainska armén rena svampar när det kom till att suga åt sig ny kunskap och även tillämpa den. De hade heller inga interna starkt förankrade strukturer som bromsade, vilket däremot den ukrainska försvarsmakten, som var en direkt arvtagare till den sovjetiska, hade.

Något för Sverige att lära av?

I Sverige diskuteras det en del om hur den svenska Försvarsmakten ska växa och dessutom få in motiverade och intresserade soldater, även när man måste ta ut en större andel av varje årskull till värnpliktstjänstgöring. Kanske finns det saker man kan lära sig från den tredje stormbrigaden i Ukraina när det gäller marknadsföring och att nå ut till unga svenskar på ett effektivt vis. Kanske finns det även mycket man kan ta näringslivet till hjälp med?

Visserligen är kärnverksamheten en helt annan än vad de flesta företag sysslar med, men marknadsföring och personalförsörjning är något som vilket personalintensivt företag som helst ständigt måste vässa sig på, och för dessa företag finns det inga pliktlagar de kan luta sig emot. De måste klara fri konkurrens.

Om Sverige på allvar skulle närma sig krig kanske regeringen borde samla en grupp av Sveriges bästa entreprenörer med någon typ av militär erfarenhet, och bara ge dem en stor påse pengar och materiel och säga till dem: Fixa fram en skyttebrigad så fort det bara går, ni har fria händer!

Något dylikt lär väl aldrig inträffa, men extrema tider fordrar extrema lösningar och Ukraina har visat att de kan fungera väl så bra som gamla strukturer.

Läs även: Analys: Ukrainas ekonomi reser sig ur krigets aska