Den typiska företagaren i Sverige har en omfattande arbetsbörda. Småföretagare är Sveriges hårdast arbetande grupp, den enda grupp som i snitt arbetar nästan 40 timmar per arbetsvecka. Men de många arbetstimmarna är inte en garanterad biljett till lyxliv à la Krösus Sork eller Joakim von Anka.

Medan en del företagare blir rika, är det desto fler som, trots sitt hårda slit, har små inkomster. Företagare är i många fall Sveriges arbetande fattiga. En bättre förståelse för den typiska företagarens vardag behövs, så att politiken kan anpassas efter verkligheten. 

De mindre företagen i Sverige belastas av höga skatter och behöver dessutom lägga obetalt arbete på att hantera myndighetspapper. Denna hårda belastning av företagen är i sig fel, men särskilt orättvis eftersom många av dem som lägger dagar på pappersarbete redan har det tufft. Sveriges höga skatter faller inte bara på rika företagare, utan slår också mot den stora gruppen som har små medel. 

Mediebilden av företagare tar ofta fasta på den lilla klick som klarar sig allra bäst, till exempel Ikeas grundare Ingvar Kamprad. Med envishet och arbetsmoral hade Kamprad byggt en förmögenhet i mångmiljardklassen när han gick bort i början av 2018. Sett till sin rikedom var dock Kamprad långt ifrån representativ för landets företagare. De allra flesta som driver eget drömmer inte ens om att en dag bli rika – det är helt enkelt inte realistiskt i Sverige. 

Företagarna har i en rapport visat att sju av tio företagare har en lön lägre än medellönen. Endast två av tio kvinnor som driver företag har en lön som är högre än medellönen, medan samma gäller för tre av tio män som driver företag.

En skillnad mellan anställda och företagare är att anställdas lön garanteras, i kontrakt och i lagen. Men det finns ingen garanti för företagares inkomster. De företagare som driver verksamheter med flera anställda har vanligtvis både en god inkomst och kan dessutom ta ut en egen lön årets alla månader. Men bland ensamföretagare är det knappt två tredjedelar som tar ut lön varje månad. En tredjedel tar ut lön när de kan, men inte lika regelbundet.

Företagande ger möjligheten att bygga upp ett kapital vid sidan av inkomsten. Men återigen ska vi inte gå på den mediala bilden för mycket, eftersom fokus där ensidigt läggs på de företagare som bygger upp en förmögenhet. Många når aldrig dit. Vissa ådrar sig skulder och går i konkurs – alltså förlorar i stället för bygger upp kapital.

Tidigare fanns det bra statistik över hushållens ekonomi (en dataserie som tyvärr inte längre uppdateras). Det var bra data, eftersom inkomsten från arbete och kapital räknades samman. Därför gick det att jämföra företagares och anställdas totala inkomster. Man kunde tydligt se att företagare är överrepresenterade bland höginkomsttagare, men också bland låginkomsttagare. 

I definitionen av höginkomsttagare ingår de hushåll vars totala inkomster, från arbete och kapital, är minst dubbelt så höga som det genomsnittliga hushållets. Bland denna grupp har jag studerat inkomsten, i snitt för åren 2010 till 2013. Då räknades 14 procent av Sveriges företagare som höginkomsttagare. Det var lite färre än bland högre tjänstemän, men fler än andra grupper av anställda.

Låginkomsttagare är de vilkas inkomster är hälften så höga som det genomsnittliga hushållets eller ännu lägre. En stor del av företagarna finns i den gruppen. Faktum är att ingen annan grupp på arbetsmarknaden kommer i närheten. Bland anställda arbetare var tre procent låginkomsttagare, medan andelen bland företagare var elva procent.

Det kan komma som en överraskning att fler företagare än arbetare hade låga inkomster. Men lönen regleras i många fall genom kollektivavtal. I Sverige är det få anställda som har riktigt låg lön. Företagare däremot har ingen inkomstgaranti alls.

Den realistiska bilden av företagares vardag och ekonomi behöver lyftas, eftersom många inte känner till den. Företagarna är betydelsefulla för Sveriges framtid. De är landets jobbmotorer och garanter för att gamla strukturer utmanas av nya idéer. 

Men vi får inte se företagarna som bara en ekonomisk faktor. Företagare är människor av kött och blod, dessutom hårt arbetande sådana. Den svenska näringspolitiken har utformats utan hänsyn till denna självklarhet. Politiker har även glömt att många som driver eget i stora delar av sin karriär har låga inkomster trots omfattande slit och ansvar.

Kanske kan en förståelse för företagares ofta låga inkomster och höga arbetsbörda bidra till ett perspektivskifte. Lägre skatter och mindre pappersarbete kan ge företagarna lite andrum. Sveriges hårdast arbetande grupp förtjänar mindre krångel och mera lön för mödan.

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform).

De åsikter som framförs i krönikan är skribentens egna.