De nedlagda projekten är Skyfuel H2 i Sollefteå, som skulle göra flygbränsle av biomassa och vätgas, Flagship One i Örnsköldsvik, som skulle göra flygbränsle, PTL i Timrå, som skulle göra anoder till batterier, och Kedali Industri i Skellefteå, som skulle göra batterimaterial.

Dessutom har LKAB:s projekt Hybrit, som skulle göra koldioxidfritt stål i Kiruna och Gällivare, pausats, medan Power 2 Earth – Fertiberia, som skulle göra koldioxidsnålt konstgödsel i Jokkmokk och Luleå, blivit uppskjutet.

Läs även: Den gröna omställningens uppgång och fall

Skälen till att projekten inte blivit av varierar, och handlar bland annat om myndighetsbeslut, affärsidén och den slutliga produktens kostnad.

– Det är svårt att se att det finns en annan gemensam nämnare än att de alla har att göra med grön omställning och industriprojekt, säger Kristina Alvendal, chef och industrisamordnare på Accelerationskontoret som fått i uppdrag av regeringen att underlätta den norrländska industriomställningen.

”Vi har signat upp på klimatmål som ska vara levererade 2030”

Accelerationskontorets uppgift består sedan tidigare av att exempelvis identifiera hinder för den gröna omställningen och ge förslag på lösningar, och den 10 juni fick myndigheten i uppgift av regeringen att bland annat ”ta ställning till om det finns behov av att staten underlättar för kommunerna att växa”.

– Viljan, planerna och kapitalet finns. Det största hindret just nu är de långa tillstånds- och handläggningsprocesserna hos statliga myndigheter, säger Kristina Alvendal till DN.

Enligt Alvendal måste takten för den gröna omställningens satsningar dessutom öka, ”annars kommer vi få böter från EU”.

– Vi har signat upp på klimatmål som ska vara levererade 2030, då kan vi inte fortsätta att jobba på samma sätt som vi har gjort hittills.

Problemtyngda Stegra kvar på listan över satsningar

Accelerationskontoret har i en rapport identifierat 155 investeringar inom den ”gröna omställningen” som fortfarande pågår med investeringar på sammanlagt 803 miljarder kronor.

Exakt vilka investeringar det handlar om vill myndigheten inte uppge för DN, men med på listan finns bland annat brittiska RES satsning på flygbränsle i Ånge och Stegras fabrik för koldioxidsnålt stål i Boden.

Men Stegras satsning har visat sig långt ifrån problemfri. Man har exempelvis fått nej på en ansökan om 1,65 miljarder kronor i stöd från Naturvårdsverket via Klimatklivet, då deras så kallat ”gröna stål” kommer generera utsläpp på 500 000 ton koldioxid årligen i sin initiala fas.

Stegra ville därför flytta bidraget från Naturvårdsverkets Klimatklivet till Energimyndighetens Industriklivet, och skulle från början fått hjälp från finansdepartementet, som skulle skjuta till beloppet en kommande budget.

I början av våren publicerade emellertid SvD:s Peter Wennblad en kritisk krönika om spelet bakom Stegra-stödet, och bara dagar efter rapporterar Dagens Industri att Sverigedemokraterna stoppar stödet till Stegra i budgetförhandlingar med regeringen.

Stegra AB:s vd Henrik Henriksson framför bygget av det nya stålverket som skall producera fossilfritt stål. Foto: Pontus Lundahl / TT

I en intervju med Bulletin under våren pekade nationalekonomen David Sundén på att Stegra även har problem med att kunna leverera på sina kontrakt.

– Stegra hävdar att de har bindande kontrakt, men då måste man också leverera rätt kvalitet och i tid. Det har jag väldigt svårt att tro att Stegra kommer kunna göra, sade Sundén, som menade att Stegras affärsidé bygger på ett högre pris för utsläppsrätter an det som gäller idag, samtidigt som ”tullhot och kinesisk konkurrens kommer pressa alla marginaler stenhårt.”

– Då ligger Stegra inte på första plats utan troligtvis på sista plats för att komma in på marknaden med sitt ”gröna” stål. BMW kastade in handduken på avtalen med Northvolt långt innan Northvolt gick i konkurs, för BMW fick ju inga batterier, och vad jag vet blev inte BMW stämda för avtalsbrott.

– Jag tror det kommer vara likadant med Stegra, de där avtalen de säger sig ha kan inte vara skrivna i blod om att gälla i tio år framåt, utan måste ju gälla givet att man ska leverera inom en viss tid och till vissa priser. Så har man inte fått igång produktionen är avtalen inte något värda.

Läs även: Därför satsades miljarderna på det gröna stålet

Läs även: Så backar statliga gruvjätten från det gröna stålet

Docent: Staten borde ta större ansvar

Johan Lundberg, som är docent i nationalekonomi vid Umeå universitet, menar att staten under vissa förutsättningar borde ta ett större ansvar för den gröna omställningen.

– Om det exempelvis finns en säkerhetspolitisk dimension i detta, och vi vill producera batterier i Europa och inte i Kina. Sedan finns det en klimateffekt. Om den är jättestor, och väldigt viktig för att uppnå de målen, så kommer hela Europa att få nytta av det, säger han till DN och fortsätter:

– Då borde det offentliga, politiken, vara med och backa upp den typen av investeringar genom statliga bidrag för då får vi nytta av den var vi än bor i landet. Northvolt tog exempelvis en enorm risk genom att starta en jätteanläggning för att göra batterier trots att de aldrig hade gjort det tidigare.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Lundberg efterfrågar även grundliga utredningar om vad kommuner och staten kan lära sig efter batterijättens Northvolts konkurs.

– Då ska man inte bara titta på företagets ekonomi utan även se över svensk industripolitik, om vi ska ge subventioner och vad EU kan bidra med. Men även, på ett tydligt sätt, titta på ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter på statlig nivå kontra kommunal nivå.

DN har sökt energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) angående frågan om riktade statsstöd till både företag och enskilda kommuner. Ministern har hänvisat till de satsningar som regeringen redan infört, som Accelerationskontoret och strategin för Norrbotten och Västerbotten.